Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur tre lärare respektive sex elever från gymnasieskolans studieförberedande program ser på litterär Kanon, samt att utifrån deras åsikter diskutera förhållandet mellan erfarenhetspedagogik och litterär Kanon inom Svenska B. För att uppnå mitt syfte har jag använt enkäter som screeningmetod och kvalitativa intervjuer som huvudsaklig undersökningsmetod. Både de intervjuade lärarna och eleverna anser att det är viktigt att ha kännedom om den litterära Kanon, framförallt för att se och förstå historiska sammanhang och för att inte uteslutas ur privata diskussioner och offentliga samtal. Såväl lärarna som eleverna menar att litteratursamtal är ett mycket bra erfarenhetspedagogiskt redskap. Eleverna i undersökningen förespråkar en litterär Kanon och läsanvisningar i kursplanen i högre grad än lärarna. Trots att det medför vissa svårigheter - såsom att det ålderdomliga språket eller referenserna till en för eleverna ofta obekant verklighet kan försvåra läsningen - menar jag att det är fullt möjligt att förespråka både en litterär Kanon och erfarenhetspedagogik, vilket såväl lärarna i undersökningen som styrdokumentens formuleringar visar.

Huruvida det ska finnas en västerländsk Kanon i skolan eller ej är ett omdiskuterat ämne. Från att ha varit en självklarhet i svenskundervisning och sedd som någonting berikande har den kommit att bli uppfattad som elitisk och uteslutande i vissa hänseenden. I den här uppsatsen diskuteras detta vidare genom att undersöka frågor som vad som egentligen är västerländsk Kanon och vilken litteratur som ingår i den, varför man ska läsa denna litteratur, samt ta reda på verksamma lärares och elevers åsikter om Kanons legitimitet i skolan.Undersökningen är baserad på kvalitativa intervjuer med två verksamma svensklärare på gymnasiet, samt fyra elever varav hälften läser studieförberedande gymnasieprogram, och den andra hälften yrkesförberedande dito. Undersökningen visade att lärarna hade både skilda åsikter men även kunskaper om Kanons legitimitet i skolan; den ena var emot den, men använde sig av litteratur ur den, medan den andra förespråkade den. Elevernas kännedom om Kanon var mindre, likväl stämde deras kunskaper om varför den är berättigad i skolan väl överens med rådande forskning som menar att den är allmänbildande, för vidare kulturarvet, och mer språkutvecklande än exempelvis populärlitteratur.

Gymnasieskolans litteraturundervisning bygger till stor del på en Kanontradition, i vilken förmedlandet av ett kulturarv är centralt. I en kulturell mångfald finns anledning att problematisera Kanon utifrån de demokratiska värden skolan har i uppdrag att förmedla. Syftet med föreliggande uppsats är att problematisera svenskämnets litteraturundervisning i en mångkulturell samhällsutveckling, samt undersöka svensklärares uppfattningar av det egna litteraturvalet. En empirisk studie har genomförts för att se vilka värderingar gymnasieskolans litteraturval grundar sig i. Resultatet analyseras utifrån de utbildningsfilosofiska riktningarna; progressivism, perennialism och rekonstruktivism ur vilka lärares uppfattningar av litteraturval kategoriseras.

Syftet med detta arbete var att undersöka lärares och gymnasieelevers attityder gällande svensk litterär Kanon. Undersökningen avgränsades till två gymnasieskolor i två närkommuner i Norrbotten och totalt fyra klasser som läser kursen Svenska B. Intervjuerna av lärarna begränsades till gymnasielärare som undervisar i ämnet svenska. Vår undersökning utfördes genom att kombinera två olika metoder: kvalitativa intervjuer bland lärarna och kvantitativa enkätundersökningar bland eleverna för att få en bredare bild av ämnet. Enkäten besvarades av 60 elever och intervjuerna genomfördes med fyra lärare.

Följande arbete har som syfte att undersöka om en litterär Kanon skulle uppskattas av lärare i svenska på högstadiet eller inte. Frågan problematiseras utifrån svenska som ett erfarenhetspedagogiskt ämne samt ett litterärt bildningsämne. Tidigare forskning visar att klassiker inte harmoniserar med svenska som erfarenhetspedagogiskt ämne. Studien har även analyserats och diskuterats ur ett postkolonialistiskt perspektiv där det västerländska ses som norm. Metoden som har tillämpats är enkätinsamlingar från årskurs nio och kvalitativa intervjuer på tre högstadieskolor. Därefter har intervjuerna transkriberats och sammanställts.

Uppsatsen behandlar valet av skönlitteratur i svenskundervisningen på gymnasiet med visst fokus på genus. Syftet med undersökningen har varit att studera vilken skönlitteratur lärarna använder i litteraturundervisningen på gymnasiet och vilka faktorer som ligger till grund för deras val samt om de anser att det finns något behov av att införa en litterär Kanon.Undersökningen har genomförts som en enkätstudie på fyra gymnasieskolor i Jönköping. Samtliga lärare som undervisar i ämnet svenska på dessa gymnasieskolor har ingått i studien.Resultatet av undersökningen visar på en omfattande lista av skönlitterära författare och titlar som använts i svenskundervisningen de tre senaste åren. Den skönlitteratur som angivits av respondenterna, redovisar en klar manlig dominans av författare. Enbart 25 % av litteraturen som används är skriven av kvinnliga författare.

Syftet med undersökningen är att genom en kvantitativ enkätundersökning belysa relevansen av en föreskriven Kanon, samt ett elev- och genusperspektiv på skönlitteratur i skolan. Respondenterna i undersökningen var 70 elever på tre olika gymnasieprogram i Sydsverige. Författarna som är nämnda i enkäten, grundar sig i Folkpartiets undersökning (2006) om elevers och lärares förslag på en Kanonlista. Enkätundersökningen demonstrerar att respondenterna har läst extremt lite av författarna. Resultatet visar även att lärarna inte riktigt har följt kursplanen och att eleverna inte har kunskap om kulturarvet.

Hösten 2006 lades det fram en motion om litterär Kanon i skolan. Den föreslog upprättandet av en lista på böcker som alla elever i svenska skolor skall läsa. De idag gällande styrdokumenten för skolan överlåter bokvalet på lärarna. Vi intervjuade tre svensklärare i grundskolans senare år för att få veta hur de förhöll sig till Kanon och på vilka premisser de väljer böcker till sina elever idag. Resultaten analyserade vi utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande.

Detta är en undersökning angående de faktorer som styr svensklärarnas val av skönlitteratur till elever på högstadiet. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka faktorer svensklärare på högstadiet utgår från när de väljer skönlitteratur till sina elever.Undersökningen är baserad på nio kvalitativa intervjuer. Informanterna är lärare på högstadiet och undervisar i svenska eller svenska som andraspråk.Utgångspunkt för uppsatsen är följande frågeställningar:-        Huvudfråga:Utifrån vilka faktorer väljer svensklärare på högstadiet skönlitteratur till eleverna?-        Underfrågor: Hur ställer sig lärare till att ha en litterär Kanon inom svenskämnet? Hur har debatten om en litterär Kanon inom svenskämnet påverkat lärares undervisning? Hur påverkas lärarens skönlitterära val till eleverna av lärarens konstruktion av svenskämnet? Hur påverkar styrdokumenten litteraturundervisningen i svenskämnet?Resultatet visar att svensklärare påverkas av en mängd olika faktorer i litteraturvalet såsom eleven, arbetsplatsen, personliga åsikter, läsningens syfte, samhället, styrdokument, samt lärarens konstruktion av svenskämnet. Resultatet visar att lärarna är både negativa och positiva till en litterär Kanon i svenskämnet och att Kanondebatten inte har påverkat deras undervisning.     .

Syftet med vårt arbete är att ta reda på hur lärare, utifrån ett interkulturellt perspektiv, tillgodoser samtliga elevers historiemedvetande och historieidentitet i en klass där det finns elever med annan etnisk bakgrund än svensk. För att ta reda på detta använde vi oss av kvalitativa intervjuer på fem lärare, samtliga verksamma historielärare i årskurs fem. Av resultatet i undersökningen framgick att lärare inte ser detta som prioriterat i undervisningen. Dessa slutsatser kan vi dra då lärarna prioriterar och lägger stor vikt vid den historiska Kanon som representeras i historiska läroböcker..

Sammandrag Syftet med det här arbetet är att utifrån begreppen ?kulturarv? och ?kulturell mångfald? undersöka lärares val av texter som används i undervisningen och hur dessa texter används i undervisningen. Syftet är också att ta reda på vad olika lärare anser att eleverna behöver för ?kulturellt kapital? med sig i livet. För att undersöka detta genomförde jag en undersökning på två skolor i en medelstor sydsvensk stad.

Målet med vårt arbete är att undersöka hur föräldrarna kan se på historieundervisningen och vad som tas upp där. Vi vill också ta reda på föräldrarnas relation till historia och hur den används i hemmet. Vi har valt att använda oss av enkätundersökningen som vi skickade ut till föräldrar vars barn går i årskurs 4 på två olika skolor. Sedan har vi också intervjuat klasslärarna för att diskutera de svaren vi har fått och historieundervisningen. Vi kommer att ge exempel på vad föräldrarna har svarat och göra en liten jämförelse mellan klasserna.

Huvudsyftet med vår uppsats var att i första hand undersöka vilka intentioner som låg bakom idén att införa en obligatorisk historieKanon i den danska grundskolan, men även se hur Svend Sødring Jensens tre historieundervisningsteorier kan tillämpas i den danska Kanonrapporten. Resultatet visade att Kanonrapporten först och främst kritiserade de danska elevernas kunskaper i historia och kronologi samt lärarnas bristfälliga kunskaper i ämnet. Detta var också de huvudargument som försvare och förespråkare för en obligatorisk historieKanon manade fram i den aktuella debatten kring ämnet. Resultatet av vår studie kring Kanon-rapporten kunde vi även härleda till två av Sødring Jensens tre undervisningsteorier, det vill säga den objektivistiska och klassiska teorin. Vi hade även som syfte att undersöka hur de danska lärarna såg på förslaget med en obligatorisk Kanon. Det vi kom fram till var att lärarna var tillfredsställda med de mål som läroplanen för historia från år 2004 behandlar, och att en obligatorisk Kanon inte skulle förändra elevernas syn eller kunskap när det gäller historieämnet.

Detta a?r en studie om vilken litteratur gymnasiela?rare i svenska anva?nder i sin undervisning, och de bakomliggande motiveringarna och faktorerna till detta urval. Syftet a?r att besvara fo?ljande fra?gesta?llningar: Finns det en outtalad Kanon inom gymnasiets undervisning i svenska, och vilken litteratur be- sta?r den i sa? fall av? Mot vilken bakgrund och fo?rkunskap va?ljer la?rare i svenska pa? gymnasiet den litteratur de be- gagnar i sin undervisning?Fo?r att besvara fra?gesta?llningarna har en kvalitativ enka?tstudie genomfo?rts med 14 gymnasiela?- rare i svenska. Resultatet visar pa? tendenser i la?rarnas litteratururval som ligger na?ra en Kanon.

Den västerländska Kanon har varit ett omdiskuterat begrepp ända sedan dess intåg i litteraturvetenskapliga kretsar - en debatt som pågår ännu idag. Debatten har främst kommit att handla om Kanons legitimitet i förhållande till dess representation, då den sedan uppkomsten främst har representerats av litteratur skriven av västerländska män. År 2004 uppmärksammades debatten i Norden, vilket resulterade i att Danmark fick en etablerad kulturKanon, som syftar till att representera det danska kulturarvet. Detta inspirerade till en liknande debatt i Sverige, där folkpartisten Cecilia Wikström lade fram ett förslag på en liknande svensk kulturKanon för att därmed stärka det svenska kulturarvet. Detta förslag möttes av kritik från olika håll, vilket vi undersöker i denna uppsats för att ge en bild av Kanons många aspekter.Uppsatsen är uppdelad i två delar: en makroanalys och en mikroanalys.