Uppsatsen behandlar producentansvar för elektriska och elektroniska artiklar, konsumenten och risksamhället (Ulrich Beck). Syftet är att belysa Producentansvaret för el-produkter ur ett konsumentperspektiv. För att göra detta har jag gjort en kvalitativ intervju med kommunal tjänsteman vid Norrköping kommun, intervjuer med återförsäljare i Norrköping, flödesschema över el-produkter och information och slutligen har Producentansvaret för el- produkter analyserats med utgångspunkt i Becks verk Risksamhället. El-produkter inebär tidstypiska risker för den reflexiva moderniseringsprocessen. Producentansvaret för el-produkter kan ses som ett försök att lösa problematiken kring resurser som hamnat på fel plats.

Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementets Johan Gråberg ansåg att Sverige låg långt fram med sina insamlingskvantiteter av elavfall och att det vore bra om Sverige blev en förebild för övriga Europa. Men den svenska modellen med producentansvar reglerar idag endast producenternas ansvar att samla in och förbehandla elavfall, den säger mycket lite om hur transporterna ska ske med hänsyn till infrastruktur och miljö. Den svenska modellen går därför inte att använda i Europa då insamlingen och transporterna skulle öka transportbehovet och nyttjandet av tunga lastbilar med släp (Kallunki & Eknor 2005, s. 39-41). Detta går emot de miljömål och de miljöbestämmelser som finns i Europa (Nationalkommittén för Agenda21 och Habitat 2002, s.

EU:s avfallsdirektiv är det högst styrande dokumentet som reglerar de nationella bestämmelserna gällande avfall. Detta genomsyrar bland annat kommunernas avfallsplaner. Tas hänsyn till plockanalyser, avfallsplan, insamlad mängd hushållsavfall och grovavfall erhålls en bra överblick på var åtgärder bör vidtas. Studien berör Ovanåkers kommuns avfallsarbete med avseende på hushållens avfallsmönster. Även avfall som går under Producentansvaret har analyserats för att få en bättre uppfattning om kommunens förhållande till internationella och nationella lagar.

1994 infördes lagen om Producentansvaret i Sverige, en del av denna var förordningen om förpackningar. Tanken med detta var att minska andelen avfall som gick till förbränning och deponi och samtidigt öka andelen till återvinning. Från och med 2002 blev det dessutom förbjudet att deponera brännbart avfall i Sverige. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vilken av avfallshanteringsmetoderna, återvinning eller förbränning med energiutvinning, som är mest samhällsekonomiskt lönsam gällande hantering av vätskekartonger. De externa kostnaderna, hushållens kostnader och miljökostnader, är mycket viktiga i kalkylen.

Ett led i den svenska miljöpolitiken har varit att främja en ökad återvinning av avfall, vilket gjort att en mer konsekvent lagstiftning utbrett sig, exempelvis genom Producentansvaret som infördes i mitten på 1990-talet. Tanken är att det som tidigare setts som avfall ska omvandlas till resurser istället för att det ska gå till förbränning eller deponering. Syftet med denna studie är att, med hjälp av en samhällsekonomisk kalkyl, undersöka ifall de tre behandlingsmetoderna: återvinning, förbränning och deponering kännetecknas av kostnadseffektivitet. I kalkylen läggs en stor vikt bland annat på de externa kostnaderna, det vill säga hur hushållens fritid samt miljökostnader bör värderas. Den metod som används för att göra den samhällsekonomiska värderingen bygger på en modell som är framtagen av Radetzki [1999] och som enligt Pearce och Helm [2003] är den korrekta metodologin att använda.

Studien bygger på en enkät undersökning som gjordes bland 150 pensionärshushåll i Luleå Kommun. Syftet med studien är att undersöka pensionärernas betalningsvilja av att inte källsortera förpackningsavfall. Samt hur ett antal faktorer påverkar pensionärers medverkan i källsorteringen. Sedan 1994 gäller lagen om producentansvar för förpackningar. Detta betyder mer arbete för pensionärshushållen i form av källsortering av förpackningsavfall.

Sedan lagen om producentansvar gällade förpackningar infördes 1994 har hushållens arbete med avfallshantering ökat markant, i och med att det förväntas att dessa ska källsortera. Studien bygger på en enkätundersökning som gjordes hos 200 hushåll i Piteå kommun. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur stor betalningsvilja villahushållen har, för att inte behöva frakta avfallet till återvinningstationen. Det främsta syftet var att analysera vilka faktorer som främst kan förklara skillnaderna i betalningsvilja mellan hushållen. Studien koncentrerar sig i första hand på de avfall som innefattas av Producentansvaret.

To meet the growing amount of waste from electronic and electrical equipment (WEEE) EU developed, year 2002, a directive (2002/96/EG) with the objective to govern the management and reduce the amount of WEEE. The directive is based on producer responsibility which makes the producer responsible for collection and dispose of WEEE. In 2012 a new revised directive (2012/19/EU), with tougher collection targets, was developed. Both the old and the new directive states that the approach to tackle WEEE should be prioritized in order of prevention, reuse and then recycling. Hitherto the amounts of WEEE has increased every year, making it relevant to examine which type of preventive measures the directive contains and how effective they are.

Svensk avfallshantering har förändrats mycket sedan början på 1990-talet. Andelenhushållsavfall som deponerats har minskat medan förbränning, biologisk avfallshantering ochmaterialåtervinning har ökat sina andelar. Samtidigt har den totala mängden hushållsavfallökat. För att kunna nå en hållbar och miljömässigt bra förändring i avfallssystemet kan detvara intressant att utvärdera vilka miljöeffekter som uppnåtts genom utvecklingen inomavfallsområdet.Syftet med examensarbetet har varit att titta på hur två olika regioner har utvecklat sinavfallshantering och studera hur utvecklingen har påverkat miljöpåverkanskategorierna;växthuseffekten, försurning, eutrofiering samt fotooxidantbildning. Olika scenarier för 1994,2004 och framtiden, 2014, har formulerats utifrån uppsatta politiska mål och styrmedel samtefter de studerade avfallsbolagens planer för respektives avfallshantering i framtiden.Resultaten i form av miljöpåverkan från respektive scenario fås och utvärderas med hjälp av Excel-applikationen WAMPS, som tagits fram av IVL Svenska Miljöinstitutet och somutvecklats under arbetes gång.Resultaten visar att svensk avfallspolitik har styrt avfallshanteringen mot minskad påverkanpå miljön för i stort sett alla aktuella påverkanskategorier för de båda studerade regionerna,fram till 2004.

Uppsatsens syfte har varit att granska REACH-förordningen, WEEE- och RoHS-direktiven samt dess införlivande i svensk lagstiftning. Utgångspunkten har framför allt varit att utreda det ansvar för kartläggning av produkters innehåll samt avfallshantering som importörer av elektroniska produkter har vid import från icke EU-land. Granskningen har genomförts via studier av EU-rättsakter samt den svenska lagstiftning som förändrats eller tillkommit vid rättsakternas ikraftträdande. Även informationsmaterial från ansvariga myndigheter, litteratur och rapporter har använts vid granskningen. Resultatet visade att elektronikprodukter omfattas av den aktuella lagstiftningen.

1januari 1994 infördes Producentansvaret i Sverige, vilket syftar till att massaproducenter samt importörer, tillverkare och försäljare av wellpappförpackningar gemensamt skall se till att wellpappen återvinns. Producentansvaret stipulerar att minst 65% av wellpappen skall kunna återanvändas eller materialåtervinnas den 1:a januari 1997. 1 Sverige har redan denna procentsats överstigits och i dagens läge återvinns cirka 75% wellpapp.Inom handeln har system för återvinning av wellpapp funnits sedan 1970-talet. Ett fåtal butiker återvann wellpapp redan på 1950-talet. Under de senaste åren har systemet effektiviserats för att klara av insamling av allt mer wellpapp.