Subakut vomacidos hos mjölkkor
I takt med ökande mjölkproduktion hos dagens mjölkkor ökar också energibehovet vilket ställer stora krav på utfodringen. En stor andel kraftfoder i foderstaten kan ge upphov till en pH-sänkning i vommen och subakut vomacidos (SARA) kan uppkomma.
Syftet med den här litteraturstudien var att ge en översikt över vad SARA är, vilka orsakerna är, vilka följder det kan få med särskilt fokus på fång, samt hur man kan förebygga
utvecklingen av SARA.
Vid utfodring med en hög andel kraftfoder bildas stora mängder flyktiga fettsyror, VFA, som kan ge upphov till en pH-sänkning om bildandet av VFA överstiger absorptionen från
vommen, och SARA kan därigenom uppkomma. Vid utfodring med en högre andel kraftfoder anpassas vommens slemhinna och blir större och får därmed en större absorptiv förmåga. Vid
ett snabbt byte går denna anpassning dock inte alltid tillräckligt snabbt vilket kan ge upphov till att pH sänks. Även vommens mikroflora förändras vid utfodring med en större andel kraftfoder.
I samband med SARA kan olika kliniska symptom ses. Dessa är dock ofta diffusa, kan ha andra orsaker än SARA, eller ses först långt efter en episod av SARA. Det är fortfarande
oklart om det föreligger något direkt samband mellan SARA och fång eller om de endast har gemensamma orsaker. Det har föreslagits att ett systemiskt inflammatoriskt svar orsakat av SARA skulle kunna leda till de kärlförändringar som ger upphov till fång, även om evidensen för att SARA inducerar produktion av akutfas-proteiner inte är entydiga. Andra kliniska symptom som kan bero på, eller uppträda tillsammans med SARA är till exempel sänkt mjölkproduktion, förändrad mjölksammansättning, minskat foderintag, försämrat hull och diarré.
För att förebygga SARA kan man på olika sätt försöka öka foderstatens innehåll av fibrer eller förändra fodrets fysiska struktur. Detta kan ske genom att öka andelen grovfoder, vilket dock riskerar att medföra nedsatt mjölkproduktion, eller genom att öka foderpartiklarnas längd för att på så sätt motverka en sänkning av pH i vommen. Andra strategier för att minska risken för
SARA kan vara att gradvis anpassa kor till en mer energirik foderstat innan övergång till laktation, använda av buffertar eller mikroorganismer i foder för att försöka åstadkomma en anpassning av mikrofloran, och att optimera inhysningen.
Eftersom det fortfarande råder osäkerhet kring flera av dessa frågor, till exempel effektiviteten av ökat fiberinnehåll i fodret och samband med inflammation och kliniska symptom behövs mer forskning för att försöka fastställa betydelsen av SARA för djurhälsa och
produktionsförluster.