Det allt mer globala företagandet har bidragit till skapandet av IFRS 7, vilket är en gemensam standard för upplysningar rörande risker för finansiella instrument. För noterade bolag med räkenskapsår som börjar 1 januari 2007 är den nya standarden obligatorisk. Detta innebär att även ickefinansiella företag måste tillämpa den.Studien inriktar sig på att analysera hur svenska industriföretag har tillämpat de nya kraven på redovisning som IFRS 7 ställer på upplysningarna för kredit-, likviditets- samt marknadsrisk. Data har inhämtats från 2007 års årsredovisningar och författarna avser att utgå från hur de kvalitativa egenskaperna relevans, begriplighet, tillförlitlighet och jämförbarhet påverkas av införandet.Författarna kommer i slutsatserna fram till att de studerade industriföretagen lever upp till de högre kraven på upplysningar som behandlar deras finansiella instrument, men att skillnader i omfattning och upplägg förekommer. De kvalitativa egenskaperna påverkas övervägande positivt.

Bakgrund och problemK3 är det nya svenska huvudregelverket vars syfte är att vara ett förenklingsregelverk till IFRS för svenska onoterade företag. Skillnader mellan dessa regelverk kommer att spela stor roll i koncerner där vissa företag kommer tillämpa K3 och andra IFRS vilket leder till sammanslagningsproblem. Detta är även ett problem för intressenter som behöver veta om dessa skillnader för att kunna bedöma ett företag korrekt.SyfteSyftet med arbetet är således att jämföra de två regelverken för att förenkla för både användare samt intressenter. Det kan även vara viktigt att veta varför dessa skillnader faktiskt existerar.AvgränsningarFör att ha ett hanterbart ämnesområde har vi valt att avgränsa endast till koncernnivå och inte juridisk person. Vi har även valt ut de standards vi anser innehålla flest och mest relevanta skillnader.MetodEn jämförelse mellan regelverken har genomförts vilket vi sedan skrivit en diskussion utifrån.

Sedan den 1 januari 2005 ska alla noterade svenska företag följa de internationella redovisningsstandarderna IFRS/IAS i sin koncernredovisning. En bransch som har påverkats av detta är byggbranschen som i sin redovisning av entreprenader ska använda sig av metoden successiv vinstavräkning. När denna metod används beräknas intäkterna utifrån entreprenadens färdigställandegrad. Vid fastställandet av färdigställandegraden rekommenderas och används en beräkning utifrån produktionskostnader. Syftet med denna uppsats är att undersöka om det finns andra beräkningsmetoder som ger ett mer rättvisande resultat utifrån redovisningens kvalitativa egenskaper och grundläggande principer.

Från och med 1 januari 2005 skall alla noterade företag på Stockholmsbörsen upprätta sin årsredovisning enligt IFRS/IAS, till skillnad från det tidigare tillämpade svenska regelverket RR. En skillnad mot det tidigare svenska regelverket är att IFRS/IAS tillåter i vissa fall och kräver i andra fall värdering till verkligt värde, vilket innebär att tillgången värderas till balansdagens marknadsvärde.I denna studie är syftet att ge en redogörelse om vad konverteringen från RR till IFRS/IAS har inneburit för de noterade företagen samt vad denna har betytt avseende värdering till verkligt värde och hur företagen har redovisat denna omställning i sina noter.För att besvara studiens ändamål genomfördes ett stratifierat urval från samtliga företag noterade vid Stockholmsbörsen. Årsredovisningar från företagen undersöktes för att se i vilken omfattning värdering till verkligt värde har använts samt hur konverteringen till IFRS/IAS har påverkat företagens finansiella rapportering. En auktoriserad revisor intervjuades för att säkerställa slutsatserna av studien samt förklara identifierade problem som uppkommit under studiens gång.I studien framkom det att jämförbarheten i de finansiella rapporterna, mellan företag, internationellt sätt har ökat. I de fallen där värdering till verkligt värde används innebär det att företagets resultat och balansräkning kommer att i en högre grad följa marknadens fluktuationer.

Bakgrund: Sedan den första januari år 2005 ska alla svenska börsnoterade koncerner till följd av EU-lagstiftning följa de internationella redovisningsreglerna IAS/IFRS. En av de redovisningsstandarder som finns i IFRS är IFRS 3 Business combinations som behandlar rörelseförvärv. Övergången till IFRS har lett till att det ställs högre krav på den information som företagen lämnar i samband med sina årsredovisningar jämfört med tidigare regler.Syfte: Att studera om det har skett en förbättring 2012 jämfört med 2006 av de upplysningar som ska lämnas enligt IFRS 3 av företagen noterade på Nasdaq OMX Stockholm. Vidare se om det finns något samband mellan upplysningsgrad och storlek på företagen.Metod: En kvantitativ metod har tillämpats där sekundärdata har samlats in från årsredovisningar för år 2006 och år 2012. Tre separata Chi2-test har sedan utförts för att se om det finns något samband.Empiri: Empirin visar att det har skett en viss förbättring mellan år 2006 och 2012, detta kan dock inte styrkas med Chi2-testet.

Harmonisering inom redovisning är aktuellt både internationellt och nationellt. Från och med 1 januari 2005 har noterade företag varit tvungna att utgå från IAS/IFRS vid utformning av sin koncernredovisning och svenska företag har därför berörts av harmonisering inom redovisning. Sveriges Regering har som mål att minska den administrativa kostnaden för företagen med hela 25 procent till 2010, därför har totalt 600 planerade samt genomförda förenklingsåtgärder framställts som ska bidra till att uppnå målet. En av dessa förenklingar är K-regelverket som BFN ansvarar för att utveckla och består av kategorierna K1-K4. Den här studien inriktar sig på K1-regelverket och syftet är att reda ut om K1-regeverket är en förenkling inom bokföring, redovisning och beskattning utifrån redovisningskonsulten samt revisorns perspektiv. Med hjälp av information från fyra redovisningskonsulter samt en revisor, kan det fastslås att det hade varit effektivare om BFN hade arbetat fram hela K-regelverket och släppt dem samtidigt, med krav att tillämpa dem.

IASB is currently working with the replacement of IAS 39 Financial Instruments: Recognition and Measurement. The new standard IFRS 9 Financial Instruments is said to be based on principles as opposed to the more rules-based IAS 39. This thesis examines the third phase of the project regarding micro hedge accounting. The expressed goal from IASB is to provide more useful hedge accounting information by reducing complexity of the standard. To examine the potential effects of the transition from the rules based IAS 39 to the more principles based IFRS 9, we have performed a case study on a major Swedish bank.

Problem: Hur arbetar olika banker med att särskilja immateriella tillgångar med begränsad nyttjandetid från goodwill och finns det skillnader mellan hur detta tillämpas i praktiken före och efter införandet av IFRS 3? Vad finns det för problem vid behandling av immateriella tillgångar?Syfte: Denna studie har till syfte att studera hur företag har anpassat sig till de nya reglerna IFRS 3.Metod: Studien består av en empiri- och en litteraturinsamling. Empiri-insamlingen genomfördes med hjälp av en intervju, granskande av årsredovisningar och e-postfrågor som skickades till representanter hos de tre undersökta bankerna. Litteraturinsamlingen består av artiklar, broschyrer och böcker. De inhämtades från databaser och biblioteket på Mälardalens högskola.Resultat och Slutsats: Innan IFRS 3 behandlade de undersökta bankerna immateriella tillgångar relativt olika, men i och med införandet blev de mer lika varandra.

Från och med 2005 blir det obligatoriskt för alla börsnoterade bolag i Sverige att tillämpa IAS-baserad koncernredovisning. En del i den nya redovisningen blir att företagen ska redovisa segmenterad information, där företagets redovisningsenheter ska delas in i primära och sekundära segment, baserade på antingen rörelsegrenar eller geografiska områden. Redovisningsrådets rekommendation nr 25 (RR 25) reglerar vilka faktorer i företagen som ska ligga till grund för indelningen. Det ena delsyftet med uppsatsen är att lokalisera de faktorer som ska ligga till grund för segmentindelningen i gruppen enproduktföretag. Anledningen är att rekommendationen inte tar hänsyn till enproduktföretag.

Sammanfattning Uppsatsens titel: Påverkas bankernas eget kapital av övergången till IFRS/IAS? - En empirisk studie av ett fenomen Seminariedatum: 2006-06-05 Ämne/kurs: FEK 582 Kandidatuppsats, Företagsekonomi, 10 poäng Författare: Joze Barbir, Jimmy Do, Per Nilsson, Angelika Öberg Handledare: Gunnar Wahlström Fem nyckelord: IFRS, eget kapital, kapitaltäckning, övergång, marknadsvärdering Syfte: Syftet är att få en ökad förståelse för vad övergången till IFRS/IAS innebär för bankerna. Vi ämnar lägga fokus på eget kapital samt utreda konsekvenserna för kapitaltäckningen. Genom en empirisk studie ska vi hitta intressanta infallsvinklar på detta outforskade område. Metod: Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod.

Bakgrund och problemdiskussion: IFRS/IAS har antagits inom EU som en rad iharmoniseringen mellan nationella redovisningsrekommendationer. Standardensyftar till att skapa en mer neutral redovisning genom att bland annat införavärderingsregler till verkligt värde. Det har dock uppkommit kritik mot IFRS/IAS,som bland annat handlar om att standarderna är svårhanterliga och att användandetav verkligt värde är diffust.Problemformulering: Finns det en risk att fler företagsbubblor skapas genom de nyaredovisningsreglerna för koncerner (IFRS/IAS)? Vad är revisorns och bankens rollvid upptäckandet av företagsbubblor?Syfte: Syftet är att analysera om IFRS/IAS standarden ger en möjlighet att skapa flerföretagsbubblor samt revisorernas och kreditgivarnas ansvar vid identifiering avdem. Vi har en utredande ambition när det gäller att uppfylla studiens syfte.Avgränsning: Studien behandlar endast företag med revisionsplikt på en nationellnivå.

Bakgrund och problemdiskussion: När IAS 40 Förvaltningsfastigheter blev tillämplig 2005 tilläts förvaltningsfastigheter värderas till verkligt värde. En del problem har framkommit genom införandet av värdering till verkligt värde av förvaltningsfastigheter. Detta har lett till att IASB i samarbete med FASB arbetat fram en ny standard, IFRS 13 Fair value measurement, som behandlar hur värdering till verkligt värde ska gå till. Syftet med samarbetet av den nya standarden var att få en mer harmoniserad, globaliserad och jämförbar redovisning. Då det idag inte är självklart hur värdering till verkligt värde ska gå till vill vi utreda om införandet av IFRS 13 kan komplettera IAS 40 och ge mer vägledning för värdering av förvaltningsfastigheter.

Immateriella tillgångar har traditionellt värderats till anskaffningsvärde i de nordiska länderna. Genom implementeringen av IFRS är det nu möjligt att värdera de immateriella tillgångarna enligt omvärderingsmetoden. Trots möjligheten är det få bolag som har omvärderat sina immateriella tillgångar, något som eventuellt skulle kunna förklaras av försiktighetsprincipen.Problemformuleringen lyder:?Skiljer sig attityden till omvärderingsmetoden mellan stora traditionella bolag noterade på Large Cap och små tillväxt bolag noterade på First North samt kan det hänföras till bolagens redovisningsprincip?? För att besvara problemformuleringen har stora traditionella bolag noterade på Large Cap jämförts med små tillväxtbolag som är noterade på First North. Den ekonomiskt ansvarige på respektive bolag har kontaktats via E-mail för att svara på om de har värderat de immateriella tillgångarna till anskaffningvärde och varför.

Från och med den första januari 2005 ska svenska företag följa en ny internationell redovisningslagstiftning, IFRS/IAS, och därmed även IFRS 2, som reglerar hur företagen ska behandla aktierelaterade ersättningar i sin redovisning. Denna standard kräver att företagen ska ta upp dessa ersättningar som en kostnad i resultaträkningen till dess verkliga värde och med en direkt effekt på eget kapital. Ekonomiskt deltagande kan exempelvis ske i form av vinstutdelning, bonus eller tilldelning av aktier. Aktiebaserade incitamentsprogram är en relativt ny ersättningsform där det ekonomiska deltagandet är särskilt stort, eftersom ersättningsnivån direkt avspeglas i aktiekursens utveckling. Motivet för dessa ersättningsformer är i ett bredare perspektiv att förena företagets, arbetstagarnas och aktieägarnas intressen i ett trepartsförhållande, och i ett snävare att attrahera, behålla och motivera personalen, ofta placerad i ledningsposition.

Sedan den 1 januari 2005 skall alla börsbolag inom EU upprätta sina koncernredovisningarenligt standarder utgivna av International Accounting Standard Board (IASB).Syftet med standarderna är att kapitalmarknaden effektiveras genom att jämförbarhetenav redovisningshandlingar på den inre marknaden förbättras. IFRS 2 är den andra standardensom IASB gett ut och heter Aktiebaserade betalningar. IFRS 2 omfattar optionsprogramvilka är ett sätt för arbetsgivaren att rekrytera, behålla och motivera medarbetare.Tidigare studier visar att det kan finnas en tendens att bolag överger optionsprogram pågrund av IFRS 2. Detta då IFRS 2 lett till en mer dealjerad redovisning av optionsprogramoch då detta medfört negativa ekonomiska konsekvenser för bolagen på grund avkostnadsföringen av dessa program. Syftet med denna studie är att beskriva och förklarahur svenska bolag förhåller sig till IFRS 2 och om detta haft en inverkan på svenska bolagsval att ha kvar optionsprogram.