Hushållens avfallstransporter
tidsvärdering vid förekomsten
av normbaserat beteende
Sedan lagen om producentansvar gällade förpackningar infördes 1994 har hushållens arbete med avfallshantering ökat markant, i och med att det förväntas att dessa ska källsortera. Studien bygger på en enkätundersökning som gjordes hos 200 hushåll i Piteå kommun. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur stor betalningsvilja villahushållen har, för att inte behöva frakta avfallet till återvinningstationen. Det främsta syftet var att analysera vilka faktorer som främst kan förklara skillnaderna i betalningsvilja mellan hushållen. Studien koncentrerar sig i första hand på de avfall som innefattas av producentansvaret. Analysen baseras på en mikroekonomisk modell av hushållens källsorteringsaktiviteter, och den inkluderar till skillnad från många traditionella ekonomiska modeller av hushåll förekomsten av moraliska motiv. Villahushållens betalningsvilja beror bland annat på, utbildning, kön, tid, ansträngningen för att frakta avfallet till återvinningsstationen men även på förekomsten av samhälleliga normer. Betalningsviljan för att inte behöva frakta avfallet till återviningstationen är 137 kronor i genomsnitt vid fördelning på alla de 200 individerna. Det var något över 50 procent av hushållen som var villiga att betala för att inte behöva åka med avfallet. De två viktigaste skälen till att hushållen inte var villiga att betala var att de ansåg att avgiften var för hög redan idag, samt att de inte vill bli fråntagna möjligheten att göra det som de gärna gör själva. Det vill säga den ansträngning som frakten med den källsorterade avfallet innebär.