Ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda svårt sjuka barn prehospitalt

Syftet med denna intervjustudie var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda svårt sjuka barn prehospitalt. Ambulanssjuksköterskors arbete ställer dem inför traumatiska situationer som visat sig öka risken att drabbas av arbetsrelaterade hälsoproblem. Av de situationer som visat sig utlösa stark känslomässig påverkan hos ambulanssjuksköterskor beskrivs ofta händelser där svårt sjuka eller skadade barn förekommer som de mest traumatiska. I denna intervjustudie genomfördes semistrukturerade intervjuer med åtta ambulanssjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med tematisk innehållsanalys, vilket resulterade i att fem teman identifierades: Att känna säkerhet vid omhändertagande av barn: Att känna osäkerhet vid omhändertagande av barn: Att vilja göra allt: Att känna behov av att bearbeta svåra händelser: Att känna betydelsen av föräldrarnas närvaro. Ett larm som rör ett svårt sjukt barn utlöser en mångfacetterad reaktion hos ambulanssjuksköterskan. Känslor av både säkerhet och osäkerhet beskrevs där osäkerheten var mer framträdande. Denna osäkerhet påverkar ambulanssjuksköterskan i det akuta skedet och kan komma att kräva bearbetning i efterförloppet. Den mentala påfrestningen förstärks om ambulanssjuksköterskan själv har barn i samma ålder som vårdtagaren. För att stärka ambulanssjuksköterskan i dennes omhändertagande av det svårt sjuka barnet och öka den personliga tryggheten krävs vidare utbildning. Dessa utbildningar bör bestå av både teoretiska och praktiska moment såsom föreläsningar, seminarium, övningar med realistiska och trovärdiga scenarion samt praktik på barnavdelningar där erfarenhet av bedömningar och behandlingsalternativ kan erhållas. Även utbildning om bemötande av föräldrar är önskvärt. Åtgärder som dessa ökar möjligheterna att fler ambulanssjuksköterskor kan känna sig trygga i omhändertagandet av det svårt sjuka barnet.

Senaste sökningar:

© 2026 Allauppsatser.se | Nyheter Sidkarta