Urbanisering och förtätning leder till att habitat fragmenteras och att grönytor minskar, vilket gör det svårt att värna om den biologiska mångfalden. Ett exempel på grön infrastruktur är gröna tak som blir ett självklart val för att sammanfoga grönytor i en stad. Förutom flera privat- och samhällsekonomiska vinster, kan gröna tak bidra till att öka den biologiska mångfalden. Vegeterade tak består vanligen av prefabricerade mattor som har ett tunt substratdjup med en vegetation som främst består av Sedum album och mossa. För den biologiska mångfalden har dessa mattor ett lågt värde till skillnad från biodiversitetstak som hyser en mer varierad flora och fauna.

The Yangtze finless porpoise (Neophocaena phocaenoides asiaorientalis), is a small freshwater cetacean which has recently fallen dramatically in number. It is an endemic species for the Yangtze River and unless drastic action is taken, it risks the same fate as the now functionally extinct Yangtze river dolphin (Lipotes vexillifer). Threats to the porpoise are diverse but they have in common that they are caused by man. Development of the river has been made to supply a growing human population with food, hydropower, and to reduce the risk of flooding. These changes have resulted in a degraded habitat for the porpoise.

The examination of the adequate nature conservation methods in a natural reserve, to conserve a specific species and / or increase biological diversity is the subject of this study. This work is based on four species, that can be found during the Spring season, liverleaf, wood anemone, brimstone and woodpecker. The incidence and availability is studied and closely observed for these species in twenty forests, i.e. ten forests which are nature reserves and ten forests with the similar characteristics as the nature reserves habitat, but are not nature reserves in Gnesta mucipality, Södermanland. Measurements of the tree crown and the diameter of the tree trunks where noted to study how these factors could affect the outcome of the abundance and incidence of the four species.

Klimatförändringarna har en stor påverkan på de arktiska valarna grönlandsval (Balaena mysticetus), vitval (Delphinapterus leucas) och narval (Monodon monoceros), mer än vad som tros vid en första tanke. I dagsläget får dessa valar utstå stora utmaningar som troligenkan komma att förvärras i framtiden om inte isens smältande kan bromsas. En del av utmaningarna innebär att valarna måste genomgå stora förändringar för att överleva, vilket innebär att deras förmåga att anpassa sig spelar en stor roll. Människans jakt på valen har alltid varit ett stort problem för de arktiska valarna, tack vare restriktioner om fångstkvoter och vem som får jaga val ser framtiden ljusare ut i alla fall för grönlandsvalen och vitvalen. För narvalen ser det dock inte lika ljust ut eftersom det är en art som är känsligare än många andra arktiska arter för effekterna som den globala uppvärmningen har på den arktiska miljön.I dagsläget har en del effekter på valarna blivit synliga såsom ändrade migrationsvanor och ökad predation.

The fragmentation and reduction of deciduous forests in Sweden is threatening many species. Particularity worrying is the loss of broad-leaf trees, since a diversity of species is often associated to them. Today many deciduous trees are situated along the border between forested and open areas, and these small fragments can be important for biodiversity.The aim of this study is to analyze if wildlife management can affect the variation of deciduous trees and bushes in the landscape. In brochures and literature Svenska Jägareförbundet (the Swedish Association for Hunting and Wildlife Management) recommend hunters and landowners to promote deciduous trees ? often broad-leaf trees ? as wildlife management measures, while the Swedish forestry laws can be sensed as unclear regarding the treatment of these trees.Five properties in Södermanland, Sweden, were chosen as study areas and inventoried in respect of trees and bushes in September 2013.

Att förstå sambandet mellan miljövariabler och fiskarters förekomst eller abundans är en väsentlig del i att bedriva ekosystembaserat bevarandearbete och ekologiskt hållbart fiske. Tånglaken, Zoarces viviparus, var klassad som nära hotad på rödlis-tan 2010 och på HELCOM Red List of the Baltic Sea 2013. Tånglaken är utbredd över hela Östersjön och används som en bioindikator för föroreningar i havet Att förstå vad som styr tånglakens utbredning är alltså viktigt både ut bevarande syn-punkt och ur miljöövervakningssynpunkt Meningarna går isär angående dennes ha-bitatpreferenser. Med hjälp av data i form av uppmätt djup och videosekvenser från provfisken inom projektet BONUS INSPIRE och data i form av rasterkartor för andra miljövariabler har generalized additive modelling gjorts för tånglakens före-komst i Östersjön. Tre slutgiltiga modeller valdes ut baserat på förklaringsgrad.

Bibaggen Apalus bimaculatus är en rödlistad skalbagge som förekommer i öppna sandiga miljöer och är starkt knuten till sin värdart vårsidenbi Colletes cunicularius vilken den boparasiterar på. Inventeringar av sekundära habitat i form av sand- och grustäkter har utförts i Västra Götalands län under tidig vår 2009 och 2010. Data från dessa inventeringar har i denna studie används i samband med undersökning av omgivande markslag runt dellokalerna/täkterna för att ta reda på om omgivande markslag påverkar förekomst av bibagge vid dellokaler/täkter. Inom sand- och grustäkterna registrerade inventerarna enskilda dellokaler där fynd av bibagge eller vårsidenbi gjordes. Om ingen av arterna observerades angavs en koordinat där en dellokal ansågs vara mest lämplig för en av arterna eller för båda arterna.

Bibaggen Apalus bimaculatus är en rödlistad skalbagge som förekommer i öppna sandiga miljöer och är starkt knuten till sin värdart vårsidenbi Colletes cunicularius vilken den boparasiterar på. Inventeringar av sekundära habitat i form av sand- och grustäkter har utförts i Västra Götalands län under tidig vår 2009 och 2010. Data från dessa inventeringar har i denna studie används i samband med undersökning av omgivande markslag runt dellokalerna/täkterna för att ta reda på om omgivande markslag påverkar förekomst av bibagge vid dellokaler/täkter. Inom sand- och grustäkterna registrerade inventerarna enskilda dellokaler där fynd av bibagge eller vårsidenbi gjordes. Om ingen av arterna observerades angavs en koordinat där en dellokal ansågs vara mest lämplig för en av arterna eller för båda arterna.

This study was made as a part of a feasibility study on a polishing wetland at Rimbo wastewater plant (wwp) in Norrtälje municipality. The wwp had to decrease the nitrogen discharge to reach the limit 15 mg tot-N/l. The nitrogen in the outlet was mainly in the form of nitrate, hence the wetland mainly ought to support denitrification. The proposed area for the wetland was situated right next to the wwp and was already in the municipalitys posession. One aim of this study was to examine what spieces of plants needed to achieve highest possible denitrification.

Since the 1950s, the development of modern rotation forestry in boreal Fennoscandia has resulted in a severe reduction of older forests, and a high degree of fragmentation among the small patches that remains of old forest. In Sweden, when performing conservation value assessments in order to identify and preserve the remaining forest habitats, the government authorities use to a significant extent a set of indicator species that indicate habitats of high biological conservation value. One species considered to indicate high conservation values in pine-heath forests is the red-listed ectomycorrhizal (EM) macrofungi Sarcodon scabrosus (Fr.) P. Karst. In the present study, the validity of using S.

På grund av ökad urbanisering och exploatering av grönområden i stadsnära miljöer fragmenteras och reduceras arters habitat vilket bland annat ligger till grund för den globalt minskade biologiska mångfalden. För att stärka och förbättra arters möjlighet till spridning i landskapet, och därmed säkra en hög biologisk mångfald, efterfrågas insamling av data och utveckling av nya metoder för att identifiera ekologiska kärnområden och för att analysera habitatnätverk. Syftet med den här studien är därför att 1) kartera och sammanställa biotoper i en biotopdatabas utifrån tolkning av infraröda flygbilder med digital stereofotogrammetri, 2) undersöka olika metoder att samla in data med hjälp av laser- och höjddata, och 3) att tillämpa landskapsekologisk analys på underlag i biotopkarteringen.Resultatet validerar att tolkning av infraröda flygbilder med digital stereofotogrammetri är en utmärkt källa för att kartera biotoper som medför en tolkningsnoggrannhet på 86 %. Valideringen av kateringen genomfördes med fältkontroller som utvärderades i felmatriser. En metod har även undersökts baserat på tidigare studier för att uppskatta busk- och krontäckning med hjälp av laserdata, men eftersom det saknas validering av resultatet bör den användas som en indikator för att visuellt uppskatta busk- och krontäckning i dagsläget.

Low stumps represent on their own up to 80% of the dead wood remaining on clear cuts and therefore supply suitable habitat for saproxylic insects i.e. insects depending on dead wood for their survival. Recent stump harvesting activities threaten this substrate of ecological importance and increase the anthropogenic negative impacts on these species. Because of technical and environmental reasons (nutrient leakage, erosion) guidelines for stump harvesting recommend to retain stumps standing in wet parts of clear cuts. However, stumps in wet positions might not be a satisfactory substrate for saproxylic insects and therefore might not be as much used as stumps in dry positions.

Timber floating operations in Scandinavia during the 19th and 20th centuries has contributed to severe negative impacts on riverine ecosystems. Increase in water velocity and lack of stream bed heterogeneity as a result of stream channelization lead to increased bed load transport. Since availability and recruitment of new suitable spawning substrate in Scandinavian watercourses is sparse, spawning habitats for salmonids has become a scarce commodity. Lately, increasingly more attention has been given to the recreation and improvement of brown trout (Salmo trutta) spawning habitats in restoration projects. While much of the research on spawning habitat has been focused on evaluation of the influence that the constructed spawning grounds have on fish populations, few studies have been conducted to evaluate the persistence of these constructions over time. I evaluate erosion of constructed spawning beds as an effect of sediment transport attributable to water discharge.

The Angola black-and-white colobus (Colobus angolensis palliatus) is a subspecies of Colobus angolensis inhabiting fragmented forests in coastal Kenya and Tanzania. C. angolensis is regarded as Least Concern in the red list of IUCN because its populations are abundant. However, the populations of C. a.

3D modeling is a common tool in landscape architecture. Today, there have been new ways in which virtual 3D models are successful tools in the dialogue with the public. These new methods involve children and young people who are groups that is hard to reach and engage in citizen dialogues. The purpose of this work was to investigate how a virtual 3D model works in the landscape architect?s communication with the public through the project Gruvstadsparken in Kiruna. Through workshops, I wanted to communicate Gruvstadsparken to get ideas from participants on how the park can be used and be revisited.