Brynäs är en stadsdel som är starkt präglad av 1960-talets stadsplaneidéer, med breda trafikleder, planskildheter och funktionsseparerad bebyggelse i ett öppet bebyggelsemönster. Samtidigt lever bilden av det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets Brynäs kvar väldigt starkt i människors medvetande: stadsdelens ursprungliga stadsplan med breda avenyer och numrerade tvärgator nämns ofta trots att en stor del av gatunätet utplånades under 1960- och 1970-talen. Med en ny syn på trafikplanering kom genomfartstrafiken på 1980-talet att ledas förbi stadsdelen. Det som ditintills varit tungt trafikerade genomfartsleder blev i ett slag ödsliga stadsrum med bebyggelse som vände sig från gatorna. I 2009 års översiktsplan för Gävle stad så framhålls att det mesta av den nya bostadsbebyggelsen i Gävle ska tillkomma i den centrala staden, längs kollektivtrafikstråken och i vattennära lägen.

Idag handlar en stor del av dagens stadsutveckling om hur vi hanterar och utmanar bilismen. Historiskt sett har bilens framkomlighet haft ett stort inflytande i stadsplaneringen. För att skapa attraktiva städer med plats för stadsliv och möten måste man effektivisera användningen av gatan, eftersom när alla trafikslag har separata delar tar det mycket plats. När alla trafikslag delar på samma utrymme måste bilisterna sänka hastigheten för att skapa en trygg, säker och attraktiv miljö för fotgängare och cyklister. Det är i detta sammanhang som det engelska uttrycket ?Shared space? har sitt ursprung.

Temporär landskapsarkitektur är projekt som har en tydlig start- och slutpunkt där tidsaspekten verkar som en designfaktor. De kan vara från timmar till år och fyller ett specifikt syfte under en begränsad tid. Denna typ av arkitektur kan medföra många fördelar som den permanenta arkitekturen har svårt med. Den kan bland annat skapa utrymme för att testa lösningar i full skala eller inspirera bestående projekt. Den kan erbjuda en kreativ miljö med mötesplatser för befolkningen eller fylla ett rådande behov under en krissituation.

De senaste årens trend inom stads- och samhällsplanering i Sverige är att kommuner och städer alltmer ser de svenska städerna och stadsrummen som varor på en köp och sälj marknad där privata företagsintressen alltmer tas i beaktande och får större utrymme i frågor som rör stadsplanering och utveckling. Vi lever i ett stadsrum, där varumärken och tecken på reklampelare utgör symboler som stadens invånare göds med enligt logiken störst, bäst och vackrast. Har den konventionella staden förlorat sin betydelse vad det gäller att vara ett forum för (stadens) medborgare? Syftet med uppsatsen är att belysa stadens omvandling i enlighet med den nyliberala stadens varumärkes - fetischism och dess inverkan på stadsrummet i Sverige. Med utgångspunkt i kritisk stadsgeografi har jag för avsikt att analysera det svenska stadsrummets omvandling i vår tid med Arenastaden - den planerade stadsdelen i Solna som ett konkret exempel.

Göteborg har ett geografiskt läge nära vattnet, vilket gör att en stor del av mänskligaaktiviteter sker i anslutning till vattnet. Med tiden har marken nära vattnet blivit allt merattraktiv för att anlägga bebyggelse för människor att bo och verka i. Det finns dockriskområden i de vattennära delarna av Göteborg som kan bli drabbade av till exempelöversvämningar till följd av havsytans höjning och ökad nederbörd. Allteftersom att deekonomiska motiven till utbyggnad av mänskliga verksamheter nära vattnet ökar, går dentekniska utvecklingen för att kunna fortsätta exploateringen i kustnära områden framåt, vilketgör att dilemmat kvarstår. Kanske är det inte lämpligt att uppföra bebyggelse vid älven sominte är säkrat mot översvämningar och vattennivåhöjningar.

Ett övergripande mål med ämnesvalet till denna uppsats var att belysa det ibland förbisedda men nära förhållandet mellan den byggda miljön och trafikplanering. För att synliggöra denna relation valdes ett socialt perspektiv med utgångspunkt i statistik över var människor väljer att bosätta sig. Syftet var sedan att undersöka sambandet mellan populära boendemiljöer och utformningen av deras trafiksystem. Utifrån mycket skiftande popularitet mellan olika stadsdelar i Göteborg identifierades 20-talsstadsdelen Kungsladugård som ett specialfall och två relevanta referensobjekt, Brämaregården och Högsbohöjd, valdes för att pröva trafiksystemens inverkan på dessa boendemiljöers popularitet. Studiens frågeställningar är: Finns det ett samband mellan boendemiljöers popularitet och: dess trafiksystem och parkeringslösningar? dess omgivande trafikstruktur med olika grad av barriärverkan? Brämaregården valdes för att i första hand pröva den andra frågeställningen då stadsdelen ligger utmed en tungt trafikerad motorled och godsjärnvägsspår men i övrigt har många likheter med populära Kungsladugård.

Ett övergripande mål med ämnesvalet till denna uppsats var att belysa det ibland förbisedda men nära förhållandet mellan den byggda miljön och trafikplanering. För att synliggöra denna relation valdes ett socialt perspektiv med utgångspunkt i statistik över var människor väljer att bosätta sig. Syftet var sedan att undersöka sambandet mellan populära boendemiljöer och utformningen av deras trafiksystem. Utifrån mycket skiftande popularitet mellan olika stadsdelar i Göteborg identifierades 20-talsstadsdelen Kungsladugård som ett specialfall och två relevanta referensobjekt, Brämaregården och Högsbohöjd, valdes för att pröva trafiksystemens inverkan på dessa boendemiljöers popularitet. Studiens frågeställningar är: Finns det ett samband mellan boendemiljöers popularitet och: dess trafiksystem och parkeringslösningar? dess omgivande trafikstruktur med olika grad av barriärverkan? Brämaregården valdes för att i första hand pröva den andra frågeställningen då stadsdelen ligger utmed en tungt trafikerad motorled och godsjärnvägsspår men i övrigt har många likheter med populära Kungsladugård.

Göteborg har ett geografiskt läge nära vattnet, vilket gör att en stor del av mänskligaaktiviteter sker i anslutning till vattnet. Med tiden har marken nära vattnet blivit allt merattraktiv för att anlägga bebyggelse för människor att bo och verka i. Det finns dockriskområden i de vattennära delarna av Göteborg som kan bli drabbade av till exempelöversvämningar till följd av havsytans höjning och ökad nederbörd. Allteftersom att deekonomiska motiven till utbyggnad av mänskliga verksamheter nära vattnet ökar, går dentekniska utvecklingen för att kunna fortsätta exploateringen i kustnära områden framåt, vilketgör att dilemmat kvarstår. Kanske är det inte lämpligt att uppföra bebyggelse vid älven sominte är säkrat mot översvämningar och vattennivåhöjningar.

Examensarbetet består av dels en litteraturstudie och dels av två gestaltningsförslag för Burgårdsplatsen i Göteborg, en liten, centralt belägen plats som jag definierar som en ickeplats i staden. Arbetet syftar till att uppmärksamma stadens små glömda rum och reflektera kring hur man kan förhålla sig till dessa. Idag bor mer än hälften av jordens befolkning i städer och andelen förväntas stiga till 75 procent innan år 2050. I takt med att världen blir alltmer urbaniserad och städerna förtätas ställs högre krav på de urbana miljöernas kvalitet. Modernistiska planeringsideal sägs ha bidragit till att många städer har lågt prioriterade offentliga platser. Oplanerade, odefinierade rum formades mellan husen som ett resultat av den modernistiska planeringsstrategin med trafikseparering, zonering och fokus på enskilda byggnader.

Förtätning av städer har under lång tid varit den allmänt gällande normen för hur den hållbara staden skall uppnås. Den rådande diskussionen som framkommit i litteraturstudien har handlat om hur urban sprawl, utglesningen av våra städer, ska stoppas och städerna istället planeras med hållbarhet som grundideal. Men vilka grunder finns för antagandet om att den täta staden är den samma som den ekologiskt, ekonomisk och socialt hållbara staden? Syftet med examensarbetet är att till viss del bringa klarhet i den rådande diskussionen inom forskningsområdet samt göra en ansats att tillämpa teorierna på Luleås centrumhalvö. Målet är att bidra till ökad dialog och diskussion gällande förtätning i Luleå.Litteraturstudien behandlar en rad olika faktorer kopplade till förtätning, såsom reslängder, energiförbrukning, buller, social hållbarhet med mera.

Mitt i Sjuhäradsbygden ligger staden Borås, i ett kuperat och sjörikt skogslandskap genomflutet av Viskan. Viskan flyter genom Borås och delar staden utan att det egentligen märks. De båda sidornas olikheter möts kring vattenrummet. Den strukturerade och stadsmässiga rutnätstaden med anor från 1600-talet på ena sidan Viskan och den mer uppluckrade och storskaliga industrilandskapet som växt fram under expansionsåren, Borås var Sveriges snabbats växande stad mellan 1890-1930, på den andra sidan årummet. Viskans anonymitet är påtaglig, beskrivningar av Viskan som att den skär genom staden utan att den märks är påvisande.

Förtätning av städer har under lång tid varit den allmänt gällande normen för hur den hållbara staden skall uppnås. Den rådande diskussionen som framkommit i litteraturstudien har handlat om hur urban sprawl, utglesningen av våra städer, ska stoppas och städerna istället planeras med hållbarhet som grundideal. Men vilka grunder finns för antagandet om att den täta staden är den samma som den ekologiskt, ekonomisk och socialt hållbara staden? Syftet med examensarbetet är att till viss del bringa klarhet i den rådande diskussionen inom forskningsområdet samt göra en ansats att tillämpa teorierna på Luleås centrumhalvö. Målet är att bidra till ökad dialog och diskussion gällande förtätning i Luleå.Litteraturstudien behandlar en rad olika faktorer kopplade till förtätning, såsom reslängder, energiförbrukning, buller, social hållbarhet med mera.

Detta arbete undersöker hur föränderlighet kan gestaltas med fysisk modell som skissverktyg, och med inspiration från den japanska föreställningen om rummet som en föränderlig och subjektiv upplevelse. En upplevelse och erfarenhet som ständigt förändras och byter skepnad i människans medvetande, vilket Kristina Fridh beskriver i sin bok Japanska rum ? Om tomhet och föränderlighet i traditionell och nutida japansk arkitektur (2001). Min tanke när jag påbörjade arbetet var att ett stadsrum genom att gestaltas för föränderlighet skulle kunna öppna för olika tolkningsmöjligheter. Rum som formges för föränderlighet kan genom att deras identitet och karaktär skiftar och förändras visa olika perspektiv och möjliggöra olika tolkningar. I arbetets bakgrund kopplar jag detta till en problematisering av det offentliga rummet som plats för olika individer och grupper, och att det offentliga rummet, som demokratisk arena, bör betraktas som en plats där skilda synsätt och olikheter bejakas. Jag ville i mitt arbete undersöka möjligheten att formge rumsstrukturer som skulle kunna upplevas som föränderliga, med fysisk modell som skissverktyg.

Under vår utbildning har vi upplevt många problem kring att plantera träd i urban miljö. Träden får ofta inte det utrymme de kräver för en, till arten sett, normal utveckling. Även den fordrade skötseln är bristande, framför allt i etableringsskedet. I och med att städerna växer och att trädens växtbäddar ofta är minimala, bland annat på grund av vägarnas överbyggnader, VA- och andra ledningar, måste lösningar tas fram för att behålla städerna gröna och öka grönytekvoten. Vi ser att klätterväxter kan vara ett bra sätt att föra in mer grönska i våra urbana miljöer.Syftet med det här arbetet har varit att ta reda på hur klätterväxter kan användas i den urbana miljön.

Mitt i Sjuhäradsbygden ligger staden Borås, i ett kuperat och sjörikt skogslandskap genomflutet av Viskan. Viskan flyter genom Borås och delar staden utan att det egentligen märks. De båda sidornas olikheter möts kring vattenrummet. Den strukturerade och stadsmässiga rutnätstaden med anor från 1600-talet på ena sidan Viskan och den mer uppluckrade och storskaliga industrilandskapet som växt fram under expansionsåren, Borås var Sveriges snabbats växande stad mellan 1890-1930, på den andra sidan årummet. Viskans anonymitet är påtaglig, beskrivningar av Viskan som att den skär genom staden utan att den märks är påvisande.