Ambulanssjuksköterskors upplevelser av att bemöta anhöriga till svårt sjuka barn.
Bakgrund: Att vara förälder till svårt sjuka barn är stressande och innebär en stor påfrestning. Även andra anhöriga, såsom mor- och farföräldrar påverkas av svår sjukdom hos barn i familjen. Känslor av skuld, rädsla och chock är vanligt. Individuell information, stöd och delaktighet i vård och omvårdnad kan inge en känsla av trygghet.Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att bemöta anhöriga till svårt sjuka barn.Metod: En kvalitativ intervjustudie gjordes för att uppnå studiens syfte. Inklusionskriterierna var sjuksköterskor med minst 2 års yrkeserfarenhet inom ambulanssjukvården. I undersökningen deltog 4 sjuksköterskor som intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier; Att anhörig glöms bort; Att känna förståelse och skapa förtroende till anhöriga; Att ha svårt att nå anhöriga; Öka tryggheten genom delaktighet. Resultatet visade att den stress ambulanssjuksköterskor känner vid larm med barn kan leda till att anhörigas behov inte uppmärksammas. Prioriteten ligger på det primära omhändertagandet varefter anhöriga görs delaktiga. Möjligheten att göra anhöriga delaktiga i vård och omvårdnad sågs som viktigt och positivt av ambulanssjuksköterskor Detta främjades av en förtroendefull relation, där anhöriga kunde känna trygghet. Slutsatsen utifrån resultatet är att anhöriga glöms bort i det primära omhändertagandet av barnet. Ökad kunskap hos ambulanssjuksköterskor ökar möjligheten till ett gott bemötande av anhöriga vilket i sin tur främjar känslan av trygghet hos både barnet och de anhöriga. Kunskap som innebär att ambulanssjuksköterskor känner sig mer trygga i att omhänderta svårt sjuka barn, kunskap som hämtas från tidigare erfarenheter, utbildningar från läkare eller sjuksköterskor som tar hand om sjuka barn dagligen.