Syftet med min studie är att öka kunskapen kring ensamkommande flyktingbarns psykosociala hälsa under deras första tid i Sverige, vilka behov av psykosocialt stöd de har och hur stödgrupper skulle kunna vara en ändamålsenlig metod för att tillgodose dessa behov. I sökandet efter dessa svar undersöker jag dels metoder och mål med stödgrupper för barn och ungdomar, dels ensamkommande flyktingbarns unika situation och psykosociala status under deras första tid i Sverige.Mina frågeställningar är följande;1. Vilka behov av psykosocialt stöd har ensamkommande flyktingbarn som nya i Sverige?2. Hur och i vilka syften arbetar man med stödgrupper för barn och ungdomar?3.

Uppsatsen syftar till att undersöka Migrationsverkets handläggande vid åldersbedömning av asylsökande Ensamkommande barn. Detta görs genom en social konstruktionistisk analys av handläggarnas berättelser om sitt arbete med åldersbedömning. Såväl teori som metod har sin grund i socialkonstruktionismen. Det empiriska materialet är insamlat genom kvalitativa interviuer med åtta handläggare vid Migrationsverket. Analysen visar hur handläggarna i sitt tal konstruerar åldersbedömningen som process, hur de konstruerar sin egen roll, hur de konstruerar samarbetet med externa aktörer samt hur de konstruerar den asylsökande.

Syftet med denna studie var att undersöka socialarbetares förståelse av Ensamkommande barns integration i det svenska samhället och de tillvägagångssätt olika aktörer, däribland socialarbetare, har när de arbetar med detta. Metoden som vi valde att använda var kvalitativ intervju och för att analysera resultaten använde vi oss av systemteori och empowerment. Resultaten visar att språk, skola och en meningsfull fritid var viktiga delar för barnens integration i samhället. Socialarbetarna i vår studie uppgav att de inte arbetar praktiskt med barnens integration, att det är boendepersonalen/familjehemmet och de gode männen som ansvarar för detta. Viktiga slutsatser i studien var att intresset för de Ensamkommande barnen var svagt från samhällets sida och att socialarbetarna ansåg att de dokument som används inte alltid var anpassade för de Ensamkommande barnen.

Ensamkommande barn och ungdomar har kommit att bli ett aktuellt ämne i Sverige sedan en tid tillbaka. Det anses därför väsentligt att undersöka hur kommunerna, som har det yttersta ansvaret över dessa, arbetar, samt barnens och ungdomarnas upplevelser av detta. I studien har man valt att inrikta sig till Skellefteå kommun, som är en av Sveriges största mottagningskommuner av Ensamkommande barn och ungdomar. Syftet med studien är att belysa hur ensamkommande ungdomar, över 18 år, beskriver sina upplevelser och erfarenheter av att ha bott på olika boendetyper i Skellefteå kommun, samt ta reda på hur personalen uppfattar och beskriver arbetssättet med målgruppen. I studien har man valt att använda sig av en kvalitativ forskningsmetod i form av en fokusgruppsintervju och två enskilda semistrukturerade intervjuer.

Syfte med undersökningen var att undersöka vilka socialisationsverktyg använder personalen vid kommunala HVB (Hem för vård eller boende) för Ensamkommande barn, samt ta reda på om personalen använder makt genom att stämpla Ensamkommande barn som avvikare. Vi genomförde åtta semistrukturerade intervjuer med personal inom fem olika kommunala HVB för Ensamkommande barn. Resultatet analyserades med utgångspunkt i symbolisk interaktionistiskt perspektiv, socialisationsteorin, maktteori samt stämplingsteorin. Resultat visade att socialisationsarbetet kan i hög grad bli bättre på att socialisera barnen på ett positivt sätt. Fyra socialisationsverktyg identifierades: 1) riktlinjer och handlingsplaner 2) språket 3) bemötandet i vardagen och personalens attityd 4) att överföra normer och värderingar.

I denna uppsats vänder vi siktet mot de professionella vuxna som arbetar med ensamkommande flyktingbarn. Syftet med studien är att skapa förståelse för och synliggöra den professionella socialarbetarebs åsikter och erfarenheter kring sitt arbete och med det som utgångspunkt problematisera bemötandets betydelse för Ensamkommande barns etablering/integration i Sverige. Bakgrunden till studien återfinns kring en förförståelse kring en bristande integrationspolitik och att individer med invnadrarbakgrund många gånger hamnar i utanförskap genom majoritetens utmålande av invandrare som främmande och kulturellt avvikande. Arbetet med uppstasen bygger på en kvalitativ ansats där empirin baseras på intervjuer.Resultatet påvisar integrationens komplexitet och att personalen upplever att de saknar strategier för det integrationsfrämjande arbetet. I tolkningen av empirin kan vi utläsa flertalet motsägelser däribland att ansvaret för integrationen åläggs den enskilde individen samtidigt som informanterna ger uttryck för nödvändigheten av ett ömsesidigt bemötande.

Syftet med den här uppsatsen var att undersöka hur tre ensamkommande flyktingbarn upplevde det stöd de fick då de vistades på ett HVB-hem placerat i Mellansverige, i väntan på permanent uppehållstillstånd. Vi belyser i uppsatsen huruvida stödet har hjälpt ungdomarna att socialiseras in i det svenska samhället samt om de fick den hjälp de behövde för att uvecklas till självständiga individer..

Berättelser om att lära sig ett nytt språk Ensamkommande flyktingbarn berättar Stories about learning a new language ? Narratives from unaccompanied refugee children.

Ett stort antal barn/ungdomar separeras från sina familjer och skickas bl.a. till Sverige från konfliktdominerade och krigshärjade länder för att barnet ska ha ett tryggt liv och tillvaro.Syftet med min studie är att beskriva, belysa och analysera den problematik och de svårigheter som uppstår hos ensamkommande flyktingbarn som skickas bland annat till Sverige, av deras föräldrar eller närbekanta, från krigshärjade eller politiskt ostabila länder med förhoppningen att barnet ska garanteras en trygg tillvaro och framtid. Med denna studie vill jag söka svar varför barn skickas ensamma till Sverige, hur dessa mottages, vilka upplevelser de har med sig och hur de upplever sin nya situation. Jag använde mig av den kvalitativa forskningsmetoden.Resultatet av min studie, i likhet med tidigare forskning, visar att barn som ensamma kommer till Sverige och söker asyl drabbas av psykosomatiska sjukdomar, identitetskonflikter som ett resultat av sina tidigare upplevelser/erfarenheter, separationen från sina föräldrar och närstående samt det nya landet som innebär nya utmaningar..

Sedan 2006 har barn och ungdomar som flyttat till Sverige utan sina föräldrar eller annan vårdnadshavare ökat kraftigt. Till skillnad från vuxna är ensamkommande flyktingbarns livssituation mer komplex eftersom det saknas en ansvarig vuxen som kan tillgodose deras behov. Enligt svensk lag har dessa barn och ungdomar samma rättigheter som alla andra svenska barn vilket är anledningen till att det finns väl samordnat stöd från olika myndigheter. Socialtjänsten är en av dessa myndigheter som har en central roll i mottagandet av Ensamkommande barn. Hela socialtjänsten står inför nya utmaningar som är en påföljd av förändringar i klienters demografi.

Antalet Ensamkommande barn ökar, både i Sverige och i övriga Europa. Trots det finns det inga tydliga riktlinjer för hur arbetet med barn som fått permanent uppehållstillstånd ska se ut. Tidigare forskning tar upp resilience som en viktig aspekt i samband med Ensamkommande barn. Teorin resilience handlar om förmågan att återhämta sig och att man når ett tillfredsställande resultat trots erfarenheter av situationer som innebär en risk att utveckla psykosociala problem. Vårt syfte med uppsatsen var därför att undersöka om personalens arbete leder till att öka barnens resilience. För att studera detta ville vi ta reda på vilka egenskaper hos barnen som personalen ser som viktiga för en sund utveckling och hur personalen stöttar dem att tillvarata sin inre styrka.

Syftet med studien är att utveckla kunskap om hur personalen på boenden för Ensamkommande barn utifrån empowerment arbetar med att möjliggöra de Ensamkommande barnens delaktighet, inklusion och integration i samhället. Vidare syftar studien även till att belysa hur personalen på boenden själva ser på detta arbete. De frågeställningarna som belyses i studien är: Vad i arbetet med förhållningsätt skapar möjlighet till Ensamkommande barns delaktighet i samhället, enligt personal på boenden för Ensamkommande barn? Finns det skillnader mellan personal på HVB- boenden om vad man anser om att arbeta med delaktighetsfrämjande arbete? Om ja, kan dessa skillnader då förklaras med kön, ålder, utbildning, erfarenhet etc. av att arbeta med Ensamkommande barn? Metoder som används i studien har en kvantitativ och kvalitativ ansats och innehåller en enkätundersökning och tre intervjuer gjorda med boendepersonalen i Kalmar län.

Denna uppsats handlar om gode män i Umeå som arbetar med asylsökande Ensamkommande barn och de förväntningar som de har i sin yrkesroll. I denna uppsats används kvalitativa intervjuer för att få information om gode männens förväntningar och rollteorier för att förstå innebörden av dessa förväntningar. Två intervjuer gjordes och resultatet visar att gode män i Umeå har rollkonflikter mellan dem och andra aktörer, och även inom sig själva. Utifrån rollteorier uppstår vissa situationer i deras yrkesutövande som kännetecknas av rollkonflikter Detta tycks bero på en del otydliga arbetsuppgifter med också på att det kan vara svårt att skilja på gode mansrollen och en mamma/papparoll. Detta kan exempelvis visa sig i en svår situation när gode mannen dels ska stötta och hjälpa men även förhålla sig professionellt till beslutet..

Studiens huvudsyfte är att utforska HVB-personalens känslomässiga påfrestningar i samband med bemötandet av ensamkommande flyktingbarn samt att utforska personalens upplevelser av sin psykosociala arbetsmiljö i relation till interaktion med ungdomarna. Studien är baserad på fenomenologisk ansats, med hjälp av semistrukturerade intervjuer med 10 medarbetare. Resultatet redogör för medarbetarnas upplevelser i samband med bemötandet av ensamkommande flyktingbarn samt medarbetarnas upplevelser av sin psykosociala arbetsmiljö i relation till interaktion med ungdomarna. Enligt resultatet upplevs arbetet med Ensamkommande barn som både givande och krävande. Social kompetens upplevs vara den viktigaste kunskapen men även språk- och kulturkompetens betonas.

Artikeln bygger på resultatet av narrativa intervjuer med livsberättelser från tre unga män med erfarenhet av att komma som Ensamkommande barn till Sverige. Studien har en postkolonial ansats och ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, vilket i denna studie inneburit ett ifrågasättande av den dominerande familjedefinitionen. Fokus för intervjuerna har varit att se hur definitionen av familj och upplevelsen av vilka som tillhör denna formas utifrån livsberättelserna samt hur erfarenheter kring familjeåterförening kan se ut. Resultatet visar på mångfalden av innebörder av familj samt att denna inte alltid återspeglas i svensk lag. Analysen belyser berättelserna i förhållande till sociologiska definitioner av familjebegreppet.