Bakgrund: Den tekniska och medicinska utvecklingen har medfört att allt fler svårt sjuka barn kan få vård i hemmet.Syfte: Syftet var att genom en litteraturstudie belysa föräldrars upplevelser av att vårda sitt svårt sjuka barn i hemmet.Metod: Studier söktes via databaserna PubMed och Cinahl. Sammanlagt 17 studier låg till grund för resultatet som analyserades med en manifest innehållsanalys.Resultat: Resultatet visade att det stora ansvaret för barnets vård medförde att föräldrarna levde under stora påfrestningar. Föräldrarna upplevde att de var i behov av avlastning. Det positiva som upplevdes var att barnet fick vistas i hemmet vilket bidrog till ett mer normalt liv för familjen. Föräldrarna upplevde även en positiv förändring hos sig själva, de utvecklades som människor.Slutsats: Föräldrarna upplevde stora utmaningar i omvårdnaden av sitt barn.

När ett barn insjuknar i en svår sjukdom är det oundvikligt att föräldrarna påverkas både emotionellt och socialt. Då barnet är i stort behov av sina föräldrar kan det uppstå problem eftersom föräldrarollen ändras i och med att barnet läggs in på sjukhus. Barnsjukvården har gått mot en familjefokuserad vård som är baserad på en nära och kontinuerlig involvering i barnets familj. Genom att vårdpersonalen bygger upp en ömsesidig relation till föräldrarna och deras barn kan de lättare hjälpa dem med deras grundläggande behov. Syftet med denna studie är att beskriva hur föräldrar till barn på sjukhus upplever relationen med vårdpersonalen.

Introduktion: Intensivvårdssjuksköterskan ställs ibland inför att vårda svårt sjuka barn på allmänna intensivvårdsavdelningar som i huvudsak vårdar vuxna patienter. Studier har visat att detta kan vara stressande och krävande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda svårt sjuka små barn på allmänna intensivvårdsavdelningar i Sverige. Metod: En kvalitativ metod valdes och data samlades in genom fokusgruppsintervjuer. Fyra fokusgruppsintervjuer med fyra till sex deltagare genomfördes på tre olika sjukhus.

Denna uppsats handlar om några ungdomars upplevelser av att ha deltagit i en gruppverksamhet för barn till psykiskt sjuka föräldrar. Anledningen till vårt val av ämne är främst för att praktikkontakt med vuxenpsykiatrin har lämnat frågor kring vad som händer med barnen av dessa föräldrar. I litteratur som berör detta ämne så kallas dessa barn för de osynliga barnen. Forskningsområdet är relativt nytt inom detta ämne och det finns inga exakta siffror kring hur många dessa barn är. Vi har använt oss av en kvalitativ ansats i vår studie och vi har intervjuat sju respondenter.

Syftet med denna intervjustudie var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda svårt sjuka barn prehospitalt. Ambulanssjuksköterskors arbete ställer dem inför traumatiska situationer som visat sig öka risken att drabbas av arbetsrelaterade hälsoproblem. Av de situationer som visat sig utlösa stark känslomässig påverkan hos ambulanssjuksköterskor beskrivs ofta händelser där svårt sjuka eller skadade barn förekommer som de mest traumatiska. I denna intervjustudie genomfördes semistrukturerade intervjuer med åtta ambulanssjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med tematisk innehållsanalys, vilket resulterade i att fem teman identifierades: Att känna säkerhet vid omhändertagande av barn: Att känna osäkerhet vid omhändertagande av barn: Att vilja göra allt: Att känna behov av att bearbeta svåra händelser: Att känna betydelsen av föräldrarnas närvaro.

Sjuksköterskeprogrammet, 180 poäng/ Omvårdnad - Eget arbete/OM2240/SPN9.

Att möta närstående vid vård av akut sjuka och skadade barn prehospitalt kan vara en svår utmaning för ambulanssjuksköterskor och ställer stora krav på kompetens och kreativitet. Behovet av pediatrisk akutsjukvård är inte vanligt förekommande men när det väl behövs är det viktigt med effektiva och omedelbara åtgärder för att förbättra utfallet för det akut sjuka eller skadade barnet och deras närstående. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att möta närstående vid vård av akut sjuka och skadade barn prehospitalt. Studien har en kvalitativ ansats och data samlades in genom individuella, semistrukturerade intervjuer med nio specialistutbildade ambulanssjuksköterskor med mellan 5 och 18 års erfarenhet av prehospital ambulanssjukvård. Dataanalysen genomfördes med en tematisk innehållsanalys och ett övergripande tema: Att tillgodose närståendes enskilda behov, och fem kategorier framkom: Att känna trygghet i sin yrkesroll, Att etablera en värdefull relation med närstående, Att möta och hantera svårigheter i mötet med barnets närstående, Att bli känslomässigt berörd och Att känna behov av att bearbeta jobbiga händelser.

Bakgrund: Att vara förälder till svårt sjuka barn är stressande och innebär en stor påfrestning. Även andra anhöriga, såsom mor- och farföräldrar påverkas av svår sjukdom hos barn i familjen. Känslor av skuld, rädsla och chock är vanligt. Individuell information, stöd och delaktighet i vård och omvårdnad kan inge en känsla av trygghet.Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att bemöta anhöriga till svårt sjuka barn.Metod: En kvalitativ intervjustudie gjordes för att uppnå studiens syfte. Inklusionskriterierna var sjuksköterskor med minst 2 års yrkeserfarenhet inom ambulanssjukvården.

Akutmottagningar idag får ofta in barn som behöver opereras akut. Personalen på akutmottagningen ställs då inför en situation där de inte hinner informera och förbereda barnet på vad som ska ske. Detta kan skapa en otillräcklighetskänsla hos anestesisjuksköterskorna på operation som därmed får ta hand om ett barn som inte är förberett på vad som kommer att hända. Att skapa förtroende hos barnet är en process som inte kan skyndas på och kräver mycket tid ända från första mötet med barnet. Denna studie vill belysa vad anestesisjuksköterskorna baserar sina val och strategier på i detta möte.

Syftet med rapporten är att följa upp implementeringen av vuxenpsykiatrins vårdprogram ?Barn till psykiskt sjuka? i Landstinget Dalarna som antogs i september 2005. Metoden för uppföljningen var en enkätundersökning som besvarades av totalt 46 anställda inom vuxenpsykiatrin. Enkäten bestod av 20 frågor med möjlighet till kommentarer. Respondenterna som deltagit i undersökningen har uppdrag som barnpilot eller som enhetschef/verksamhetschef.Barnpiloten har särskilt ansvar för att bevaka barnperspektivet. Studien visar att både barnpiloter och chefer är överens om att det finns en god kännedom om vårdprogrammet inom verksamheten samt att kunskapen som vårdprogrammet vill förmedla är relevant. Resultaten visar att cheferna generellt har en mer positiv bild av implementeringen än barnpiloterna.  Barnpiloterna ser dock ett större behov av kompetensutveckling än cheferna men alla är överens om att fler utbildningsinsatser för att höja kompetensen kring barn och familjesamtal behövs.

SAMMANFATTNINGBakgrundHumant immunbristvirus kan drabba vem som helst och om det o?verga?r till fo?rva?rvat immunbristsyndrom kan sjukdomen bli do?dlig. Stigma a?r ofta fo?rknippat med sjukdomen och uppfattas av ma?nga sjuka som skam och skuld. Sjuksko?terskan har en betydelsefull roll vid mo?tet med patienter som har denna diagnos.

Syfte: Studien vill undersöka hur en persons uppväxt ser ut; som har vuxit upp med en psykiskt sjuk; och vilket stöd personen har haft eller inte haft. Vilka relationer som har varit viktiga och varför. Frågeställningar: Hur upplevde de relationen med och känslorna inför sina föräldrar? Vilken Vetskap har de haft om sjukdomen och på vilket sätt har det påverkat dem? Har de fått stöd och i så fall varifrån?Med hjälp av halvstrukturerade djupintervjuer med fyra vuxna barn till psykiskt sjuka har detta undersökts. Det konstateras att dessa barn kan känna en egen skuld för förälderns sjukdom, att de får ta ett stort ansvar för sin och familjens situation.

Titel: Distriktssköterskor upplevelser av telefonrådgivning till föräldrar, vars barn är sjuka.Bakgrund: Distriktssköterskor bemannar ofta vårdcentralernas telefonrådgivningar. Det är många föräldrar som ringer dit när deras barn blir sjuka. Ofta vill de ha stöd och rådgivning, men ibland behöver de också träffa en läkare. Det ställs stora krav på distriktssköterskan vid den här typen av rådgivning, då han/hon förväntas göra rätt bedömning och fatta rätt beslut. Distriktssköterskan är ensam ansvarig för besluten som fattas, och kan ibland känna sig utlämnad i sitt arbete.Syfte: Att belysa distriktssköterskors upplevelser av telefonrådgivning till föräldrar, vars barn är sjuka.Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats.

Syftet med studien var att beskriva hur vårdpersonal skattar användbarheten av stöd samt i vilken frekvens de använder sig av stöd gentemot syskon till svårt sjuka barn. Syftet var även att undersöka skillnader mellan sjuksköterskor och undersköterskor gällande den skattade användbarheten samt frekvens i användandet av stöd till syskon till svårt sjuka barn.Studien var deskriptiv och jämförande. Ett bekvämlighetsurval användes. Datainsamlingen skedde med hjälp av en enkät som delades ut till 94 personer på tre avdelningar och mottagningar i ett mellansvenskt län. Femtiofem respondenter besvarade enkäten och inklusionskriterierna motsvarades av 53 respondenter, vilka inkluderas i studien.

I Sverige är barn- och ungdomshospice en verksamhet som inte har funnits i mer än knappt 2 år då vi är ledande inom hemsjukvård och många väljer att vårda sina sjuka barn och ungdomar i hemmet. År 2010 öppnade Lilla Erstagården i Nacka som Nordens första barn- och ungdomshospice och de tar emot barn och ungdomar som behöver palliativ vård i antingen ett terminalt syfte eller för växelvård, för de familjer som behöver avlastning. Barn- och ungdomshospice har funnits sedan 1982 då Helen House, i England, öppnade som världens första barn- och ungdomshospice. I länder som England och USA har de kommit långt inom denna verksamhet och idag finns det organisationer som enbart arbetar med att skapa trädgårdar för barn- och ungdomshospice. Målet med arbetet är att med Lilla Erstagården som exempel ta fram förslag på hur man kan utforma en hospiceträdgård med fokus på barns och ungdomars behov av natur.