Syftet med denna studie var att utifrån en litteraturöversikt beskriva arbetsterapeutiska Fallpreventioner för äldre individer och bedöma de inkluderade studiernas vetenskapliga bevisvärde. En litteratursökning utfördes med i förhand utvalda sökord och sökordskombinationer i olika databaser. Utifrån abstrakten valde författarna att inkludera de studier som uppfyllde de på förhand uppsatta inklusionskriterierna. De studier som inkluderats lästes igenom av båda författarna upprepade gånger och analyserades för att få fram studiernas vetenskapliga bevisvärde och en sammanställning av vilka arbetsterapeutiska Fallpreventioner som utförts. Dataanalysen resulterade i tre olika huvudgrupper av de utförda interventionerna i förhållande till Kielhofners (2008) indelning på miljö- och individnivå.

Fallrisk ökar med stigande ålder och preventionsprogram tillämpas allt mer. Skador till följd av fall leder till mänskligt lidande och försämrad livskvalitet. Kostnader relaterat till fall är samhällsekonomiskt betungande. Patienter har rätten att avstå Fallpreventionsåtgärder. En av sjuksköterskans uppgifter är att motivera patienter till följsamhet.

Syftet med litteraturstudien var att beskriva effekten av arbetsterapeutiska interventioner vid Fallprevention för äldre i eget boende. Författarna har sökt i relevanta ämnesdatabaser och använt sökord som utgått från syftet vilket slutligen resulterade i elva kvantitativa artiklar. Vid analys av data har författarna tagit stöd av Fischers (2009) interventionsformer som raster och beskrivit bedömningar och interventioner på aktivitetsnivå, funktionsnivå samt bedömningar av miljö. Resultatet i studien påvisade att samtliga interventioner var på aktivitetsnivå vilket förespråkas inom arbetsterapi för ett klientcentrerat arbetssätt. Många arbetsterapeutiska fallpreventiva interventioner var anpassningar av miljön, hjälpmedel och även aktivitetsträning i syfte att stödja aktivitet.

AbstractPurpose: The purpose of this study was to see if there was any correlation between BMI and chronic pain among participants who underwent a behavioural medicine rehabilitation program at a pain clinic in the central part of Sweden. Method: The study was conducted as a quantitative descriptive study context and has used medical records with documented data from the participants who were part of a pain clinic rehabilitation programs in the years 2004-2005. Altogether there were 76 participants in these years and excluded was nine participants with BMI measurements were not included in the documentation. Main Results: Regarding the relationship between BMI and chronic pain there was no significant relationships. Participants who completed the behavioural medicine rehabilitation program, however, showed a lower value of BMI and the estimated pain in VAS from the first to the third which is the last time of measuring.

Bakgrund: Många äldre patienter faller under vårdtiden på sjukhus. Detta leder till ökat lidande, förlängd vårdtid och en stor samhällskostnad. Sjuksköterskan har ett ansvar över patientsäkerhet och har en viktig funktion för det fallförebyggande arbetet.Syfte: Utifrån tidigare forskning undersöka hur förebyggande omvårdnadsarbete kan utformas för att minska fallrisken hos äldre patienter under vårdtiden på sjukhus.Metod: Litteraturöversikt med 17 kvalitetsgranskade vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och Cinahl.Resultat: En adekvat riskbedömning är av största vikt för att kunna identifiera patienter med hög risk för fall och aktuella riskfaktorer. Riskbedömning behövs för att kunna utforma individuella omvårdnadsåtgärder för att förebygga fall. Denna litteraturöversikt visade att förändringar i miljön, individanpassade hjälpmedel, patientutbildning, fysisk aktivitet och tillskott av vitamin D kombinerat med kalcium är omvårdnadsåtgärder som kan förebygga fall och fallskador hos äldre personer på sjukhus.Slutsats: Vi kan utifrån det vetenskapliga materialet i denna litteraturstudie dra slutsatsen att fall och fallskador kan förebyggas hos äldre personer genom preventiva omvårdnadsåtgärder baserade på identifierade fallriskfaktorer.

PurposeThe purpose of this study has been to investigate the documentation process following the guiding principles of the Quality Norms for Fall Prevention concerning fall risk assessment, risk identification, fall preventive measures, information and the making of an individual care plan.MethodThis study is a quantitative, descriptive and retrospective journal review study. There were 100 journals examine the existing documentation concerning fall risk assessment of patients who received treatment in geriatric patient care. The sample was consecutively.ResultsThe results showed that fall risk assessment was documented in 79 of 100 examined journals. 56 (71 %) of the fall risk assessments were made within 24 hours. In 59 of 100 journals the patient, relatives or former caretakers was asked whether the patient had had a fall within the last year, and in 61 of 100 journals it was documented that the nursing staff had made an assessment that the patient was going to have a fall during his or her length of stay if no preventive measures were set in.The majority of fall risk factors and fall preventive measures were documented within the areas of walking and transfer. It was documented that the patient was informed of fall risk, fall risk factors and fall preventive measures in 15 of 100 journals.

The progress of the health among the elderly has a major meaning for the needs of care, nursing and social services. The health of the elderly has improved but fall and fall accidents are a major problem. Acute diseases, activities and environment risks are often related to fall accidents. The aim of the study was to describe health care staffs? opinions about fall risk and fall prevention.

BakgrundI Sverige drabbas varje år ungefär var tredje person som är 65 år eller äldre av en fallolycka. Fallskador medför personliga lidanden för individen samt omfattande kostnader för samhället. Problemet kommer att öka därför att andelen äldre ökar i framtiden. Många fallolyckor går det att förebygga. Sjuksköterskan har en viktig roll i att utföra hälsofrämjande arbete genom att implementera fallförebyggande åtgärder i omvårdnaden av äldre.SyfteSyftet med föreliggande arbete var att beskriva omvårdnadsåtgärder med vilka sjuksköterskan kan förebygga fall hos äldre personer på särskilda boenden.MetodEn litteraturstudie valdes som metod.

Fall och dess följder är ett stort folkhälsoproblem i hela världen. Sjuksköterskans preventiva insatser för att förhindra fall är en av de många viktiga förebyggande insatserna i sjukvården. Med tanke på att andelen äldre ökar i Sverige och allt fler äldre bor kvar hemma, där en stor del av fallen sker, gjordes en litteraturstudie för att undersöka vad en sjuksköterska i hemsjukvården kan göra för att minska riskerna för fall. Det visade sig att användandet av höftskyddsbyxor, träning av balans- och muskelstyrka och utbildning var de mest framgångsrika åtgärderna..

Bakgrund: Fallolyckor bland äldre är ett stort samhällsproblem, risken för fall och fallskador ökar markant med åldern. Äldre som vårdas på sjukhus är speciellt utsatta, med hög fallrisk och högre andel svåra skador efter fall. Sjuksköterskan har ett stort ansvar för patientsäkerheten och att aktivt förebygga fallolyckor. Effektiv Fallprevention kräver att riskfaktorer till fall identifieras hos individen. Det praktiska fallpreventiva arbetet i dagens sjukhusvård är främst organiserat i åtgärdsprogram mot ett flertal riskfaktorer.

Fallolyckor är ett stort patientsäkerhets- och samhällsekonomiskt problem. I Sverigedrabbas varje år cirka 18 000 personer av höftfraktur som leder till lidande för patientenoch stora kostnader för samhället. Syftet med litteraturöversikten var att beskrivautfallet av att använda höftskydd som prevention. Studien genomfördes som en litteraturöversikt där tolv vetenskapliga artiklar utgjorde underlaget för resultatet.Resultatet som redovisas i tre kategorier är: effekter av höftskydd, följsamhet till att bära höftskydd och upplevelser av höftskydd. Risken för höftfraktur minskas vid fall om höftskydd används.

Den äldre befolkningen ökar, och med färre platser på särskilda boendeformer tenderar de äldre boende hemma med hemtjänst att bli allt fler samt mer hjälpberoende. Hos den äldre befolkningen är fall ett stort hälsoproblem. Trettio procent av alla över 70 år boende i eget hem faller minst en gång varje år. Inre faktorer kan påverka individens balansförmåga och därmed ses som riskfaktor för fall. Fem äldre personer i Bodens kommun boende hemma med hemtjänst, med assistans vid personlig vård, har besökts för att pröva om Downton Fall Risk Index, chairstand test, stående balanstest och gångtest är tillämpbara i hemmiljö.

Den äldre befolkningen ökar, och med färre platser på särskilda boendeformer tenderar de äldre boende hemma med hemtjänst att bli allt fler samt mer hjälpberoende. Hos den äldre befolkningen är fall ett stort hälsoproblem. Trettio procent av alla över 70 år boende i eget hem faller minst en gång varje år. Inre faktorer kan påverka individens balansförmåga och därmed ses som riskfaktor för fall. Fem äldre personer i Bodens kommun boende hemma med hemtjänst, med assistans vid personlig vård, har besökts för att pröva om Downton Fall Risk Index, chairstand test, stående balanstest och gångtest är tillämpbara i hemmiljö.

ABSTRACTAim: The aim of this study was to examine differences in the documentation of the case incident reports, before (FRP) and after (FRE) the introduction of a quality standard for fall prevention in the geriatric departments at a Swedish University hospital. Method: 51 fall incident reports were collected before the introduction of quality standards for fall prevention and 63 after. Differences in documentation between the fall incident reports were analyzed with a Chi-2 test. Results: Number of case incidents in which the use of the alarm mat was documented increased after the introduction of quality standards for fall prevention and documented use of shoes and walker decreased. The majority of all documented case incidents occurred inside the patient room according to both FRP and FRE.

Syfte: Syftet är att utifrån ett omvårdnadsperspektiv undersöka hur utvecklingen av syndromet sarkopeni på ett effektivt sätt kan förebyggas. Metod: Systematisk litteraturstudie där originalartiklar söktes i databaserna PubMed och Cinahl varav 15 originalartiklar granskades och sammanställdes. Resultat: Omvårdnadsåtgärder som förebygger sarkopeni indelas i nutrition, styrketräning, vibrationsträning, och övrig fysisk aktivitet. Styrketräning kan med medelhög intensitet och proteinrik kost minska fettmassan, öka muskelmassan och muskelstyrkan och öka den fysiska funktionen. Fysisk aktivitet och ett stort proteinintag kan inte förhindra men bromsa utvecklingen av sarkopeni. Ett högt proteinintag i samband med träning är ett effektivt sätt att förebygga sarkopeni. Vibrationsträning kan stärka muskelgrupper och i kombination med styrketräning även öka muskelstyrka, rörlighet och muskelmassa. Slutsats: Fysisk aktivitet och då framför allt styrketräning kan motverka sarkopeni.