En studie om ungdomars upplevelser av att ha bott på olika boenden för ensamkommande barn i Skellefteå kommun, samt boendepersonals uppfattning om arbetssättet med målgruppen
Ensamkommande barn och ungdomar har kommit att bli ett aktuellt ämne i Sverige sedan en tid tillbaka. Det anses därför väsentligt att undersöka hur kommunerna, som har det yttersta ansvaret över dessa, arbetar, samt barnens och ungdomarnas upplevelser av detta. I studien har man valt att inrikta sig till Skellefteå kommun, som är en av Sveriges största mottagningskommuner av ensamkommande barn och ungdomar. Syftet med studien är att belysa hur ensamkommande ungdomar, över 18 år, beskriver sina upplevelser och erfarenheter av att ha bott på olika boendetyper i Skellefteå kommun, samt ta reda på hur personalen uppfattar och beskriver arbetssättet med målgruppen. I studien har man valt att använda sig av en kvalitativ forskningsmetod i form av en fokusgruppsintervju och två enskilda semistrukturerade intervjuer. Empirin analyserades med hjälp av en innehållsanalys och teorierna; anknytningsteori, symbolisk interaktionism samt salutogent och lösningsfokuserat förhållningssätt. Utifrån empirin kunde det konstateras att ungdomars upplevelser och erfarenheter överlag varit positiva och att personalen bedriver sitt arbete utifrån teorierna salutogent och lösningsfokuserat förhållningssätt, dock görs detta till viss del utifrån skilda tolkningar av teorierna.