Uppsatsen är dels en skriftlig dokumentation av en konstnärlig process i sökande av design genom begreppen fast och följsamt samt gestaltandet, dokumenterat genom fotografi, av ett experimenterande av kontrasterande material. .

Studien syftar till att undersöka hur fyra svensklärare arbetar med skriftlig respons, vilka effekter den har på elevers skrivutveckling samt hur eleverna beskriver sina upplevelser av att motta respons. En kvalitativ metod har använts genom att fyra svensklärare på högstadiet har intervjuats. Därefter gjordes gruppintervjuer med fyra av respektive lärarrespondents elever. Intervjuerna analyserades och data kategoriserades i syfte att få svar på studiens frågeställningar, vilka är:? Vad beskriver lärarna att de fokuserar på i den skriftliga respons de ger till eleverna, på vilket sätt ger de respons och varför?? Vilka effekter beskriver lärarna att deras skriftliga respons har på elevernas skrivutveckling?? Hur beskriver eleverna sina upplevelser kring den respons de ges på sina skriftliga framställningar?Resultatet visar att lärarna arbetar med tre typer av respons: slutkommentarer, matriser och markeringar i elevtexten.

I undersökningen beskrivs fyra sångares tillvägagångssätt vid inlärning av en okänd sång. Två stycken med utgångspunkt från en notbild (notläsning) samt två stycken med utgångspunkt från en cd-inspelning (gehör). Följande forskningsfrågor har varit övergripande: Vilka likheter och vilka skillnader finns det mellan de två informanterna inom respektive inlärningsmetod i valet av strategier och verktyg? Vilka likheter och vilka skillnader finns det mellan de två inlärningsmetoderna i valet av strategier och verktyg? Resultatet visar på likheter i strategier: samtliga deltagarna börjar med att lyssna alternativt se över sången i sin helhet innan de börjar dela upp inlärningen i mindre delar som de repeterar. Att röra på sig genom att ömsom sitta, ömsom stå var också genomgående för alla fyra.

SammanfattningUndersökningens syfte var att ta reda på vad som är bildens språkliga funktion, hur man kan använda sig av bildspråket i barnens läsutveckling samt varför man skall integrera ämnet bild och svenska i barnens läsutveckling. För att få svar på mina frågor har jag studerat litteratur samt gjort två intervjuer med en specialpedagog på komvux och en grundskollärare. Jag genomförde även en observation av fyra barn i klass 3. I undersökningen framkom att miljöbilder var ett arbetssätt med fokus på bilden som metod i barnens läsinlärning. Jag fann också att det finns många olika nivåer bland barnen i en klass, med bilden så kan man på ett bra sätt göra många olika uppgifter i varierad svårighetsgrad som utvecklar barnets språk.

I Egendomslo?sa historier: Om historieproduktion i de jordlo?sas ro?relse (MST) underso?ks bera?t- telser om det fo?rflutna med upphov inom den sociala ro?relsen o movimento dos trabalhadores rurais sem terra (de jordlo?sa lantarbetarnas ro?relse) i Brasilien. Uppsatsens syfte a?r att uto?ka fo?rsta?elsen fo?r hur bera?ttelser om det fo?rflutna kan anva?ndas som en samha?llsfo?ra?ndrande kraft. I uppsatsen sta?lls fra?gan om hur bera?ttelser om det fo?rflutna blir en resurs fo?r MST:s pa?ga?ende organisering och kamp.

Syftet med undersökningen har varit att ta reda på vad svenska skolans läroplan och kursplan säger om vikten av kommunikation i klassrummet, och hur man arbetar muntligt och skriftligt med att utveckla elevens kunskap samt vilka aktiviteter som kan stärka elevens språkliga medvetenhet. Efter en litteraturstudie av läroplan, kursplan, historisk forskning och språkdidaktiska metoder genomfördes en enkätundersökning med fem öppna frågor till elever som läser japanska som modernt språk i gymnasieskolan, med syftet att ta reda på deras inlärning och åsikter om studier och lektioner i japanska. Litteraturundersökning visar tydligt på vikten av kommunikation i språkundervisning i svensk gymnasieskola. Läroplanen och kursplanen betonar att muntlig kommunikation är viktigt, men skriftlig kommunikation är lika viktigt när det gäller avancerad nivå. Samtidigt är det viktigt att eleverna lär sig om kulturen där målspråket talas, då underlättas kommunikationen på språket. Ur analysen av enkätundersökningen framgår att eleverna tycker olika om vad som är svårt eller lätt för dem under lektionen och det är också varierat vad de har lärt sig under lektionen.

Denna studie är av kvalitativ karaktär och baseras på halvstrukturerade intervjuer med sex spansklärare i gymnasieskolan. Studiens syfte har varit att studera lärares syn på bedömning och betygsättning av elevers skriftliga produktion på de nationella provet i spanska utifrån ett läroplansteoretisk perspektiv och utifrån teorier om bedömning. Undersökningens resultat visar att lärare i varierande grad använder sig av kursplanen vid bedömning av elevers texter och att deras bedömningsarbete begränsas av faktorer som resursfördelning som påverkar den tid som lärare har till att bedöma elevers texter och till vilken grad sambedömning ges utrymme inom lärarnas tjänster. Spansklärare uttrycker även en osäkerhet när det gäller betygsättningen av elevers texter då kursplaner lämnar stort tolkningsutrymme i bedömningen. Detta utrymme innebär att lärarna tolkar kursplanen på olika sätt och använder sig exempeltexterna som en konkretisering av kursplanen.

I den här essän söker jag svar på följande frågor: Vad gör egentligen en berättare? Närmare bestämt: vad utmärker professionellt, muntligt berättande jämfört med det publika berättande som författare och skådespelare ägnar sig åt? Vad är det som just en muntlig berättare kan?Jag använder forskning som studerat förutsättningarna för dessa yrken ? särskilt hur berättelser konstrueras och berättande går till ? och tillämpar studierna på ett konkret fall: mina egna erfarenheter av att förbereda och framföra sägnen om Råttfångaren från Hameln vid Ljungby berättarfestival 2012. Det jag då gjorde och hur jag såg på det efteråt, jämförs med fiktiva berättares verksamhet i Mario Vargas Llosas roman El Hablador och Ursula K. Le Guins The Telling.Jag prövar bilden av en råttfångare som metafor för en muntlig berättare och kommer till slutsatsen att berättaren kan vara lika fängslande och lika förledande. Även skådespelare och romanförfattare kan fängsla sin publik, men inte luras så som en berättare kan.

Title: How do you get a pupil from Year 7-9 in secondary school to communicate in German?  Five high school teachers views on how to develop pupils oral communicative skill within the German language The aim of this essay is to explore Swedish secondary school teachers, from Year 7-9 in the German language, opinions regarding which work models and verbal strategies that are used and taught in order to foster the pupils oral communicative skill in the classroom. To achieve this aim, semi-structured interviews with five teachers are used.The results show that the teachers find that they encourage the pupils to speak German through creating possibilities for them to practise their oral language skills. The teachers also emphasize that they believe that alternating assignments in groups or pairs, where the students get the chance to be creative, activates the pupils to speak German the most. They also express an awareness for the fact that open or information questions encourage the pupils to use their creativity and speak more German.

Begreppet kommunikativ kompetens har haft stor betydelse för utvecklingen av andraspråksundervisningen. Utgångspunkten har varit att språkinläraren tillika språkanvändaren behöver kunskaper och färdigheter på flera olika nivåer för att kunna använda språket i muntlig och skriftlig kommunikation. Den kommunikativa kompetensen eller språkförmågan måste ses som en helhet, sammansatt av flera sinsemellan samverkande komponenter. En kommunikativt kompetent person vet vid språkanvändning vad som är möjligt formmässigt och vad som passar i olika sociala funktioner och sammanhang, i enlighet med de regler och konventioner som iakttas av infödda talare. Språkmedvetenhet handlar om att bli medveten om sin språkliga kompetens och var man befinner sig i sin språkutveckling.

Interdisciplinärt examensarbete inom lärarutbildningen, 15 hpSvenska som andraspråk, fördjupningskurs SIS133Vt 2012Handledare: Håkan Jansson.

AbstraktSyftet med denna studie är att undersöka hur några elever, efter avslutade studier på Estetiska Programmet Bild och formgivning, ser på att ha arbetat med skriftlig reflektion i samband med konstnärlig gestaltning. Uppsatsen har sin utgångspunkt i begreppet reflektion samt hur reflektion kan relateras till upplevelsen av lärande och därmed indirekt också till en känsla av mening för eleven.Det empiriska materialet består av intervjuer med fyra av mina före detta elever. Intervjuerna inleddes med att de fick läsa en skriftlig reflektion de själva gjort efter en gestaltningsuppgift i Form under åk 2.  Målet med samtalen var att producera kunskap om elevers uppfattningar om denna arbetsform på Estetiska programmet Bild och Formgivning.Intervjuerna analyseras med utgångspunkt i Jerome Bruners syn på utbildning och skola, formulerade i ett antal teser i boken Kulturens väv. Bruners perspektiv är det psykokulturella.

I den här essän söker jag svar på följande frågor: Vad gör egentligen en berättare? Närmare bestämt: vad utmärker professionellt, muntligt berättande jämfört med det publika berättande som författare och skådespelare ägnar sig åt? Vad är det som just en muntlig berättare kan?Jag använder forskning som studerat förutsättningarna för dessa yrken ? särskilt hur berättelser konstrueras och berättande går till ? och tillämpar studierna på ett konkret fall: mina egna erfarenheter av att förbereda och framföra sägnen om Råttfångaren från Hameln vid Ljungby berättarfestival 2012. Det jag då gjorde och hur jag såg på det efteråt, jämförs med fiktiva berättares verksamhet i Mario Vargas Llosas roman El Hablador och Ursula K. Le Guins The Telling.Jag prövar bilden av en råttfångare som metafor för en muntlig berättare och kommer till slutsatsen att berättaren kan vara lika fängslande och lika förledande. Även skådespelare och romanförfattare kan fängsla sin publik, men inte luras så som en berättare kan.

Denna uppsats behandlar elevers förmåga att tala inför andra människor. Jag har genomfört en kvalitativ undersökning och har arbetat utifrån två problemformuleringar. Dessa är ?Hur arbetar lärarna för att utveckla eleverna till säkra talare? och Vilken är lärarens personliga inställning till detta område?? Jag valde ut fyra olika lärare som jag sedan intervjuade genom att ställa nio frågor.Resultatet av min undersökning blev att två av de intervjuade lärarna anser att eleverna upplever det som positivt och roligt att redovisa muntligt inför sina klasskamrater, det var också dessa lärare som arbetade med de yngre eleverna. Dessa lärare använder sig av olika metoder för att utveckla eleverna inom detta, men framförallt lyfter de fram att det är mängden talträning som är av allra största vikt.

Mitt arbete har skrivits i syfte att klargöra användningen av det spanska språket i muntlig kommunikation mellan elever och lärare resp. mellan eleverna själva. Syftet var även att ta reda på den muntliga kommunikationens betydelse för elevernas språkutveckling. De forskningsmetoder, som jag har använt till mitt arbete, är klassrumsbaserade observationer som genomfördes under lektioner i två klasser som läser spanska steg 3, samt kvalitativa intervjuer med två spansklärare och 6 gymnasieelever på två olika gymnasieskolor. Sammanfattningsvis vill jag påpeka, att genom mina observationer  har jag kommit fram till att det spanska språket används i huvudsak mellan lärare och elever när läraren ställer frågor och när elever svarar på dessa.  Dessutom används det  muntligt  mellan elever när dessa arbetar parvis och genomför en uppgift. Intervjuer med sex gymnasieelever och två spansklärare har jag kommit fram till att den muntliga kommunikationen i klassrummet är mycket viktig för elevernas språkutveckling.