När en bro ska byggas krävs det att denna grundläggs på en stabil grund. Där schaktning utförs för att skapa grundläggningsytan för bron är det viktigt att botten förblir stabil och behåller bärigheten. I många av dessa schakter kommer arbetet i kontakt med grundvatten. Detta vatten måste på något sätt hanteras för att möjliggöra en bra grundläggning och för att schaktarbetet ska gå att bedriva på ett säkert sätt. Om det inte hanteras riskerar schaktbotten att luckra upp och tappa sin bärighet samtidigt som det i svårare fall finns risk för att schaktgropen rasar igen.

På SWECO VBB har ett projekt som kallas Geomodellen pågått ett antal år, projektet syftar till att integrera geotekniska, geohydrologiska, topografiska och miljötekniska förhållanden i en och samma 3D-modell. SWECO VBBs vision med Geomodellen är att skapa ett verktyg där all geoteknisk data i projektet presenteras på ett lättöverskådligt sätt. Detta examensarbete är ett steg i den utvecklingen, arbetets syfte är att undersöka vilka datorverktyg som finns tillgängliga på marknaden, samt att studera vilka av dessa program som kan vara lämpliga att använda för att göra geotekniska 3D-modeller. Med en geoteknisk 3D-modell menas en modell där olika jordlager i ett undersökningsområde representeras av ytor i en 3D- miljö. Önskemålet med dessa modeller är att de i ett projekt skall verka som projekteringsunderlag när förstärkningsåtgärder och dylikt skall dimensioneras, exempelvis pållängder och sponter.

I examensarbetet har mekaniska och biogeokemiska egenskaper karaktäriserats på en mekaniskt upparbetad deponirest från Ragn-Sells Avfallsbehandling AB, Högbytorp. Mekanisk upparbetning innebär att färskt och utgrävt hushålls- och industriavfall genomgår krossning följt av utsortering av metall samt utsortering av brännbart material genom siktning. Deponiresten ska efter upparbetning deponeras. Syftet med upparbetningen är att minska innehållet av organiskt och brännbart material, minska deponeringsvolym, utvinna återvinningsbara material samt regenerera deponeringsyta. Den upparbetade deponiresten som karaktäriserades var < 18 mm och provneddelades med hjälp av strängmetoden och spaltdelningsapparat.

I examensarbetet undersöks kalkstabiliserings potential som metod i skånsk lermorän. Detta utförs dels genom att laborativt undersöka och utvärdera frostbeständigheten hos ostabiliserad och med kalk stabiliserad lermorän och dels genom att teoretiskt studera en terrasstabiliserad vägkonstruktions tjälegenskaper i jämförelse med en vägkonstruktion med ostabiliserad lermorän. I bedömningen beaktas även dimensioneringsförutsättningarna för en terrasstabiliserad vägkonstruktion och dessa jämförs med dimensioneringsförutsättningar för ett terrassmaterial av ostabiliserad lermorän. Examensarbetet är uppdelat i fyra steg. I det första steget genomförs en litteraturundersökning för att ge en överblick över kalkstabilisering som metod samt i vilka jordar metoden är tillämpbar.

Traditionellt sett har vägsektorn främst använt jungfruliga resurser som konstruktionsmaterial. Intresset för alternativa material ökar dock och detta leder till att det blir allt vanligare att restprodukter används som konstruktionsmaterial.´ I dag saknas det enhetliga modeller, med allmän acceptans, för att bedöma en restprodukts lämplighet som konstruktionsmaterial i vägbyggnad. Detta innebär att det i varje enskilt fall tas fram ett bedömningsunderlag som anses vara lämpligt. För att bedöma ett materials lämplighet bör ett faktaunderlag inom en rad olika aspekter samlas in. De aspekter som kan vara aktuella kan delas in i Användning och Omgivning.