Socialtjänstens ansvar för brottsoffer
ur ett rättsvetenskapligt perspektiv
Syftet med denna c-uppsats har varit att öka kunskapen om socialtjänstens ansvar förbrottsoffer utifrån att en särskild bestämmelse om denna grupp införts i socialtjänstlagen (5kap. 11 § SoL). I undersökningen har både rättsdogmatisk och rättssociologisk metodanvänts. Resultatet av undersökningen har visat att brottsoffers situation under den politiskaprocessen har betraktats som ett strukturellt eller generellt problem och att socialnämndenbör bedriva ett aktivt arbete för denna grupp. Att det nu finns specifika mål för brottsoffer isocialtjänstlagen betyder emellertid inte att deras behov nu har ett starkare rättsligt skydd änandras. Rätten till bistånd bedöms på en individuell nivå och gäller insatser som avser denenskildes livsföring, oavsett vilken grupp den enskilde tillhör. Den strukturellt betingandekonflikten har då i genomförandet återförts till en individualiserad situation och handlar dåom en bedömning av den enskildes behov av bistånd som inte kan tillgodoses på annat sätt.Denna dubbelhet i lagstiftningen - att socialtjänsten ska verka på en generell och individuellnivå samtidigt - ger upphov till svårigheter och problem för tillämparen. Undersökningenhar också visat på socialsekreterarnas dubbla funktioner - att vara behandlare men ocksåutredare - som gör det svårt för dem att gå in i en stödjande roll för brottsoffer.