Regeringens förtydligande av förskolans verksamhet är att det mest centrala ska vara att en pedagogisk verksamhet bedrivs. Vidare menar regeringen att förskolan ska arbeta med att främja värdegrunden, vilket innebär att arbeta för varje individs lika värde. För att förstärka jämställdhetsarbetet i förskolan framhöll regeringen år 2002 att varje kommun skulle utbilda minst en genuspedagog. Syftet med examensarbetet är att synliggöra genuspedagogers arbete och få en insikt av vad deras arbete genererar för verksamheten och barngruppen. Studiens fokus ligger i genuspedagogernas eget uttalande av deras upplevelser, erfarenheter och kunskaper.

Detta arbete handlar om hur det som benämns individuella utvecklingsplanerna tolkas och används i förskolorna. De frågor vi sökt svar på är varifrån kravet att införa individuella utvecklingsplaner kommer och vilken innebörd pedagogerna ger dessa.För att ta reda på detta så har vi granskat åtta olika typer av utvecklingsplaner som används på förskolorna i olika kommuner samt intervjuat tre pedagoger, en rektor och en pedagogisk samordnare. Genom att tolka resultatet utifrån ett postmodernt perspektiv där man anser att det inte finns ?normala barn? och absoluta sanningar, har vi upptäckt att dessa dokument speglar den barnsyn som rådde under moderniteten då man utgick från utvecklingspsykologiska teorier.I utvecklingsplanerna tar man upp vad barnet kan och inte kan, samt vilka insatser som behövs för att stödja barnets utveckling. Man belyser inte barns lärande i dessa dokument.

Arbetets syfte är att undersöka vilka synpunkter matematiklärare i årskurs 7-9 har på nivågrupper som undervisningsform. Detta för att försöka klargöra varför vissa skolor/lärare väljer att undervisa i nivågrupper och andra inte. Det finns både forskning som stödjer och som inte stödjer valet av nivågrupper. En av anledningarna till den oenighet som råder är att frågan om nivågruppering har både en pedagogisk och en ideologisk aspekt.Uppsatsen inleds med en bakgrund bestående av en kort historik, styrdokument och en sammanställning av forskning kring nivågrupper i matematik. Därefter presenteras en enkätundersökning som riktar sig till matematiklärare i årskurs 7-9.

Enligt Förskolans läroplan (Lpfö 98) ska det enskilda barnet inte värderas och bedömas men enligt Skolverket (2008) ökar ändå värderingar och kontroller på barnet som individ. I förskolan uppmärksammas värderingsdilemmat främst inför utvecklingssamtalen. För att inte värdera det enskilda barnet vill vi med denna studie finna verktyg i ämnet som kan stärka oss och andra förskollärare i yrkesrollen. Vi har valt att göra en deskriptiv studie med åtta intervjuade förskollärare där vårt syfte är att beskriva och analysera deras syn på, och planering inför, utvecklingssamtalet. Vi ska också studera hur Lpfö 98: s intentioner att inte värdera det enskilda barnet kommer till uttryck, inför och i utvecklingssamtalet. Resultaten som framkommit är olika syn på syftet med utvecklingssamtalet och därmed olika syn på vilket tidsperspektiv som främst ska belysas på samtalet. Studiens resultat visar också att förskollärarna blandar nya och gamla synsätt på barnet.

I en fältstudie på en förskola studeras förskolebarns användande, upptäckande och undersökande av förskolans vardagsmiljö med hjälp av digitalkamera. Syftet med detta är att visa hur förskolebarn, med kameran som hjälpmedel, vill och kan berätta om sin verklighet och vardag inom förskolans kontext. Det handlar också om att göra barnens röster hörda samt att bidra till ökade kunskaper om barns vilja och förmåga till tänkande, berättande och kultur- och kunskapande. Frågeställningarna är; Hur berättar barnen om sin vardag på förskolan med hjälp av digitalkamera? Vad tar barnen för bilder?  Vad berättar barnen om och med sina bilder? Undersökningen har en poststrukturalistisk teoretisk ram där, barnen ses som kunskapande aktörer och medskapare till förskolediskursen.

BakgrundI bakgrunden presenteras tidigare studier och forskning om barns lärande och om hur bland annat miljö, material och vägledning kan främja utveckling hos barn. Att förskolans verksamhet utformas utefter barns perspektiv spelar en stor roll i att skapa de bästa förutsättningarna för barns lek och lärande.SyfteSyftet med studien är att undersöka ifall ett utvecklingsarbete kan stimulera barns språkliga utveckling.MetodMetoden som har valts är en kvalitativ studie av utvecklingsarbetet med etnografiska inslag. Det har genomförts observationer innan och efter utveckling av barnens lekrumsmiljö för att se förändringar i barns språk och lek. Informella intervjuer av pedagoger på fältet har använts som underlag för resultat och reflektion. Både observationer och intervjuer har antecknats i loggbok för bearbetning och analys av data.

Syfte: Syftet för studien var att undersöka förskollärares uppfattning om specialpedagogen som professionell samtalspartner i arbetet med att skapa en förskola för alla.Centrala frågeställningarVilka erfarenheter av specialpedagogen som professionell samtalspartner fanns hos informan-terna? Hur upplevdes handledningen?Vilka metoder upplevdes mest verksamma för den egna kunskapsutvecklingen och (för)skolutvecklingen när det gällde att skapa en förskola för alla?Teori: Studien var från början helt kvantitativ. Litteraturdiskussionen berörde förskolans re-spektive specialpedagogikens historia. Därefter presenterades bakgrunden till den specialpe-dagogiska påbyggnadsutbildningen som grundades 1990 och reaktionerna på densamma. Handledning som begrepp ventilerades liksom några förekommande samtalsmodeller och röster om handledning.

Föreliggande uppsats ämnar studera hur pedagoger som arbetar inom förskolans resursavdelningar genom sitt tal konstruerar barnen i behov av särskilt stöd samt försöka förstå vilka konsekvenser en särskiljande praktik får för dessa konstruktioner. Studien är genomförd på tre resursavdelningar i en kommun i Sverige. Metoden som används i undersökningen är kvalitativa gruppintervjuer med arbetslag som fokusgrupper. Som underlag vid intervjuerna har frågeområden funnits men samtalen har tagit olika form beroende på vad informanterna har valt att lyfta. Det empiriska materialet har sedan analyserats med hjälp av en verktygslåda hämtad från kritisk diskursanalys.

Vi ville i detta arbete undersöka olika uppfattningar av begreppen drama och teater, samt om det kan finnas någon praktisk skillnad i praktiken. Det har sedan antiken pågått en debatt kring begreppen, men ändock finns det, vad vi kunnat se, väldigt lite skrivet. Vi har gjort en kort presentation av denna debatt och av vilka försök till definitioner av drama respektive teater man kan finna i litteratur idag. I vår undersökning använde vi metoderna kvalitativ intervju och observationer. Vi valde att intervjua två utbildade dramapedagoger, samt observera några av deras sammankomster. För att fördjupa vår undersökning och få ta del av fler uppfattningar kring drama och teater valde vi att även skicka ut e-postförfrågningar till ett antal personer verksamma inom drama och teater. Uppfattningarna kring begreppen drama och teater skiljde sig vitt åt, denna skillnad blev dock inte lika tydlig i praktiken. Vi kom fram till att definitionerna av drama och teater är diffusa och därigenom även gränserna mellan vad som räknas som drama och teater i praktiken. Vi anser att det för oss är omöjligt att definiera begreppen, möjliga förklaringar är dock att drama främst används i personlighets- och grupputvecklande syfte medan teater främst har siktet inställt på en konstnärlig slutprodukt..

Med denna uppsats ämnar vi belysa gymnasieelevers uppfattning av vad vardagskultur är samt dess potentiella användningsområde i skolan och i bildämnet. Anledningen till detta bygger på en positiv pedagogisk upplevelse en av oss upplevde under praktik då en omotiverad elev blev motiverad efter att elevens eget fritidsintresse vävdes in i uppgiften. Vi ansåg att det skulle vara positivt att undersöka gymnasieelevers uppfattning kring att låta deras dagliga intresse ta plats i bildämnet. Vi har undersökt detta genom en bilduppgift som fungerat som underlag till enskilda intervjuer på två olika gymnasium. Vår undersökningsmetod är kvalitativ med halvstrukturerad intervjuform som spelades in på mobiltelefon och dator.

Sverige är, tillsammans med Finland och Estland, unikt i att servera avgiftsfria skolmåltider till alla elever. I Sverige har gratis skolmat serverats till elever i grundskolan sedan 1946, vilket gör att många av oss har en relation till skolmåltiden. Måltiden ska vara näringsriktig, men ska även fungera som ett pedagogiskt verktyg, och kallas därför för den pedagogiska måltiden. Syftet med studien har varit att undersöka på vilket sätt lärare och elever i grundskolans tidigare år kan tänkas uppfatta den s.k. pedagogiska måltiden.

Syftet med studien var att undersöka yrkesverksamma gymnasielärares syn på sitt uppdrag och om denna stämmer överens med styrdokumenten för lärarens uppdrag och de pedagogiska teorier som ligger till grund för dessa. En kvalitativ forskningsmetod användes i form av en enkätundersökning med ett ostrukturerat frågeformulär. 22 yrkesverksamma lärare från två olika gymnasieskolor fick besvara enkäten. Resultatet av enkäten visar att lärarens syn på sitt uppdrag stämmer relativt väl överens med rådande styrdokument och de pedagogiska teorier som speglas i dessa. Dock finns diskrepanser i vad lärarna anser ligga till grund för deras pedagogiska grundsyn och syn på lärarens uppdrag.

Syftet med studien är att undersöka hur flickor och pojkar framträder i förskolans pedagogiska dokumentation samt hur dessa könspositioner kan framträda på andra sätt när bilderna samläses med posthumanistiska teorier och begrepp. Diskursiva och diffraktiva analyser har genomförts på några förskolors pedagogiska dokumentationer utifrån frågeställningar om vilka diskurser om kön som materialiseras i bildmaterialet samt hur posthumanistiska begrepp kan bidra till en annan förståelse för barnens könspositionering.I linje med tidigare forskning på området visar studien att aktivitet och lärande ges en mer framträdande roll i den pedagogiska dokumentationen än omsorg och lek. Posthumanistiska teoribildningar möjliggör dock läsningar där fokus skiftar från flickors och pojkars olika sätt att positionera sig/positioneras som exempelvis maskulint aktiva eller feminint omsorgsfulla till att handla om de intra-aktioner som uppstår mellan barn, material och diskurser. Sådana läsningar öppnar för tillblivelser där individer omfattar både manliga och kvinnliga positioner, där kön följaktligen blir ointressant som kategoriseringsprincip..

SAMMANFATTNINGFörfattare Fahria ErikssonÅtgärdsprogram under luppen Antal sidor: 44 Åtgärdsprogram kan ses som en del av den dokumentation som inom skolan innebär en språklig handling där föreställningar om verkligheten konstrueras. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur åtgärdsprogram upprättas, hur elever och skolsvårigheter beskrivs samt vilka mål och åtgärder som föreslogs i undersökta åtgärdsprogram. Det empiriska materialet bestod av 139 åtgärdspro-gram som analyserades i den ena fasen och 48 åtgärdsprogram som närlästes och analyserades i den andra och tredje fasen. Analysen hade sin metodiska grund i kritisk diskursanalys.Resultatet av hur åtgärdsprogram upprättas visar att det återstår en del arbete med att genomföra de riktlinjer som anges för arbetsgången. Problematiken visar sig främst när det gäller pedagogiska utredningar, närvaro av vårdnadshavare vid upprättandet av åtgärdsprogram, elevens möjligheter till att beskriva sin skolsituation samt i lärares dilemman med att beskriva elevers styrkor och svå-righeter.När det gäller den sociala praktiken visar resultatet att det fortfarande är ett traditionellt specialpe-dagogiskt perspektiv som gör sig gällande på alla plan.

Studien är en kvalitativ intervjustudie som baseras på fyra intervjuer med pedagoger som arbetar på en nyöppnad Reggio Emiliainspirerad förskola. Studien har ett fenomenologiskt perspektiv där människors upplevelser sätts i centrum för att kunna urskilja gemensamma drag och mönster.  Efter andra världskriget växte Reggio Emiliafilosofin fram i norra Italien under ledning av Loris Malaguzzi. Denna filosofi introducerades i Sverige i början av 1980-talet av Anna Barsotti och Karin Wallin. Reggio Emiliafilosofin talar om de tre pedagogerna ? de vuxna, barnen och miljön, som alla samspelar och påverkar varandra.