Jag är skådespelare utbildad vid Statens Scenskola i Malmö 1976-1979. Sedan 1979 har jag varit kontinuerligt yrkesverksam, mestadels inom institutionsteatrar men också inom fria teatergrupper, Boulevardteatern och Moderna dansteatern. Sedan 1988 har jag varit anställd på Stockholms Stadsteater och där har jag främst arbe-tat på Unga Klara, en självständig grupp inom Stadsteatern med egen konstnärlig ledare, Suzanne Osten. Att ständigt vara i produktion eller på uppdrag in i ny produktion har gjort det svårt att hinna med att reflektera kring arbetet. Till slut blir det en stor hög av erfarenhet och erövringar som utvecklas eller kanske faller i glömska.

Den resa ni ska få följa med på börjar i ett brev till skolans prefekt Henry Stiglund där jag bland annat nämner två upptäckter under våren 2004 som jag blev mer nyfiken på och som jag hade en önskan att få fördjupa mig i. Dels var det en övning vi gjorde under genusdagarna på skolan och dels på sättet jag hittade en nyckel till min roll Trigorin i "Måsen" under workshopen då vi tog in de nya ettorna. Upptäckterna går under rubriken ?att få se världen på ett nytt sätt?. I brevet nämner jag också hur jag hade tänkt att gå till väga för att dokumentera mitt magisterarbete.

Skådespelaryrket kräver mycket av en människa både intellektuellt, färdighetsmässigt och fysiskt. Det förväntas också ofta av en skådespelare att vara musikalisk. Musikalitet kan yttra sig på olika sätt. I skådespelarsammanhang vill jag påstå att musikalitet kan finnas i allt från texthantering till hur man rör sin kropp. Jag är rytmikpedagog, men har också arbetat som skådespelare.

Radioteatern har utgjort en stor del av Ingmar Bergmans skapande under hela hans mer än 60-åriga karriär. Han har sedan tidigt arbetat parallellt med teater, film och radioteater och hans plan var även att avsluta hela sin verksamhet i detta medium.Bergmans radioteaterarbete har utgjort ett alldels eget skapande med egna regler, förutsättningar och möjligheter. Det täcks inte in av film- eller teaterforskningen utan står på egna ben. Om detta vittnar bland annat det faktum att Bergman i radio arbetar med helt andra dramer och dramatiker än han gör på teaterscenen. Det som lämpar sig för det ena mediet lämpar sig kanske inte alls för det andra och när han arbetar med dramer av t.ex.