Kartläggning av fysioterapeutiska undersöknings- och behandlingsmetoder vid Femoroacetabulärt Impingement
En enkätstudie
Femoroacetabulärt Impingement (FAI) har under det senaste årtiondet presenterats som en orsak till ljumsksmärta hos yngre och innebär abnormala benpålagringar i höftleden som leder till en kollision mellan femur och acetabulum. FAI delas upp i cam respektive pincer beroende på pålagringarnas lokalisation. Ofta drabbar detta yngre aktiva individer och symptomen är bland annat smärta och stelhet i ljumsken. Syftet med studien var att kartlägga vilka fysioterapeutiska undersöknings- och behandlingsmetoder som används vid Femoroacetabulärt Impingement i Sverige. En kvantitativ enkätstudie genomfördes för legitimerade fysioterapeuter/sjukgymnaster som arbetar med FAI patienter. Totalt uppfyllde 74 legitimerade fysioterapeuter/sjukgymnaster inklusionskriteriet och var intresserade att deltaga i studien. Den internetbaserade enkäten konstruerades med hjälp av verktyget EvaSys och skickades ut via e-post. Totalt besvarade 48 fysioterapeuter/sjukgymnaster enkäten. De undersökningar som flest alltid tillämpade för att diagnostisera FAI var FADIR och FABER. Som behandlingsmetod i både den konservativa och postoperativa rehabilitering var styrketräning av höftextensorer, abduktorer och utåtrotatorer det som flest använde, andra behandlingar som också förkom var mobilisering samt stretching. Som utvärderingsinstrument var VAS det mest använda. FAI tros av majoriteten i studien vara en orsak till artros och den behandlingsmetod som flest föredrog var konservativ. De vanligaste undersökningarna för att diagnostisera FAI var FADIR och FABER. Styrketräning var den mest använda behandlingen och för att utvärdera patienterna användes VAS mest frekvent. Majoriteten av fysioterapeuterna ansåg att FAI skulle kunna vara en bidragande orsak till artros.