Syftet med denna studie har varit att försöka ta reda på om familjeterapi är tillämpligt på en psy­kiatrisk mottagning. Vi har intervjuat fyra familjer och deras behandlare för att få svar.Denna uppsats kan ses som en explorativ och kvalitativ studieVi har använt färdigformulerade, halvstrukturerade ? öppna frågor? och utvärderat enligt ?sam­forskningsmodellen?, d.v.s. vi har bjudit med klienter som medforskare för att försöka förstå vad som är verksamt och inte verksamt i familjesamtalen.De patienter och familjer vi intervjuat bekräftar familjeterapins synsätt, nämligen det faktum att när någon mår dåligt, påverkas hela familjen och dess nätverk,Samtliga patienter och deras anhöriga, som deltagit i denna studie, uttrycker att de fått hjälp när de sökt psykiatrisk vård.Även anhörigas behov har synliggjorts.Patienterna och deras nätverk har satt stort värde på relationen till ?sina? behandlare, som varit en trygghet och ett stöd under sjukdomstiden.Vi har genom studien kunnat fastställa att saklig och realistisk information är en viktig del i kon­takten med patienter och deras anhöriga.De flesta patienter och anhöriga upplever att det är viktigt att bli lyssnad på och tagen på allvar.Relationerna och samarbetet med behandlare påverkar patienters och anhörigas relationer till andra människor på ett positivt sätt.Resultaten går inte generalisera, men vårt huvudintryck är att familjeterapi är tillämpligt på en psykiatrisk mottagning. .

Inledning: De psykoterapeutiska ramarna, samt brott mot dessa ramar, är av central betydelse för psykodynamiska terapeuter.Syftet: med denna studie var att undersöka psykoterapeuters rambegrepp, dess mening, samt deras upplevelser av egna rambrott.Frågeställningar: Frågeställningarna var vilken ramen och dess mening var, samt hur psykoterapeuterna upplevde sina egna rambrott.Metod: I studien användes kvalitativ metod och fem psykodynamiska terapeuter intervjuades. Data analyserades med tematisk analys.Resultat: Resultatet visade att deltagarnas rambegrepp skiljde sig åt. Skillnaderna härleddes dels från olika teoribildningar för Psykoterapi, dels efter egna ställningstaganden. Vidare tillämpades något olika ramar för olika patienter.  Även psykoterapeuternas upplevelser av egna i studien redovisade rambrott uppvisade olikheter så som oro, skam, känsla av misslyckande och tillfredsställelse.Diskussion: Ramar samt avsteg från dessa intog en komplex roll i terapeuternas arbete. Ramar utformades av terapeuterna själva på grundval av terapeutisk inriktning.

Bakgrund: Tidigare forskning visar på att det relationella perspektivet i mötet med terapeuterna har stor betydelse för utfallet i terapierna oavsett metod eller modell. Att forska tillsammans med de som efterfrågar och behöver vår hjälp känns angeläget då det är de som kanske mest av alla kan bidra med värdefulla kunskaper utifrån deras egna upplevelser. Syfte: Syftet med studien är att beskriva vad patienter upplevt vara verksamt i mötet med terapeuter i ett kris och konsultationsteam.Metod: Studien har en kvalitativ induktiv ansats. Data insamlades genom intervjuer och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier som framstod som viktiga faktorer för en hjälpsam terapeutisk kontakt; att känna tillit, att vara tillgänglig samt att se det som fungerar.Slutsats: Att det är många faktorer som påverkar utfallet i terapierna bekräftas även i denna studie. En röd tråd har varit vikten av relationen till terapeuten. Däremot har det varit svårt att mer specifikt få fram terapeutfaktorer som egenskaper och kvalitéer.

Syftet med denna studie var att undersöka hur terapeuter inom den offentliga sjukvården resonerar kring svårigheter i att arbeta med trauma. Frågeställningarna var: hur resonerar terapeuter kring svårigheter att arbeta med trauma; vilka känslomässiga reaktioner har de; vad säger de om handledning, kollegialt stöd och organisationen inom vilket de arbetar; samt hur de resonerar kring kultur, språk och tolkanvändning. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem terapeuter som arbetar inom primärvården respektive psykiatriska öppenvården. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades genom Tematisk Analys. Resultaten visar att traumatiserade personer upplevdes som en tung patientgrupp och att de önskade sig mer handledning och utbildning för att klara av arbetet.

Dialektisk beteendeterapi (DBT) är idag den behandlingsmetod för behandling av borderline personlighetsstörning (BPS) som idag har starkast empiriskt stöd i ett flertal randomiserade och kontrollerade studier. Inom vuxenpsykiatrin, Sunderby sjukhus i Norrbotten har under drygt två års tid pågått ett projekt i syfte att införa och bedriva DBT vid kliniken samt utvärdera resultat av behandlingen. Patientmaterialet består av 6 st kvinnor med BPS-diagnos i åldrarna mellan 19-23 år(M=21,3). Resultaten visar att gruppen efter 12 månader i DBT behandling uppvisar lägre genomsnittliga mått på psykisk ohälsa, markant minskad frekvens av suicidförsök och självskadebeteende samt minskad konsumtion av såväl öppen- som slutenvård. Uppföljningen av de två patienter som fullföljt och avslutat behandling visar att den erhållna minskningen av symtom och vårdkonsumtion vid avslut av behandlingen kvarstår efter 18 månader.

Föreliggande studie är dels ett led i att kvalitetssäkra EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing) som behandlingsmetod för barn och ungdomar och dels att utröna om behandlingen bidragit till ett förbättrat mående. EMDR som behandlingsmetod för barn och ungdomar har stöd i kontrollerade studier, men ytterligare forskning behövs. I den här studien deltog åtta barn och ungdomar med varierande diagnoser, vilka fått EMDR-behandling i barn- och ungdomspsykiatrisk öppenvård. Behandlingen ingick i en individualterapi i ett familjeterapeutiskt sammanhang.Barnen/ungdomarna intervjuades per telefon om hur de upplevt behandlingen och om sitt mående i efterförloppet. Information om diagnoser, C-GAS, antal EMDR-sessioner samt terapeutens bedömning inhämtades som komplement till intervjun.

This essay describes how the author gradually gets a deeper understanding for his profession and the development of his professional skills, attitude and practice. The essay contains two main narratives representing examples from the author´s occupational practice, and through those narratives he tells how his practice alters and develops. These stories are also the basis for considering different aspects on how to get good models for practising a profession when you are a beginner, and how to manage ethical dilemmas. The starting point is when the author in the beginning of his career as a rural pastor is visiting a seriously ill parishioner at a province hospital. The course and the outcome of this call is surprising the young pastor, and the author tries to analyze the background to the outcome and assesses several possible explanations for the result of his call. The narrative is used to examine the attitude, the professional skills and the social and existential context for the author at that time. The patriarchal patterns in the parish are illuminated and questioned. In the second part of the essay the author investigates what will happen when pastoral cure transforms to psychotherapy, and how the author deals with phenomena in the therapeutical process such as idealization and secondary traumatization. On basis of texts written by among others Ingela Josefson, Fredrik Svenaeus, Christian Nilsson and Ulla Ekström von Essen the author seeks explanation for the development of his practical knowledge. With references to philosofers as Plato, Aristotle, H.G.

Uppsatsens syfte var att undersöka hur fyra legitimerade psykoterapeuter med lång yrkeserfarenhet tänker om och förhåller sig till begreppen Ansvar, Makt och Maktlöshetsamt hur de uppfattar att dessa påverkar det terapeutiska samtalet. Datainsamling genomfördes via intervjuer där ett semistrukturerat intervjuformulär har legat till grund för ett mer öppet samtal, därefter bearbetades materialet via kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar en stor samstämmighet beträffande psykoterapeuternas tankar och erfarenheter av ovanstående begrepp samt i hur dessa avspeglar sig i det terapeutiska samtalet. Exempel på detta är terapeuternas övertygelse att en terapeut-patientrelation per definition alltid är asymmetrisk samt att det som terapeut inte går att inte ha makt.Hur vi i den terapeutiska kontexten förhåller oss till ansvar, makt och maktlöshet kommer till uttryck i samtalet och påverkar de som söker vår hjälp. Att skapa en god och aktivt samverkande miljö för det gemensamma samtalet ställer höga krav på terapeuten.

Syftet med uppsatsen är att belysa samsjuklighetspatientgruppen (heterogeniteten inom patientgruppen), utifrån ett antal olika faktorer som kan vara viktiga för förståelse av motivation och genomförande av behandling för samsjuklighetspatienter. Faktorerna lyfts fram genom patienternas skattning för självbild (SASB), känslomedvetenhet (TAS-20) och av oro och hjälpbehov för ett antal olika problemområden samt patienternas problem inom samma områden bedömda av en oberoende bedömare (ASI). Heterogeniteten påvisar patienternas problem och behandlingsbehov utöver beroende/missbruksproblem och vikten av att rikta rätt insats till rätt patient vid rätt tillfälle. Undersökningsgruppen bestod av 11 patienter som sökt till vuxenpsykiatrin för sitt psykiska illabefinnande och missbruk- beroendeproblematik. Vi ville även se om samsjuklighetspatienter inom psykiatrin uppvisar lika positiv självbild och har samma problemnivå för missbruk- beroende som tidigare studie inom socialtjänsten av Armelius m.fl.

Inledning: Vad är det egentligen som händer i den terapeutiska relationen mellan terapeut och patient? Som psykodynamisk terapeut kan det tyckas självklart att grubbla över den terapeutiska relationens kvalitet eftersom relationen mellan patient och terapeut är central för förändringsprocessen.Syftet med denna kvalitativa studie är att utforska patienters upplevelser av den terapeutiska relationen.Frågeställningarna fokuserar på patienters beskrivningar av den terapeutiska relationen, vad som upplevs som hinder respektive främjande för den terapeutiska relationen samt upplevelser av betydelsefulla ögonblick under terapin.Metod: I studien intervjuas fem patienter vars psykodynamiska terapi omfattat minst 50 sessioner.Resultaten visar att lugn och närvaro hos terapeuten är betydelsefullt för den terapeutiska relationen. Den återkommande ritualen och rummet, som patienterna går in i vid varje samtal, är viktigt för terapin och blir som en del av relationen. Ett bra möte beskrivs som ett tillfälle av bekräftelse bortom orden. Ömsesidighet i den terapeutiska relationen och en känsla av acceptans och värme från terapeuten har stor betydelse för den terapeutiska processen.Slutsatserna är att om patienten skall uppleva känslomässig ömsesidighet i den terapeutiska relationen krävs en terapeut med stark närvaro i stunden.

Depression är idag en folksjukdom i Sverige. Denna studie handlar om den allt större grupp deprimerade som behandlas med antidepressiva läkemedel. De mest använda preparaten i dag går under samlingsnamnet SSRI (Selektiva serotoninåterupptagshämmare). Kunskapen om dessa preparat ökar kontinuerligt och precis som alla andra läkemedel kan de utöver den önskade effekten också ge biverkningar. I skrivande stund pågår en livlig debatt kring SSRI i många olika sammanhang i samhället.

Syftet med denna uppsats är att belysa och jämföra det utsatta barnets öde såsom det speglas i myten och dramat om Oidipus och i Freuds teori om oidipuskomplexet. Myten och senare Sofokles drama handlar om ett barn som av sina föräldrar sätts ut i skogen för att dö med genomborrade hälar, men blir funnet och räddat till livet. Som vuxen kommer Oidipus långt senare att ovetandes döda sin far och gifta sig med sin mor. Freud såg häri ett mönster som han menar går igen i varje pojkes psykosexuella utveckling ? ett sexuellt begär i förhållande till modern och hatiska känslor i förhållande till fadern/rivalen.

Allt fler rapporter visar att sömnrubbningar och sömnbrist ökar inom alla åldersgrupper i samhället, och att den största ökningen återfinns bland barn och ungdomar. Sömnbrist inverkar negativt på barns och ungdomars utveckling och kan öka risken för psykisk ohälsa. Det kan därför anses alarmerande att förskrivningen av sömnmedel och antidepressiva mediciner ökar inom gruppen.24h samhället är här för att stanna och skapar nya problem genom att uppmuntra till nya vanor och förändringar av sociala mönster. Den förändringen verkar i större utsträckning påverka barn och ungdomar än de äldre.Syftet med studien är att kartlägga förekomsten av sömnbesvär hos ungdomar som söker till Barn- och ungdomspsykiatrin i Danderyd, och att undersöka i hur stor utsträckning vården uppmärksammar problemet.En av författaren genomförd enkätundersökning pekar på att sömnproblemen är väl utbredda bland de ungdomar som söker till Barn och Ungdomspsykiatrin. I genomsnitt uppger respondenterna att de upplever sju olika typer av sömnstörningar, medan bara två av ungdomarna inte upplever några sömnproblem alls.En jämförande journalsökning av nybesök utfördes som tyder på att sömnstörningar sällan bedöms som så allvarliga att de kräver åtgärder.Författaren drar slutsatsen att det växande problemet med sömnstörningar inte uppmärksammas inom barn och ungdomspsykiatrisk vård i den utsträckning som är nödvändigt.

Internet's entry into our home has changed our communication capabilities. As a result more and more services in the digital world are available. Besides e.g. shopping, gaming and general information, different social networks now offer preventive and therapeutic health-oriented services. When being asked by several young people, with whom I have been working in a clinical setting, to offer conversations over the Internet that enables both to see and to hear each other in real time, I decided to conduct a pilot study which is presented in this paper. The aim was to investigate the feasibility of offering supportive therapy using video calls over the Internet.

Bakgrund: Diabetes är en alltmer vanligt förekommande sjukdom bland barn i Sverige. Behandlingen är livslång och syftar till att barnet skall leva ett så normalt liv som möjligt. Det är sjuksköterskans uppgift att stötta barnet genom sin sjukdom.   Syfte:  Syftet  med  denna  litteraturöversikt  är  att  skapa  en  överblick  av  befintlig  forskning inom  området  barn  och  ungdomar  i  skolåldern  med  typ  1  diabetes  (T1DM)  och  deras upplevelser  av  mötet  med  sjuksköterskan.  Speciellt  kommer  studien  att  fokusera  på  den vårdande relationen mellan barn och sjuksköterska. Metod: En litteraturstudie genomfördes i vilket fjorton vetenskapliga artiklar inom liknande ämnesområde analyserades.