Från och med 2002 ska börsnoterade företag upprätta koncernredovisningar enligt IAS/IFRS. Detta gäller inom hela Europeiska Unionen. En del av dessa standarder är IAS 40 som behandlar redovisningen av förvaltningsfastigheter. Efter införandet av dessa nya regler har viss kritik uppkommit då flertalet faktorer i värderingsprocessen har stor osäkerhet. Därav är det intressant att titta närmre på dessa olika faktorer, vilka de är, hur de tas fram och hur de påverkar värderingen.

Syfte: Syftet med uppsatsen är att kartlägga de värderingsmetoder som används för att fastställa verkligt värde på finansiella instrument och också granska hur dessa metoder redovisas. Därtill syftar uppsatsen till att diskutera problematiken för värderingskonceptet verkligt värde. Detta görs i två delar, utifrån standardsättarnas perspektiv och de finansiella institutens. Därefter utreds förbättringar inom konceptet som baseras på de två tidigare delarna. Metod: Uppsatsens undersökning utfördes via en fallstudie som baserades på kvalitativ data. Data inhämtade från två separata områden, tre redovisningsstandarder (SFAS 157, IAS 39 och IFRS 7) och årsredovisningar från 2007, hämtade från de tio största finansiella instituten (baserat på balansomslutning) ifrån USA respektive Europa. Resultat & slutsats: Undersökningen visade att rekommendationerna kring vilka värderingsmetoder som ska tillämpas är likvärdiga från de båda standardsättarna; prisnoteringar och värderingsmodeller, men inte toleransen kring värderingsmodeller, där FASB är mer tillmötesgående än vad IASB är.

Som följd av att det internationella regelverket IAS/IFRS från och med 2005 skall tillämpas i koncernredovisningen, har de svenska börsnoterade fastighetsföretagen fått möjligheten att välja hur de vill redovisa sitt fastighetsbestånd. Standarden, som benämns IAS 40 Förvaltningsfastigheter, gäller för alla börsnoterade bolag och ger företagen två värderingsmöjligheter; värdering enligt anskaffningsvärdemetoden eller värdering enligt verkligt värde metoden. De noterade företagen som finns etablerade i Sverige har samtliga valt att värdera sitt fastighetsbestånd till verkligt värde. Övergången till IAS 40 har inneburit att fastighetsbolagens årsredovisningar förändrats i flera avseenden. Verkligt värde metoden har lett till att företagen kunnat räkna upp sina vinster med flera miljoner kronor eftersom fastigheternas värdeförändringar skall redovisas över resultaträkningen. Detta har i sin tur lett till att även beslutsunderlaget för intressenterna och värderingsmännens arbete påverkats en hel del. Syftet med denna uppsats är att beskriva IAS 40:s effekter på de svenska fastighetsbolagens årsredovisningar samt hur denna standard påverkar såväl kreditgivares lånebeslut som värderingsmännens arbete och ansvar. Vi har valt att göra en kvalitativ undersökning.

Bakgrunden som har lett fram till denna studie är den pågående harmoniseringsprocessen som resulterat i att den svenska redovisningen influerats allt mer av den internationella redovisningen. I takt med detta beslutade BFN att år 2014 införa K3-regelverket med tillhörande komponentavskrivning, vilket bidragit till en ökad jämförbarhet mellan de små och medelstora onoterade företagen. Denna bakgrund har lett fram till studiens syfte som är att inom fastighetsbranschen undersöka och förklara hur K3-regelverket vid det första redovisningstillfället tillämpats utifrån komponentmetoden enligt K3. Syftet är även att undersöka och förklara eventuella förändringar i avskrivningskostnaden samt vilka faktorer som kan tänkas påverka fastighetsföretagens komponentindelning. Studien utgår från tre forskningsfrågor och beskrivs som följande: Hur delar fastighetsföretagen in sina byggnader i olika komponenter? Har avskrivningskostnaden förändrats i förhållande till den tidigare metoden? Vilka faktorer kan tänkas påverka eventuella skillnader i fastighetsföretagens komponentindelning?För att kunna besvara studiens syfte har undersökningen genomförts i positivistisk anda och tillämpat en kvantitativ metod med deduktiv ansats.

Från och med år 2005 är det obligatoriskt för alla noterade bolag inom EU att redovisa enligt IASB:s standards, IFRS/IAS. En väsentlig skillnad mot tidigare normer är att goodwill inte längre skall skrivas av planenligt, istället skall bolagen göra så kallade ?impairment test?, eller nedskrivningsprövning. Ett impairment test innebär att bolaget per varje balansdag eller oftare skall bedöma om det finns någon indikation på att en tillgång kan ha minskat i värde.Oavsett om det finns någon indikation på en värdeminskning eller ej, skall företaget varje år göra en prövning om en immateriell tillgång med obegränsad nyttjandeperiod har minskat i värde genom att jämföra dess redovisade värde med återvinningsvärdet.Syftet med min uppsats är att undersöka huruvida noterade holländska bolag efterlever kraven som ställs från standarden IAS 36 p 134. Resultatet ska jag sedan jämföra med en liknande undersökning som tidigare gjorts för bolag noterade på Stockholmsbörsen.

År 2005 infördes IASBs redovisningsstandarder i EU-länderna. IASBs föreställningsram innehåller kvalitativa egenskaper vars ändamål är att öka de externa användarnas använd-barhet av informationen i företagens finansiella rapporter. De ökade kravet på användbarhet har lett till att fokus på immateriella tillgångar ökat och en sådan immateriell tillgång är varumärken. Idag får internt upparbetade varumärken inte redovisas i de finansiella rapporterna enligt IAS 38. Åsikterna går isär huruvida avsaknaden av internt upparbetade varumärken i balansräkningen har betydelse för investerare eller ej när de fattar investeringsbeslut.Syftet med denna uppsats är att ge läsaren en fördjupad förståelse för investerarnas intresse angående att internt upparbetade varumärken inte får redovisas i de finansiella rapporterna och om detta har någon betydelse för deras investeringsbeslut.

Sverige och världen har under de senaste åren fått uppleva en fantastisk högkonjunktur. Det har varit lätt att låna pengar och företagen har gjort fina vinster. I spåren av god tillgång på kapital är företagsförvärv alltid aktuella. En relevant fråga för varje köpare är dock hur ett förvärv skall redovisas. Hur företagsförvärv skall redovisas har avseende noterade bolag genomgått genomgripande förändringar de senaste åren.

En diskussion har länge förts kring hur beräkning av goodwill ska ske. Detta framförallt eftersom goodwill är en komplex tillgång som är svår att identifiera och separera från andra tillgångar. Sedan 2005 tillämpas nedskrivning av goodwill enligt IAS 36 för noterade företag. De krav som återfinns i IAS 36 p.134 har enligt tidigare studier visat sig vara svåra för företagen att följa. Kraven anses motsvara kapitalmarknadens informationsbehov.

En diskussion har länge förts kring hur beräkning av goodwill ska ske. Detta framförallt eftersom goodwill är en komplex tillgång som är svår att identifiera och separera från andra tillgångar. Sedan 2005 tillämpas nedskrivning av goodwill enligt IAS 36 för noterade företag. De krav som återfinns i IAS 36 p.134 har enligt tidigare studier visat sig vara svåra för företagen att följa. Kraven anses motsvara kapitalmarknadens informationsbehov.

Bakgrund: Sverige befann sig i en rådande högkonjunktur med stigande börskurser, allthögre fastighetspriser, växande sysselsättning och ett blomstrande näringsliv medrekordvinster. För att under hösten 2007 övergå till en oviss lågkonjunktur medlikviditetsbrist och en totalt avstannad marknad (Bäckström & Forsell, 2008). En finansiellkris påverkar många företag väldigt kraftigt, speciellt med avseende på deras bokföring ochderas finansiella rapporter. Eftersom revisorns uppgift är att granska och kvalitetssäkrainformationen i dessa finansiella rapporter för bolagets olika intressenters räkning, varuppsatsens utgångspunkt att finanskrisen också borde påverka revisionen.Problemfrågeställning: Hur påverkades revisionen i noterade bolag av den globalafinanskrisen och förändrades i så fall revisorns fokus?Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva hur revisionen påverkades i noterade bolag av denglobala finanskrisen.

Den växande posten goodwill har påverkat sammansättningen av svenska företags balansräkningar.En viktig förklaring till denna utveckling är att övervärden vid förvärv inte har identifierats samtidigtsom nedskrivningstakten har varit låg. För en kreditgivare torde utvecklingen vara intressanteftersom goodwill, till skillnad från andra tillgångar, inte är enskilt identifierbar. Detta kan påverkalåneavtalets utformning, där en stor del av kreditgivarens och låntagarens rättigheter och skyldigheterframgår. Mot bakgrund av detta har denna uppsats undersökt hur en kreditgivare uppfattar goodwillvid kreditbeslut och hur denne reagerar på en nedskrivning av goodwill.För att uppnå syftet, en kreditgivares reaktion på nedskrivning, har tolkningar av låneavtal användsför att uttrycka en kreditgivares uppfattning och reaktion. Studiens förhoppning är att bidra till enökad förståelse av ämnesområdet som helhet och i synnerhet vilka direkta effekter, tolkningar ochsignalvärden en kreditgivare tillskriver en nedskrivning av goodwill.

Bakgrund och problem: Enligt IFRS Föreställningsram är Årsredovisningens huvudsakliga intressentinvesterare. För att attrahera riskkapital från investerare är det angeläget att bolagets finansiellaställning är god. Detta kan skapa incitament för bolaget att anpassa sin finansiella ställning för attmöta investerares krav. För att uppnå detta kan bolag använda sig av olika redovisningstekniskametoder, beroende på hur årsredovisningen skall framställas. Merparten av dessa metoder, vilkasyftar till att framställa den ekonomiska ställningen som bättre än verkligheten, går underbenämningen Designad redovisning, där Big Bath Accounting ingår som en del.Syfte: Studiens syfte är att undersöka om det finns statistiska belägg för tillämpning av den teoretiskadefinitionen av strategin Big Bath Accounting på NASDAQ OMX Stockholmsbörsens Large Cap.Avgränsningar: Studien avgränsar sig till att undersöka företag, som per 2009-04-01 fanns noteradepå NASDAQ OMX Stockholmsbörsens Large Cap.

SYFTE: Syftet med denna uppsats är att utreda hur ersättningen till verkställande direktörer i börsbolag har förändrats över en tidsperiod på sju år samt klargöra om företagen ändrat sina upplysningar till följd av de ökade regleringar som uppkommit under samma period.PROBLEM: Höga bonusutbetalningar till ledande befattningshavare kan anses som kontroversiella när de sker i samband med till exempel ökad arbetslöshet. När de makroekonomiska variabler som är prestationsdrivande är oförutsägbara kommer en stor del av förändringarna i företagens kompensation grundas på faktorer helt utanför företagsledningens kontroll. Mellan 2001 och 2005 var 60 procent av de bonusar som betalades ut till chefer vid svenska börsnoterade bolag baserade på förändringar i makroekonomiska variabler. När belöningssystem ansluts för mycket till mätbara variabler som aktiepris och kvartalsresultat uppkommer problem gällande ersättningar till ledande befattningshavare.METOD: Den hypotetisk-deduktiva ansatsen är det tillvägagångssätt som använts vid utformandet av denna uppsats då vi låtit pröva den befintliga teorin gällande belöningssystem empiriskt. Vi har även tillämpat den kvantitativa metoden då vi samlat in information via företagens årsredovisningar och därmed använt flera undersökningsenheter.

Bakgrund och problemIFRS innebär en ökad grad av harmonisering och därmed också ökad jämförbarhet inom redovisningsområdet mellan företag i olika länder. Regelverket är dock principbaserat vilket innebär att reglerna måste kompletteras med professionella bedömningar. Detta i sin tur leder till olikheter i tolkningar och sätt att tillämpa standarderna. Efter införandet av IFRS år 2005 ska goodwill prövas för nedskrivningsbehov minst en gång per år istället för att skrivas av enligt plan. Värderingen av goodwillposten lämnar nu utrymme för subjektivitet varför vår forskningsfråga lyder som följer; Vilka svårigheter finns vid bedömning av tillförlitlighet i nedskrivningsprövningar av goodwill år 2009 och vilka faktorer bidrar till dessa?SyfteSyftet med denna studie är att undersöka möjligheten att bedöma tillförlitligheten i de goodwillberäkningar som presenteras i företagens årsredovisningar från år 2009.MetodStudien har en kvantitativ ansats där sjutton årsredovisningar har varit föremål för undersökningen, vars frågor inhämtats från den aktuella debatten inom ämnet.

Den ökade globaliseringen av kapitalmarknaden och det faktum att marknader numera integreras oberoende av landsgränser, har bidragit till att en harmonisering av redovisningsregler har blivit allt viktigare. Inkonsekvenser i redovisningen har historiskt resulterat i finanskriser och företagskandaler, som fått allvarliga konsekvenser. I syfte att minimera dessa redovisningsskillnader ingick den internationella standardsättaren IASB tillsammans med den amerikanska standardsättaren FASB ett gemensamt projekt. Projektet går under benämningen Norwalk Agreement och startades år 2002. Idag samarbetar IASB och FASB mot målet att öka jämförbarheten med den internationella redovisningen genom att utveckla en enhetlig uppsättning av högkvalitativa redovisningsstandarder.