Leverförfettning är ett metaboliskt tillstånd som är starkt förknippat med den negativa energibalans som kon befinner sig i vid tiden omkring kalvning. Leverförfettning kan i svåra fall påverka leverns funktioner negativt, öka risken för sjukdomar, minska mjölkproduktionen samt orsaka reproduktionsstörningar. Vid negativ energibalans mobiliseras fettsyror från kons fettvävnad för att täcka upp obalansen mellan energinta g och energiförbrukning. Fettsyrorna transporteras till levern där de oxideras. Om leverns kapacitet för oxidation av fettsyror överskrids förestras fettsyrorna och triglycerider återbildas som sedan kan transporteras ut från levern som very low density-lipoproteins (VLDL).

Den studerade hypotetiska gården ligger i Uppland och producerar mjölk med en besättning på 240 kor och lika många djur av alla åldrar i rekryteringsbas. Grovfoder och spannmål odlas delvis på gården och delvis på mark som erhålls av grannar mot ersättning. Att tilldela korrekta värden på ersättningen är avgörande för ekonomiska beräkningar.Att använda en Foderstat bestående av mer grovfoder av högre kvalité ger ett behov av ca 220 ha åkermark utöver gårdens egna ca 240 ha. Beaktas dessutom lämplig växtföljd behovs 760ha men ca 300 av dessa ha kommer inte att direkt användas för att odla biomassa till det här systemet varvid skörden på de 300 ha kan säljas. Den ökade grovfodergivan ger ett stort överskott på biprodukter såsom ensilage, gödsel och halm, närmare bestämt ca 8 ton TS per dag.

I denna fältstudie har vi gjort en undersökning av hur foderfraktioner i Foderstaten till mjölkkor förhåller sig till sju olika parametrar; mjölkavkastning, fett- och proteinhalt, sjukdomsfrekvens, hull, gödsel och sortering. I studien har vi besökt 15 gårdar. På dessa gårdar har vi separerat foder i olika fraktioner, hullbedömt kor, bedömt gödselkonsistens och intervjuat bönderna om deras produktion för att bilda oss en uppfattning om hur foderfraktionerna påverkar våra sju hypoteser. Våra sju hypoteser var: 1. Partikelstorlek påverkar gödselkonsistensen. Större andel små partiklar ger lösare gödsel. 2.

Kaniner tillhör ordningen lagomorfer. Alla tänder hos kaninen är aradikullärt/elodont hypsodonta vilket betyder att de har en lång krona och förhållandevis kort rot. Det formas aldrig någon egentlig rot med apex och tänderna fortsätter att växa under kaninens hela livstid. När kaninen äter plockar den föda med läpparna och klipper eller skär den i mindre bitar med incisiverna och mal sedan maten med kindtänderna. En kanin med normalt incisivbett som normalt äter en för tänderna slipande diet så som hö, gräs och färsk grönska, nöter ner tänderna i ungefär samma takt som de växer till.

Vallfoder är en stor och viktig del i mjölkkornas Foderstat i norra Sverige. Produktion av ett högkvalitativt grovfoder är av stor vikt för att minimera behovet av inköpta kraftfoder. Kons dagliga konsumtion bestäms av hennes behov av näring och energi samt vilket foder hon erbjuds. För att inte begränsa konsumtionen med för stor volym foder behöver vallfodret vara av god kvalité avseende fibersmältbarhet och energiinnehåll. Syftet med detta examensarbete var att studera om fibersmältbarhet skiljer sig mellan sorter inom arterna timotej och rödklöver.15 olika sorter av timotej respektive rödklöver ingående i SW Seed?s sortprovning skör-dades vid tre påföljande veckor från provrutor i Röbäcksdalen, Västerbotten, för att mot-svara tidpunkten en vecka innan axgång/knoppning, veckan för axgång/knoppning samt veckan efter axgång/knoppning under sommaren 2009.

Syftet var att studera hur utfodring av torra eller stöpta hela frön/kärnor av korn, raps, åkerböna och ärt påverkade förekomsten av hela frön/kärnor och foderpartiklar ? 1 cm i träcken, näringsinnehåll i träcken samt vikten och hullet hos ickeproducerande tackor.En hypotes var att tackorna skulle tugga sönder de hela fröna/kärnorna så bra att de kom åt näringen i kraftfodret på ett tillfredsställande sätt. En annan var att tackornas utnyttjande av de hela fröna/kärnorna skulle vara högre för stöpt än för torrt foder.Tjugofyra sinlagda tackor (finull/dorset-korsningar) delades upp i individuella boxar fördelade på de sammanlagt åtta Foderstaterna så att den genomsnittliga vikten var jämn över behandlingarna. Försöksperioden föregicks av en tre-och-en-halv veckor lång tillvänjningsperiod, under vilken tackorna utfodrades försöksfodermedlen torra. Under försöksperioden utfodrades tackorna med begränsade givor grovfoder och kraftfoder.

Vallfodret utgör basen i idisslarens Foderstat. Innehåll av råprotein är relativt högt i vallfodret men idisslaren har svårt att till fullo utnyttja det. Idisslarens proteintillförsel består av mikrobprotein som syntetiserats i vommen och foderprotein som passerat onedbrutet genom vommen. Den sistnämnda proteinkällan är speciellt viktig för högavkastande djur. Problemet med vallfodret är att det innehåller en betydande andel råprotein som lätt fermenteras i vommen.

Tidigare fodervärderingssystem tog bara hänsyn till fodrets fiberinnehåll och inte till dess fysikaliska struktur trots att detta visats vara viktigt för kons hälsa och produktion av mjölkfett i flera studier. I detta examensarbete sammanställs den tidigare forskningen i en litteraturstudie och ett försök redovisas där tuggbeteendet hos 6 kor som utfodras med två ensilage med olika fysikalisk struktur mättes. I litteraturstudien konstaterades att flera olika värderingsmetoder för att kunna mäta Foderstaters struktur tagits fram i tidigare studier. Målet med dessa studier har varit att tillämpa ett mått på struktur i fodervärderingssystemen för att undvika störningar i produktion och hälsa. Det har funnits svårigheter att korrelera strukturmåttet till vommen pH och i andra försök har man funnit att plantans utvecklingsstadium vid skörd också har en stor påverka på tuggaktiviteten. I det egna försöket mättes tuggbeteende med hjälp av IGER Animal Behavior Recorder (Rutter et al, 1997) och analyserades med hjälp av medföljande dataprogram.

Att kunna producera ett energirikt och kostnadseffektivt vallfoder är grunden till lönsamhet för mjölk- och dikoproducenter. Syftet med vallfodret är att täcka kons givna Foderstat som består av protein och energi. I Sverige används i huvudsak fyra olika metoder för att ensilera gräs, dessa är plansilo, bal, tornsilo och korv. I dagsläget konserveras lika stor mängd vallfoder i plansilo som i balar. De olika systemen skiljer sig stort i allt från maskinkrav till utfodringssätt.

Dagens domesticerade hästar erbjuds ofta en energirik Foderstat, som till stor del består av kraftfoder. Trots att hästens näringsbehov är täckt, uppfylls inte den naturliga ättiden eftersom kraftfoder konsumeras fort. Även om hästen endast utfodras med grovfoder, som den naturligt är gjort för att äta, kan den drabbas av övervikt. Det beror på att vi idag har förbättrade metoder vid skörd och lagring av grovfoder. Resultatet blir ett grovfoder som är mycket näringsrikt.

I takt med ökande mjölkproduktion hos dagens mjölkkor ökar också energibehovet vilket ställer stora krav på utfodringen. En stor andel kraftfoder i Foderstaten kan ge upphov till en pH-sänkning i vommen och subakut vomacidos (SARA) kan uppkomma. Syftet med den här litteraturstudien var att ge en översikt över vad SARA är, vilka orsakerna är, vilka följder det kan få med särskilt fokus på fång, samt hur man kan förebygga utvecklingen av SARA. Vid utfodring med en hög andel kraftfoder bildas stora mängder flyktiga fettsyror, VFA, som kan ge upphov till en pH-sänkning om bildandet av VFA överstiger absorptionen från vommen, och SARA kan därigenom uppkomma. Vid utfodring med en högre andel kraftfoder anpassas vommens slemhinna och blir större och får därmed en större absorptiv förmåga. Vid ett snabbt byte går denna anpassning dock inte alltid tillräckligt snabbt vilket kan ge upphov till att pH sänks. Även vommens mikroflora förändras vid utfodring med en större andel kraftfoder. I samband med SARA kan olika kliniska symptom ses.

Efter att ha fått förfrågningar från branschen har vi valt att i vårt examensarbete undersöka hur den avvanda dikalven ska värderas vid förmedling från dikoproducenten till slutgödning hos specialiserade slaktuppfödare. Idag finns ingen tillgänglig prislista att utgå från vid prissättning av djuren utan priset riskerar att i vissa fall bli ofördelaktigt för endera parten. Detta gör att det blir svårt att få fram underlag för kalkyler vilket i sin tur kan leda till att producenter avstår från att nyinvestera eller avvecklar sin befintliga produktion. Vårt mål var att hitta ett system där varje kalv värderas utifrån dess kvalité, och som talar om på ett tydligt sätt för uppfödaren vilka egenskaper som leder till ett högre pris. Med ett sådant system skulle dikoproducenten i god tid kunna planera sin produktion efter vad marknaden efterfrågar och även i förväg kunna kalkylera med ?rätt? pris på de kalvar som produceras i den enskilda besättningen.

Det är vanligt att hästar är feta idag. Det beror på att hästarna får mer energi än vad de gör av med. En fet häst utsätts lättare för hälsoproblem än en häst som håller sin normala vikt. Många hästägare överutfodrar med energi och därför blir hästarna feta eftersom de inte förbränner överskottsenergin. Då hästen inte förbränner energin ansätter hästen det till fett.

Övervikt bland hästar är idag ett vanligt förekommande problem. Kunskapen om hästars övervikt är ofta bristfällig hos hästägare vilket leder till att de överutfodrar sina hästar. Att ha kontroll på hästens vikt är nödvändigt för att kunna avgöra om hästen ökar eller minskar sin vikt. Utefter vad hästen väger och hur mycket den arbetar kan en anpassad Foderstat beräknas. I många stall finns inte tillgång till våg och det är då svårt att regelbundet väga sin häst.

Fetma är ett ökande problem hos dagens hästpopulation. Allt fler hästar diagnosticeras också med insulinresistens (IR) och ekvint metabolt syndrom (EMS). Dessa sjukdomar har ofta kopplats samman med intag av lättlösliga kolhydrater och fetma. Behandlingsregimen för de drabbade hästarna utgörs till stor del av dietprogram där mängden lättlösliga kolhydrater är kraftigt reducerad. Dock vet man inte om både utfodring med lättlösliga kolhydrater och fetma utgör riskfaktorer.