Bakgrund och problemIFRS innebär en ökad grad av harmonisering och därmed också ökad jämförbarhet inom redovisningsområdet mellan företag i olika länder. Regelverket är dock principbaserat vilket innebär att reglerna måste kompletteras med professionella bedömningar. Detta i sin tur leder till olikheter i tolkningar och sätt att tillämpa standarderna. Efter införandet av IFRS år 2005 ska goodwill prövas för nedskrivningsbehov minst en gång per år istället för att skrivas av enligt plan. Värderingen av goodwillposten lämnar nu utrymme för subjektivitet varför vår forskningsfråga lyder som följer; Vilka svårigheter finns vid bedömning av tillförlitlighet i nedskrivningsprövningar av goodwill år 2009 och vilka faktorer bidrar till dessa?SyfteSyftet med denna studie är att undersöka möjligheten att bedöma tillförlitligheten i de goodwillberäkningar som presenteras i företagens årsredovisningar från år 2009.MetodStudien har en kvantitativ ansats där sjutton årsredovisningar har varit föremål för undersökningen, vars frågor inhämtats från den aktuella debatten inom ämnet.

Den ökade globaliseringen av kapitalmarknaden och det faktum att marknader numera integreras oberoende av landsgränser, har bidragit till att en harmonisering av redovisningsregler har blivit allt viktigare. Inkonsekvenser i redovisningen har historiskt resulterat i finanskriser och företagskandaler, som fått allvarliga konsekvenser. I syfte att minimera dessa redovisningsskillnader ingick den internationella standardsättaren IASB tillsammans med den amerikanska standardsättaren FASB ett gemensamt projekt. Projektet går under benämningen Norwalk Agreement och startades år 2002. Idag samarbetar IASB och FASB mot målet att öka jämförbarheten med den internationella redovisningen genom att utveckla en enhetlig uppsättning av högkvalitativa redovisningsstandarder.

Varumärket blir allt viktigare när företag ska överleva på en allt mer tjänsteorienterad marknad. Inom redovisningen ställs högre krav på särskiljning vid förvärv för att minska goodwillposten. Eftersom både marknadsförare och revisorer har ett ökat intresse av varumärkesvärdering är det intressant att se hur de två perspektiven skiljer sig åt men framför allt hur de olika perspektiven kan bidra till ökad gemensam förståelse kring värdering av varumärken och vilka faktorer som är av betydelse i sammanhanget. Genom att belysa de viktiga aspekterna vid värderingen inom respektive perspektiv kan det bidra till att utveckla värderingsmodeller och eventuellt leda till en mer relevant värdering.Huvudproblemet för undersökningen är att visa på vilka likheter och skillnader som finns mellan marknadsförings- respektive redovisningsperspektivet vid värdering av varumärken. För att nå fram till resultatet kommer vi även belysa vilka aspekter som kan vara betydelsefulla vid värdering av varumärken.

Problemdiskussion: Bokföringsnämnden fick år 2004, i uppdrag av Regeringen, att förenkla redovisningen i Sverige då den ansågs vara för komplex. BFN valde att lösa den komplexa redovisningen genom att införa fyra olika regelverk, som delar in företagen, efter deras storlek. Genom indelningen skapade BFN regelverken K1, K2, K3 och K4, där K1 riktar sig till de minsta företagen och K4 till företag som redovisar enligt IFRS-reglerna. Regelverket K2, som studien behandlar, riktar sig till mindre aktiebolag, enligt ÅRL:s äldre definition av mindre aktiebolag. Dessa bolag kännetecknas av, att de understiger samma två av dessa tre rekvisit de senaste två åren: mindre än 50 stycken anställda, en balansomslutning lägre än 25 miljoner kronor samt en nettoomsättning som understiger 50 miljoner kronor.

 Bakgrund: Sedan den 1 januari 2005 ska samtliga noterade bolag i Sverige tillämpa reglerna i IFRS vid upprättande av årsredovisning. Det innebär att goodwill inte längre ska skrivas av med samma belopp varje år över dess nyttjandeperiod, utan anses istället ha obestämbar nyttjandeperiod och ska testas minst årligen för nedskrivningsbehov. I och med denna regelövergång har den svenska redovisningen anpassats till den internationella och syftet är bland annat att öka jämförbarheten mellan bolag i olika länder. I en studie av Gauffin och Thörnsten (2010) kunde de visa att amerikanska noterade bolag skrev ned 30 procent av total goodwill under 2008, medan svenska noterade bolag endast skrev ned 1,5 procent. 2008 var ett år som i mångt och mycket präglades av en finansiell kris och påverkade bolag i både USA och Sverige.

Bakgrund och problem: IAS 40 ger inga klara anvisningar om hur fastighetsbolag skallredovisa sina förvaltningsfastigheters värdeförändringar som uppkommer vid värdering tillverkligt värde. Detta har lett till att fastighetsbolagen har tvingats göra egna tolkningar ochposten värdeförändringar har i resultaträkningarna år 2006 redovisats på olika ställen. Vårfrågeställning är: Hur har fastighetsbolagen kommit fram till sina värdeförändringar och hurredovisas dessa i resultaträkningen?Syfte: Uppsatsens syfte är att redovisa för hur fastighetsbolag som tillämpar IAS 40 redovisarsina värdeförändringar samt hur de fastställer förvaltningsfastigheternas verkliga värde.Vidare är syftet att belysa de olikheter som finns i fastighetsbolagens resultaträkningar.Avgränsningar: Uppsatsen har fokuserat på de börsnoterade fastighetsbolag som tillämparIAS 40 samt de fastighetsbolag som är noterade på den inofficiella listan First North och somfrivilligt använder IAS 40 och verkligt värde i sin redovisning.Metod: Uppsatsen består av en kvantitativ och en kvalitativ undersökning. Vi började vårstudie genom att göra en kvantitativ undersökning genom att studera de 15 börsnoteradefastighetsbolagen årsredovisningar från år 2006.

Bakgrund: Stora förändringar har skett under de senaste årtiondena kännetecknas till följd av att både internationella handeln samt behovet av att hitta nya marknader för kapitalanskaffning ökat. Ökningen av användandet av finansiella instrument och ökade transaktioner över länders gränser har vållat problem, både för redovisningskonsulter i företag och för revisorer, som inte är möjliga att lösa med nationella redovisningsrekommendationer. Med utgångsläge i att marknaderna upplever stora förändringar är ett av de mest omdiskuterade ämnena på redovisningsområden behovet av gemensamma regler. Företag investerar över gränser och utvecklingen går mot en alltmer global och internationell marknad, vilket ställer nya krav på enhetliga internationella regler utformas så att samtliga nationer kan tillämpa dem i sin redovisning. Problem: I november 2004 godkände EG-kommissionen genom en förordning IAS 39 (reviderad i december 2003 och mars 2004).

Verkliga värden uppges ofta vara relevanta i och med att de avspeglar aktuella händelser, men däremot ifrågasätts deras tillförlitlighet. Framförallt för sådana verkliga värden som kategoriseras inom nivå tre av den värderingshierarki som finns i redovisningsstandarden IFRS 13. Värdering av sådana tillgångar genomförs med avsaknad av marknadsdata från en aktiv marknad. Input till värderingsmodellerna är då ofta företagets egna antaganden och bedömningar av framtida händelser kopplat till tillgången där utfallet vid värderingstidpunkten i högsta grad är osäkert. Det uppkommer då en inneboende osäkerhet över utfallet av de antaganden och bedömningar som görs, en inneboende osäkerhet som även riskerar medföra vinklade värderingar från framställarna av de verkliga värdena.

Bakgrund och problem: Goodwillpostens behandling i redovisningen är ett ämne som diskuterasflitigt i branschrelaterad litteratur. Problemet är att bolag i olika grad identifierar immateriellatillgångar, en skillnad som får följder för om värdet skrivs av eller nedskrivningsprövas. Dånedskrivning i litteraturen anses medföra högre resultat kan underlåtelse att redovisa immateriellatillgångar användas i syfte att påverka resultatet. Denna resultatpåverkan kan även utnyttjas som ettmedel för att gynna företagsledare i samband med särskilda situationer i företaget.Syfte: Syfte med studien är att se huruvida de studerade bolagens redovisade resultat påverkas avatt företaget har identifierat samtliga immateriella tillgångar som ingår i goodwillposten, vilkaskrivs av över en bestämd nyttjandeperiod, jämfört med nuläget att posten nedskrivningsprövas.Givet att resultaten skiljer sig åt undersöks om indikationer på resultatmanipulering finns i detempiriska materialet.Avgränsningar: Studien omfattar de bolag, inom branschen för konsumenttjänster, som vidstudiens tidpunkt var noterade på någon av listorna Small Cap, Mid Cap eller Large Cap på NasdaqOMX Stockholm. De år som studeras är 2008-2013.Metod: Materialet som studeras är huvudsakligen inhämtat från årsredovisningar tillhörande deföretag som ingår.

Den här studien är genomförd under våren 2013 av två studenter vid Handelshögskolan i Umeå. Problem & SyfteStudien undersöker vilken värderingsmetod bolag inom verkstadsindustrin som redovisar enligt IFRS bör använda vid värdering av sina anläggningstillgångar, för att mot en investerare uppvisa den mest rättvisande bilden över sin ekonomiska ställning vid utfärdandet av ekonomiska rapporter. Studiens problem lyder redovisar bolag inom verkstadsindustrin värdet av anläggningstillgångar på, ur en investerares synvinkel, det mest rättvisande sättet med hänsyn till IAS 1 p. 9 och 15. Bakgrunden till det är att tidigare forskning främst behandlat värderingsmetodernas för och nackdelar samt hur de används inom fastighetsbranschen. Metod & TeoriStudien håller en positivistisk kunskapssyn då vi ämnar att se hur verkstadsindustrin väljer att värdera sina anläggningstillgångar och utifrån teorin se till om det är det bästa sättet ur en investerares perspektiv. Studien använder en grundteori presenterad i metodkapitlet, utöver det används kompletterande teori som författarna tagit fram genom en systematisk litteraturgenomgång. Praktisk MetodStudien inleder med att undersöka frågeställningen genom en förstudie som kontrollerar hur verkstadsindustrin väljer att värdera sina anläggningstillgångar.

Bakgrund och problem: Utvecklingen inom näringslivet har gått från att vara dominerad avtung verkstadsindustri till att bli mer tjänsteinriktad där personalens kompetens värdesätts allthögre. Många företag nämner i sin årsredovisning att personalen är deras viktigaste ochstörsta tillgång. Hittills har personalekonomisk redovisning endast återfunnits iresultaträkningen som kostnadsposter. I dagsläget finns det dock företag som kan och fårredovisa sin personal i balansräkningen som en tillgång, nämligen fotbollsklubbar medprofessionella spelare.Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka varför fotbollsklubbarna får redovisa sinaspelare som tillgångar i balansräkningen och varför kunskapsföretag inte får göra det. Viundersöker även om redovisningen av spelare i balansräkningen ger en rättvisande bild avklubbarnas värde.Avgränsningar: Vi avgränsar oss till tre börsnoterade fotbollsklubbar: AIK Fotboll AB, FCKöpenhamn samt Tottenham Hotspur FC.

Bakgrund och problem: Under inledningen av 2009 har ersättningsfrågor debatterats flitigt.Rörlig ersättning har kritiskt ifrågasatts, och då framförallt i form av monetär bonus.Långsiktiga incitamentsprogram, utformade som aktierelaterade ersättningar, har inteomfattats av debatten i samma utsträckning. Proportionerna i debatten har skapat ett intressesom ligger till grund för studien. Är långsiktiga incitamentsprogram mindre vanligtförekommande och är det i så fall det som är anledningen till mindre fokus kring det idebatten? Debatten har väckt ett intresse som ligger till grund för att utreda hur omfattandeanvändandet av aktierelaterade ersättningar är, samt om det skiljer sig mellan företag medolika karaktärsdrag.Syfte: Studiens syfte är att undersöka om det finns skillnad i användandet av aktierelateradeersättningar beroende på ett företags karakteristika.Avgränsningar: Studien avgränsar sig till att undersöka företag listade på NASDAQ OMXStockholmsbörsens Large Cap respektive Mid Cap. Vidare avgränsar sig studien från attundersöka andra karaktärsdrag för företag än branschtillhörighet, storlek mätt som omsättningsamt ägarstruktur mätt som den röststarkaste ägarens röstandel.Metod: Studien utförs med en kvantitativ ansats där data inhämtats från respektive företagsårsredovisningar för 2007 och 2008.

Datum: 16/6 2011Författare: Khaldon Hindi & Kristian ÖbergNivå/utbildning: Examensarbete i Företagsekonomi/ CivilekonomprogrammetHandledare: Professor Stefan SundgrenTitel: IAS 17 - Kapitalisering av Operationell Leasing; En kartläggning av förändring av nyckeltal och informationseffektivitet.Abstrakt: Uppsatsen beskriver den påverkan förändringen av redovisningen av leasing(IAS17), förändringen påtvingar företag som innehar operationella leasingavtal att redovisa dessa på Balansräkningen. Detta kommer att innebära en förändring av balans och resultat räkning, detta har kartläggs i denna uppsats. Förändringen som skall kartläggas är hur kapitaliseringen påverkar finansiella nyckeltal och informationseffektiviteten. Den information som Balans och resultaträkningen förmedlar till företagets omvärld.Problem: Kommer de nya leasingreglerna att påverka de svenska företagens nyckeltal? Hur kommer företagens nyckeltal att förändras samt vad kommer att ändras? Är det möjligt att utgöra några branschspecifika trender i nyckeltalens förändring? Ökar en ny leasingstandard informationsinnehållet i de finansiella rapporterna?Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka om en ny leasingstandard kommer att påverka de svenska företagens balans- och resultaträkningar och då i sin tur olika nyckeltal.

Bakgrund: I början av 1990 ? talet drabbades Sverige av en omfattande fastighetskris. Det fanns ett antal faktorer som gemensamt bidrog till att krisen uppstod men även påverkade dess omfattning. Perioden innan krisen hade kännetecknats av lång tid av stigande fastighetspriser och en tro från marknaden om en fortsatt god värdeutveckling. Även bankerna delade synen om en fortsatt värdestegring, vilket bidrog till att krediter beviljades mer utifrån en marknadsvärdering istället för en analys av bolagens återbetalningsförmåga.

Verkliga värden uppges ofta vara relevanta i och med att de avspeglar aktuella händelser, men däremot ifrågasätts deras tillförlitlighet. Framförallt för sådana verkliga värden som kategoriseras inom nivå tre av den värderingshierarki som finns i redovisningsstandarden IFRS 13. Värdering av sådana tillgångar genomförs med avsaknad av marknadsdata från en aktiv marknad. Input till värderingsmodellerna är då ofta företagets egna antaganden och bedömningar av framtida händelser kopplat till tillgången där utfallet vid värderingstidpunkten i högsta grad är osäkert. Det uppkommer då en inneboende osäkerhet över utfallet av de antaganden och bedömningar som görs, en inneboende osäkerhet som även riskerar medföra vinklade värderingar från framställarna av de verkliga värdena.