Inget abstract.

Inget abstract.

Inget abstract.

Vi hör ofta att vi har kommit långt i jämställdhetsfrågan i Sverige och på många punkter har vi det också. Men på andra kan man tro att vi fortfarande lever kvar i 1800-talet. Ett exempel är de svenska teaterscenerna. En stor del av pjäserna som spelas på de statliga scenerna runt om i landet är klassiker, pjäser skrivna i början av 1900-talet och innan. Och rollerna blir därefter.

Uppsatsen handlar om cineliteracy; att öka sin kompetens att tillgodogöra sig rörliga bilder. Jag undersöker huruvida brittiska filminstitutets femstegsmetod är en fungerande modell för att stimulera elevernas lärandeprocess av komplex film. Som exempel använder jag mig av Jacques Tatis film Play Time..

Utgångspunkten för min uppsats har varit en dokumentation av ett rollarbete på skolan, en slags dagbok. För att få innehållet i uppsatsen så autentiskt som möjligt har jag valt att inte göra några förändringar i efterhand. Jag har under skrivandets gång dragit en hel massa slutsatser och skulle jag efter alla de insikter som förändrat min syn på teater och hur man repeterar förändrat uppsatsens innehåll skulle den i mina ögon vara förkastlig. Jag har istället valt att skildra den process som jag genomgått som tänkande konstnär, detta i sin tur leder till att jag ibland förkastar konklusioner som jag dragit bara någon dag tidigare..

I uppsatsen analyseras den amerikanska redigeringen av Elvis Presleys satellitsända tv-konsert ?Aloha from Hawaii? (Marty Pasetta, 1973) stilistiskt och kontextuellt. Syftet är att utreda huruvida sändningen enbart hade underhållningsmässiga motiv eller om man även kan se den som amerikansk, kulturimperialistisk propaganda. Teoretiska utgångspunkter är främst Daniel Dayans och Elihu Katzs forskning om media events och David Ludvigssons teorier om produktionsfaktorer inom dokumentärfilm. Även P.

Utgångspunkten för den pjäs som utgör en del av mitt magisterarbete är från första början egentligen en grundläggande socialpsykologisk iakttagelse. Det rör sig om det inte ovanliga (såvida jag inte fått allt om bakfoten) mänskliga draget att säga en sak och göra en annan, ett drag som tycks gälla mer som regel än undantag åtminstone på teatern. Jag utgår från att de ord som sägs alltid har en avsikt och en riktning, medveten eller omedveten. En person vill något med det den säger. Däremot är avsikten med de uttalade orden inte alltid densamma som den orden först låter oss tro.

Skådespelaren, konstnären, scenografen och teaterteoretikern Edward Gordon Craig (1872-1966) kom att påverka den moderna teaterns utveckling. Framför allt är det uttrycket Uber-Marionette som förknippas med Craig.Studiens inriktning är dock- eller figurteater och undersöker vilken betydelse denna teaterform fick för Craig.Syftet är att se om hans stora intresse för marionetteater går att koppla till hans vision om en Uber-Marionette. Frågor ställs också om vilka teorier han stödde sig på och om han fortfarande påverkar nutida teateruppsättningar.Craig placeras in i sin samtid och jämförelser görs med samtida utövare inom konst,teater och dans. Fanns det en gemensam påverkan som kan förklara att liknande teorier uppstod parallellt? Har han påverkat den moderna dockteaterns utveckling och var går det att spåra hans inflytande.När det gäller sentida utövare fokuseras på Michael Meschke och Marionetteatern i Stockholm..

The purpose of this essay is to identify how the drug user is portrayed in motion pictures. My main questions are: How is the drug use described? How is the male and female drug user depicted? How may the movies contribute to the construction, reproduction and change of gender? The method I use in my research is a qualitative, selective discourse- analysis of a number of movies prominently portraying drug use. A gender perspective is also applied on this paper.The main result of the study is that I have found that the great majority of the analyzed films portray drug use as means for something else. Drug use is often portrayed in the beginning as heavenly but changes to be depicted as problematic.

Uppsatsen behandlar det genomgående motivet av maktkamper i August Strindbergs dramatik. Konflikten är en essentiell ingrediens i praktiskt taget all berättande men Strindberg går ofta längre i sina dramer. Huvudpersonen kämpar mot religionen, andra människor eller sig själv och kampen är en strävan efter makt över motståndaren eller vad den andre parten representerar.Uppsatsen analyser ett antal dramer från Strindbergs ungdomsår, den naturalistiska perioden samt den expressionistiska perioden. Strindbergs store rival under den större delen av hans liv var den norske författaren Henrik Ibsen och uppsatsen visar Strindbergs maktkamp mot denne.Strindbergs liv speglas ofta i hans litteratur och uppsatsen ger exempel på maktkamper som är hämtade ur verkligheten men omgjorda för att passa diktens verklighet..

Theatre is often seen as an act to entertain or provoke, however the main argument of this paper is that theatre also can be seen as a process to build peace. This study focuses on and explores how artistic processes, such as Forum Theatre developed by Augusto Boal, can be used as a method to promote psychosocial reconciliation in war-shattered areas. With the use of Forum Theatre the spectators becomes the spect-actors, the subjects that act and not the objects that are acted upon. Subjects that are encouraged to try and find solutions to social problems by acting out possible solutions and evaluating them. By analyzing how a number of organizations have worked with Forum Theater on the Balkans and with a theoretical approach combining Homi K.

Jag tycker många skådespelare resonerar felaktig när dom anser att man inte är tillräckligt serös som skådespelare om man kan stunt, vilket jag tycker är helt absurt! Jag skulle säga att man som skådespelare är mer seriös ju allsidigare man är. En skådespelare borde ju ha ett intresse av att kunna gestalta en mångfald av olika karaktärer beroende på vad en föreställning och scen kräver, och inte nöja sig med att spela samma person i föreställning efter föreställning utan någon som helst tanke på vad för roll dom gestaltar, och förlita sig på att dom kommer undan kritik med att vara duktiga på att höja och sänka rösten, samt flitigt använda sig av kortare eller längre processer. När det gäller stunt så tror jag många skådespelare är kritiska för att dom inte vet vad ett stunt är eller för att dom själva inte kan utföra ett stuntmoment och är för lata för att lära sig. Redan Konstantin Stanislavskij frågade hur det kom sig att inte skådespelarna tränade sitt instrument lika mycket som en dansare tränar sin kropp eller en sångare tränar sin röst? Jag tror många skådespelare av någon konstig anledning inte tror sig behöva träna sitt instrument, dom förlitar sig på att det räcker med att visa sitt kända ansikte för en publik och använda sig av stora känslor och gester på en scen för att få folk att tycka man är duktig.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur den amerikanska ockupationen påverkade den japanska filmen i allmänhet, och Akira Kurosawas (1910-1998) produktion under denna tidsperiod i synnerhet. För att uppnå detta skisserar jag en översiktlig och lättillgänglig bild av den japanska filmhistorien, från dess tidigaste skede fram till 1952, vilken jag hoppas kan fungera som en historisk fond. Vad gäller ockupationstiden, ger jag inledningsvis en kortare historisk överblick, för att sedan begränsa perspektivet och fokusera på Akira Kurosawas filmproduktion under denna tid. Jag har vidare valt att begränsa valet av filmer - ur Kurosawas repertoar under åren 1945-52 - till följande alster: The Men Who Tread on the Tiger's Tail (1945), No Regrets for Our Youth (1946), One Wonderful Sunday (1947), Drunken Angel (1948) och Stray Dog (1949). Jag har valt dessa filmer, främst därför att de alla innehåller material som i mångt och mycket exemplifierar den påverkan som den amerikanska ockupationsmakten hade på Kurosawas produktioner - och japansk film - under ockupationen.

Sebastian Beverloo: "Damn Pinkerton, and all such as he! ? Om orientalism i Madame Butterfly." Exa- mensarbete pa? kandidatniva? i musikvetenskap, Institutionen för musik- och Teatervetenskap, Stockholms universitet, ht 2014.Orientalism är teorin att Väst, genom representation i konsten, har förmedlat en ofördelaktig bild av Ori- entens folk, seder och bruk. Begreppet förklarar de estetiska strömningar som följde med den ostindiska handeln och den europeiska kolonialismen. Problemen som teorin om kulturell orientalism sätter fingret på innefattar olika aspekter av representation; hur orientalerna (redan det ett problematiskt begrepp i sig) har gestaltats i konsten. Ett av de centrala problemen är att etnicitet lyfts fram före individualitet: en orien- talisk man är i första hand orientalisk, och bara i andra hand man.