På grund av ökad urbanisering och exploatering av grönområden i stadsnära miljöer fragmenteras och reduceras arters habitat vilket bland annat ligger till grund för den globalt minskade biologiska mångfalden. För att stärka och förbättra arters möjlighet till spridning i landskapet, och därmed säkra en hög biologisk mångfald, efterfrågas insamling av data och utveckling av nya metoder för att identifiera ekologiska kärnområden och för att analysera habitatnätverk. Syftet med den här studien är därför att 1) kartera och sammanställa biotoper i en biotopdatabas utifrån tolkning av infraröda flygbilder med digital stereofotogrammetri, 2) undersöka olika metoder att samla in data med hjälp av laser- och höjddata, och 3) att tillämpa landskapsekologisk analys på underlag i biotopkarteringen.Resultatet validerar att tolkning av infraröda flygbilder med digital stereofotogrammetri är en utmärkt källa för att kartera biotoper som medför en tolkningsnoggrannhet på 86 %. Valideringen av kateringen genomfördes med fältkontroller som utvärderades i felmatriser. En metod har även undersökts baserat på tidigare studier för att uppskatta busk- och krontäckning med hjälp av laserdata, men eftersom det saknas validering av resultatet bör den användas som en indikator för att visuellt uppskatta busk- och krontäckning i dagsläget.

During the past years fire has been identified as an important factor for nature conservation in the forest landscape. To accurately quantify the size of a burnt area is obviously important, but also to quantify the degree of fire damage to the tree canopy. Such data are important for assessing the conservation value, and to support planning and management of the burned area in the future. I have examined how to estimate the status of tree crowns after fire from interpretation of aerial photographs. This is possible because fire changes the structure of tree crowns and this influences the colours in aerial photographs by spectral reflection. Included in the study are four areas, three of which burned in 2005 and one in 2006.

Populärvetenskaplig sammanfattning: Småvatten i form av dammar och våtmarker har en viktig funktion i både den terrestraoch akvatiska miljön. De fungerar till exempel som buffert för näringsämnen från attflöda ut i havet och dem ökar den biologiska mångfalden bland växter och djur.De flesta antropogena småvattnen har sitt ursprung från 1800-talet och 1900-taletsbörjan, då näringsrik märgellera grävdes upp från åkrar och hålen på åkrar fylldes uppmed nederbörd. I samband med jordbrukets effektivisering så jämnades många avdessa märgelhålor och antalet småvetten minskade avsevärt. Sedan mitten på 1980-talet har småvatten och våtmarker uppmärksammats i en rad olika miljöprojekt iSkåne.Syftet med denna magister uppsats i ämnet Naturgeografi är att uppskatta samt att i ettlängre perspektiv få reda på hur dessa småvatten förändringar skett de senaste 60 årenoch vilka effekter det haft för omgivningen. Metoden som användes var fjärranalys ikombination med fältbesök samt skärmdigitalisering i ett GIS.

En förutsättning för skoglig planering på alla nivåer är att man har en god uppfattning om tillståndet i den stående skogen. K valiten på de beslut som fattas kommer därför att vara direkt beroende av mängden och kvaliten på den information som samlats in. Sensorer som radar, lidar och olika typer av digitala kameror används idag med framgång för fjärranalys där skogen avbildas från ovan. Föreliggande arbete syftar till att belysa de tekniska förutsättningarna för att utnyttja modem sensorteknik även för markbaserade mätningar. Detta skulle i så fall öppna möjligheter att automatisera fångsten av skogliga data som därmed skulle bli kostnadseffektivare samtidigt som nya typer av data skulle bli tillgängliga.

Populärvetenskaplig sammanfattning: Det var torkan under åren 1968 - 1973 som fokuserade världens uppmärksamhet till Sahelregionen, som är ett smalt bälte mellan Saharaöknen i norra Afrika och grässlätterna söder därom. De ovanligt torra åren hade lett till matbrist i form av förstörda skördar och annan vegetation, samt boskapsdöd. Året 1973 nådde torkan sitt klimax i Sahelområdet, vilket fick till följd att 50% av boskapen dog och hungersnöden tog mer än 100 000 människoliv (MacDonald 1986). Bilder och historier om undernärda barn och död boskap stimulerade en enorm katastrofhjälp. Denna kortsiktiga hjälp har följts av mer långsiktig hjälp för utveckling av Sahelländerna.Under de senaste 20 åren har torrperioderna blivit alltfler och man tvistar om huruvida det rör sig om klimatförändringar eller klimatvariationer.