Syfte: Att beskriva hur patienten upplevde den perioperativa dialogen och dess information.Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. De vetenskapliga artiklarna söktes via databaserna Cinahl, Pubmed, Medline och Academic Search Elite. Uppsatsförfattarna valde ut 16 artiklar låg till grund för resultatet. Artiklarna bestod av både kvalitativa och kvantitativa studier. Artiklarnas kvalitet bedömdes utifrån granskningsmallar.Resultat: I studier kunde utläsas att patienterna hade goda upplevelser av den perioperativa dialogen.

Bakgrund: Bristande kommunikation är en av de vanligaste orsakerna till vårdskador. Bristande kommunikation orsakar lidande för den enskilde patienten och en ökad belastning på vården med exempelvis extra vårddygn. Kommunikation och informationsöverföring är av Socialstyrelsen identifierat som ett riskområde i vården. Flera studier samt nationella och internationella myndigheter rekommenderar standardiserade verktyg vid överrapportering. Den kirurgiska patienten är särskilt utsatt och råkar oftare ut för vårdskador.

Anestesisjuksköterskan möter dagligen äldre patienter i det perioperativa vårdarbetet. Antalet äldre patienter som genomgår ett operativt ingrepp ökar i omfattning och äldre patienter har större risk för att drabbas av olika postoperativa komplikationer. Konfusion är en postoperativ komplikation som i sin tur leder till allvarliga konsekvenser för äldre patienter. Postoperativ konfusion är ett omfattande problem både ur ett patientperspektiv och ett hälso- och sjukvårdsperspektiv, eftersom det innebär ett stort lidande för patienten och ger även ökade vårdkostnader. Postoperativ konfusion ökar också risken för att drabbas av andra komplikationer såsom fallrisk, infektioner och näringsproblem.

Smärta i samband med intrakraniell kirurgi liknar smärta i samband med all annan form av kirurgi. Syftet var att granska hur barn med hjärntumör smärtbedömts och smärtbehandlats postoperativt efter tumörkirurgi.Metod: Totalt har journaler för 40 barn (20 barn på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala och 20 barn på Astrid Lindgrens barnsjukhus vid Karolinska sjukhuset, Stockholm) som opererats för tumörer i hjärnan granskats, avseende smärtbedömning, användandet av smärtskalor, farmakologiska och ickefarmakologisk smärtbehandling de tre första postoperativa dygnen.Resultat: Studien visade att smärtskattning med smärtskalor användes på 12 av 40 barn. Den vanligaste formen av smärtbedömning som återfanns dokumenterad var en bedömning av sjuksköterskan. På Akademiska sjukhuset återfanns ingen dokumenterad smärtbedömning i 60 % av de granskade dygnen, på Astrid Lindgrens barnsjukhus var motsvarande siffra 20 %. De vanligaste läkemedlen som används på båda sjukhusen var paracetamol och opioider, framförallt morfin.

Background Atelectasis is a commun respiratory complication related to general anesthesia and may contribute to pneumonia and acute respiratory failure. Atelectasis apear within 10 minutes after anesthetization and occur in 90% or more anesthezied patients regardless of age and gender. The aim of this study was to indentify if there are any evidence for which methods are ultimate or are most efficacious to reduce and prevent the formation of atelectasis.                                                                                                          Methods This study is a descriptive litterature study where 28 scientific studies have been indentified for review and analysis.                                                                                                               ResultsThe use of 100% oxygen during the induction of anesthesia favors the developement of atelectasis. This can be prevented by preoxygenation with oxygen content of 100% combined with a PEEP of 6-10 cmH2O. When free airway is secured, oxygenation with 100% was found to be unnecessary.

Mer än hälften av alla barn som ska opereras upplever oro och ångest. Det kan leda till att anestesiinduktionen försvåras och även orsaka postoperativa besvär som till exempel ökad smärta, apati, ätstörningar och sömnproblem. Den familjefokuserade omvårdnaden förespråkar att föräldrar bör ges möjlighet att närvara med sitt barn under perioperativa perioden, så lång det är möjligt. Anestesisjuksköterskans roll perioperativt är att utifrån dialogen med barnet och föräldrarna skapa förtroende, minska oro och öka barnets möjlighet att känna kontroll under den perioperativa perioden. Syftet med denna systematiska litteraturöversikt var att beskriva föräldranärvarons effekt på barns oro i samband med operation.

SAMMANFATTNING Artros och skador i ledbrosk är vanliga problem hos både människor och djur, som orsakar stora fysiska besvär i form av smärta och nedsatt rörelseförmåga. Idag finns ett flertal olika behandlingsmetoder mot artros, men ännu finns ingen bra behandlingsmetod för att åstadkomma läkning av ett skadat ledbrosk. I den här studien användes kanin som modelldjur för att utvärdera en ny behandling mot artros på människa. Målet var att stimulera nybildning av ledbrosk via rekrytering av mesenkymala stamceller. Studien utfördes på 20 kaniner av rasen New Zeeland White, 6-7 månader gamla honor med en kroppsvikt på ca 4 kg. En ledskada skapades med borr på den mediala femurkondylen i kaninernas vänstra knäled under anestesi. Därefter injicerades en hyaluronsyragel enbart eller tillsammans med tillväxtfaktorn bone morphogenic protein-2 (BMP-2) i leden.

Patienter ska fasta inför elektiv kirurgi på grund av risken för kräkning och aspiration av ventrikelinnehållet till lungorna, oberoende av anestesimetod. Under de senaste decennierna har forskning gjorts angående preoperativ fasta och därigenom har riktlinjerna förändrats mot en mer liberal riktning. I den kliniska verksamheten är det idag mer regel än undantag att fasta från midnatt för patienter som ska genomgå elektiv kirurgi på förmiddagen och tidig eftermiddag, vilket dock inte styrks av evidens utan baseras mer på erfarenheter. Det finns stark evidens som stödjer att preoperativ fasta borde vara två timmar för vätska och sex timmar för fast föda. Sjuksköterskan är den som är ansvarig för patienternas omvårdnad i den kliniska verksamheten.

Femoroacetabulärt Impingement (FAI) har under det senaste årtiondet presenterats som en orsak till ljumsksmärta hos yngre och innebär abnormala benpålagringar i höftleden som leder till en kollision mellan femur och acetabulum. FAI delas upp i cam respektive pincer beroende på pålagringarnas lokalisation. Ofta drabbar detta yngre aktiva individer och symptomen är bland annat smärta och stelhet i ljumsken. Syftet med studien var att kartlägga vilka fysioterapeutiska undersöknings- och behandlingsmetoder som används vid Femoroacetabulärt Impingement i Sverige. En kvantitativ enkätstudie genomfördes för legitimerade fysioterapeuter/sjukgymnaster som arbetar med FAI patienter.

Diskrepansen mellan vad patienten upplever som behov och sjuksköterskans tolkning av behoven finns beskrivna i studier. Skillnaden tolkas som brist på patientens delaktighet i omvårdnaden.Ökar patientens delaktighet inom omvårdnaden ökar även vårdens kvalité. Upplevelsen av delaktighet postoperativt har studerats i begränsad omfattning, varför denna studie förväntas bidra till ökad kunskap av delaktighet inom den postoperativa vården. Syfte. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelse av delaktighet i postoperativ vård efter elektiv tarmkirurgi. Metod. En kvalitativ metod med fenomenologisk ansats har använts i studien.

Bakgrund: Postoperativa sa?rinfektioner a?r en vanligt fo?rekommande va?rdrelaterad infektion, och orsakar stort lidande fo?r patienten och stora kostnader fo?r sjukva?rden. Diabetes a?r en riskfaktor fo?r att utveckla postoperativ sa?rinfektion, och har liksom hyperglykemi fysiologiska effekter som bidrar till en o?kad risk att utveckla postoperativ sa?rinfektion.Syftet med denna studie var att underso?ka sambandet mellan diabetes, postoperativ hyperglykemi och postoperativ sa?rinfektion hos patienter som genomga?tt CABG-kirurgi.Metod: Studien designades som en kvantitativ retrospektiv studie med deskriptiv ansats. Data insamlades dels fra?n va?rdenhetens egen infektionsregistrering, dels genom granskning av 276 patientjournaler pa? den aktuella va?rdenheten.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur patienter upplever information inför gynekologiska ingrepp och undersökningar. Metoden som användes för att belysa syftet var beskrivande litteraturstudie. Data insamlades via två databaser, Medline och Cinahl. Andra sökstrategier var manuell sökning i valda källor. 15 vetenskapliga artiklar inkluderades i resultatet, dessa kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes.

AbstraktBakgrund: Varseblivning vid generell anestesi är något som för många patienter skapar oro och kan ge psykiska trauman postoperativt. I anestesisjuksköterskans arbete ingår det att övervaka anestesidjupet hos den sövda patienten och det finns många tekniska hjälpmedel som stöd.Syfte: Studiens syfte var att ta reda på om EEG-baserad övervakning är ett tillförlitligt hjälpmedel för anestesisjuksköterskan vid övervakning av anestesidjupet i generell anestesi. Följande frågeställningar har använts: Hur tillförlitlig är EEG-baserad övervakning för att bedöma anestesidjupet? Finns det skillnader mellan de olika EEG-baserade hjälpmedlen när det gäller tillförlitlighet att bedöma anestesidjupet? Finns det behov för EEG-baserad övervakning av anestesidjupet?Metod: Litteraturstudie. Artikelsökning gjordes i PubMed och 31 artiklar inkluderades och granskades enligt SBU?s mall för relevans bedömning.

Diskrepansen mellan vad patienten upplever som behov och sjuksköterskans tolkning av behoven finns beskrivna i studier. Skillnaden tolkas som brist på patientens delaktighet i omvårdnaden.Ökar patientens delaktighet inom omvårdnaden ökar även vårdens kvalité. Upplevelsen av delaktighet postoperativt har studerats i begränsad omfattning, varför denna studie förväntas bidra till ökad kunskap av delaktighet inom den postoperativa vården. Syfte. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelse av delaktighet i postoperativ vård efter elektiv tarmkirurgi. Metod. En kvalitativ metod med fenomenologisk ansats har använts i studien.

Akut förvirringstillstånd hos äldre patienter efter genomgången höftkirurgi är en vanligt förekommande postoperativ komplikation. Den äldre patientens upplevelse av förvirringstillståndet beskrivs som att pendla mellan verklighet och overklighet, utan att ha kontroll över sin situation. Personalens omvårdnadsinsatser och omvårdnadsmiljön kring patienten har betydelse för förvirringstillståndets varaktighet. Syftet med den aktuella studien var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder som personalen utförde samt patientens reaktion på utförda omvårdnadsåtgärder på den postoperativa avdelningen. Studien var kvalitativ och bygger på sex observationer.