Arbetet med ensamkommande barn är relativt nytt och outforskat i Sverige. Den här artikeln tittar närmare på uppfattningar och erfarenheter om mobbning och diskriminering hos vägledare som jobbar på ett boende för ensamkommande barn. Genom fyra semistrukturerade intervjuer samlades ett kvalitativt datamaterial in. De centrala fynden i studien visar att vägledarna tenderar att förklara diskriminering utifrån individers handlingar och undgår att se strukturella orsaker. Ungdomarna tros vara mindre utsatta för mobbning och diskriminering än svenska ungdomar.

SAMMANFATTNING:Människor tvingas fly ifrån sina hemländer på grund av våld för att söka säkerhet någon annanstans. Att människor lämnar ett land eller tvingas fly har skett under alla tider. Människor flyr från förföljelse, fattigdom, svält eller krig. Uppskattningsvis finns 19,2 miljoner människor på flykt runt om i världen och nära hälften av dessa är barn. Av de barn som befinner sig på flykt är de ensamkommande ungdomarna en viktig grupp att urskilja.

Antalen ensamkommande barn/ungdomar som kommer till Sverige för att söka asyl har markant ökat. Migrationsverkets prognoser pekar inte heller på att ökningen kommer att avstanna. Då barnen kommer till Sverige har de ofta olika traumatiska händelser med sig i bagaget men tidigare studier från barn i konfliktländer visar att det är förhållanden i ankomstlandet som kommer att påverka dem på sikt. Därför är en etablering i samhället av stor betydelse för de ensamkommande barnens/ungdomarnas framtid. Syftet med denna studie var att undersöka vilka faktorer som kan vara bidragande för en gynnsam etablering i samhället.

Det är ett stort antal barn som söker asyl i Sverige, de är på flykt från ett annat land och anländer utan vårdnadshavare. Då barnen är i Sverige ansvarar Migrationsverket och vistelse kommunen för deras välbefinnande. När barnen slussas ut till vistelsekommunernas boende är det främst personalen på dessa boenden som har den närmaste kontakten med barnen. De ensamkommande asylsökande barnen har olika bakgrunder och livsöden och är i en speciellt utsatt situation. Personal som arbetar med dessa barn har ett yrke som ställer stora krav på god insikt, kunskap och förståelse för barnens situation.

Mottagandet av flyktingbarn som kommer till Sverige med sin familj är ett relativt outforskat område. I den här uppsatsen redogörs barnens upplevelser av mottagandet i syfte att undersöka vilka skillnader och likheter som finns i barnets upplevelser beroende på ifall det kommit ensamt eller tillsammans med anhöriga. Genom åtta semistrukturerade intervjuer ger barnen sin bild av mottagandet i två kommuner i Jämtlands län. Den största skillnaden som framkom var att de ensamkommande barnen hade ett mycket större kontaktnät i kommunen, tack vare kontakter med socialtjänst, boendepersonal m.fl. vilket påverkar deras Känsla av Sammanhang.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Östersunds kommun ombesörjer omsorgen för de ensamkommande asylsökande barnen med utgångspunkt från (3) utvalda artiklar ur Barnkonventionen. Studien bygger på sex halvstrukturerade intervjuer med olika nyckelpersoner kring de ensamkommande barnen; såsom socialsekreterare, gode män, personal samt team-ledare på asylboendet. Resultatet av studien visar att kommunen vidtar olika åtgärder för barnens rehabilitering och möjlighet till inflytande och delaktighet. Emellertid är begreppet rehabilitering problematiskt, då denna målgrupp inte alltid är mottaglig för behandling. Vidare framkom att rehabilitering inte alltid är den bästa målsättningen.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka möjligheter det finns för ensamkommande flyktingbarn, som sökt asyl i Sverige men som omfattas av Dublinförordningens bestämmelser, att få sin asylansökan prövad här. Syftet är också att undersöka huruvida Sverige, när vi följer Dublinförordningens bestämmelser i hanteringen av asylärenden rörande ensamkommande flyktingbarn, fullföljer de åtaganden vi förbundit oss till genom ratificeringen av Barnkonventionen. Frågeställningarna är: Hur ser möjligheterna, baserat på uppsatsens fallstudier och aktuell lagstiftning ut, för ensamkommande barn över 14 år, som omfattas av Dublinförordningen, att få stanna i Sverige? Vilka faktorer påverkar asyllagstiftningen och tolkningen av denna? Har belysningen av ämnet i media någon betydelse för möjligheten att påverka asyllagstiftningen? Följer vi våra åtaganden gentemot Barnkonventionen om vi återsänder barn enligt Dublinförordningen? Undersökningen baseras på fem fallstudier rörande fem ensamkommande flyktingbarns asylärenden, aktuell asyllagstiftning samt fem, för ämnet aktuella, tidningsartiklar, samt för ämnet relevant statistik. Empirin har triangulerats och analyserats utifrån ett rättsociologiskt, socialkonstruktivistisk samt maktteoretiskt perspektiv. Resultatet av vår undersökning visar att det finns mycket begränsat utrymme att göra undantag från Dublinförordningens bestämmelser och följaktligen små möjligheter för ensamkommande flyktingbarn som omfattas av förordningens bestämmelser att få sin asylansökan prövad i Sverige.

Antalet ensamkommande barn ökar, både i Sverige och i övriga Europa. Trots det finns det inga tydliga riktlinjer för hur arbetet med barn som fått permanent uppehållstillstånd ska se ut. Tidigare forskning tar upp resilience som en viktig aspekt i samband med ensamkommande barn. Teorin resilience handlar om förmågan att återhämta sig och att man når ett tillfredsställande resultat trots erfarenheter av situationer som innebär en risk att utveckla psykosociala problem. Vårt syfte med uppsatsen var därför att undersöka om personalens arbete leder till att öka barnens resilience. För att studera detta ville vi ta reda på vilka egenskaper hos barnen som personalen ser som viktiga för en sund utveckling och hur personalen stöttar dem att tillvarata sin inre styrka.

Syftet med denna studie var att undersöka socialarbetares förståelse av ensamkommande barns integration i det svenska samhället och de tillvägagångssätt olika aktörer, däribland socialarbetare, har när de arbetar med detta. Metoden som vi valde att använda var kvalitativ intervju och för att analysera resultaten använde vi oss av systemteori och empowerment. Resultaten visar att språk, skola och en meningsfull fritid var viktiga delar för barnens integration i samhället. Socialarbetarna i vår studie uppgav att de inte arbetar praktiskt med barnens integration, att det är boendepersonalen/familjehemmet och de gode männen som ansvarar för detta. Viktiga slutsatser i studien var att intresset för de ensamkommande barnen var svagt från samhällets sida och att socialarbetarna ansåg att de dokument som används inte alltid var anpassade för de ensamkommande barnen.

Sedan 2006 har barn och ungdomar som flyttat till Sverige utan sina föräldrar eller annan vårdnadshavare ökat kraftigt. Till skillnad från vuxna är ensamkommande flyktingbarns livssituation mer komplex eftersom det saknas en ansvarig vuxen som kan tillgodose deras behov. Enligt svensk lag har dessa barn och ungdomar samma rättigheter som alla andra svenska barn vilket är anledningen till att det finns väl samordnat stöd från olika myndigheter. Socialtjänsten är en av dessa myndigheter som har en central roll i mottagandet av ensamkommande barn. Hela socialtjänsten står inför nya utmaningar som är en påföljd av förändringar i klienters demografi.

Uppsatsens syfte var att genom en kvalitativ undersökning utröna ensamkommande barns förväntningar före flykten, deras tankar om språk, språkinlärning och huruvida dessa förväntningar uppfylls eller förändras efter permanent uppehållstillstånd i Sverige samt om tankarna om språk förändrats. De sex pojkar som intervjuas i studien kommer från Afghanistan, Somalia och Kamerun och hade olika livserfarenheter innan flykten. Uppsatsen visar att förväntningarna förändrades i och med det faktum att de fick lov att börja skolan när de kommit till Sverige något som de inte hade kunnat föreställa sig. Några informanter, vilka var analfabeter, har även fått en för dem helt ny identitet i den bemärkelsen att de nu mera ser sig själva som läsande och skrivande människor vilket de inte hade kunnat föreställa sig tidigare. De som inte gått i skolan tidigare i sina hemländer och inte kan något annat språk än sitt modersmål tycker att det är besvärligt att lära sig svenska, det känns märkligt i munnen att uttala ord och meningar på svenska.

Syftet med studien var att undersöka hur skolpersonal upplever sitt arbete med ensamkommande flyktingbarn mellan 12 och 19 år, i både högstadieskola och gymnasieskola vid två orter i norra Sverige. Frågeställningarna för studien berörde ämnen som attityder, integrering samt skolpersonalens upplevelser av sitt arbete och de ensamkommandes situation. Detta är en kvalitativ studie som bygger på sju semistrukturerade intervjuer som genomförts med personal från två skolor. Meningskoncentrering har varit inspirationen för att bearbeta de insamlade data vi haft. Resultatet visar att skolpersonalen upplevde sitt arbete med de ensamkommande flyktingbarnen som något viktigt och att en majoritet visade ett stort engagemang när det kom till arbetet med målgruppen.

Integration är en diskussion som är högt på agendan i Sverige. Mitt syfte har med denna uppsats varit att ta reda på hur ensamkommande flyktingbarn får chans att integreras i Bromölla kommun. Mina frågeställningar har varit: I vilken grad har integrationsmålen uppnåtts? Hur kan implementeringsresultatet förklaras? På vilka sätt skulle man kunna utveckla verksamheten till det bättre i Bromölla? Jag har valt att använda mig av implementeringsteori och har mätt hur integrationsmålen implementerats i verkligheten. Implementeringsteorin jag har valt att använda är ?uppifrån och ner?.

The paper aims to examine how well a small group unaccompanied children have established themselves in Swedish society. In order to determine how well they have established the empirical material which is primarily based on quantitative data has been measured with a theoretical model developed by the theorists Nancy Fraser and Alistair Ager and Alison Strang. Based on the theoretical framework the unaccompanied children establishments have been measured in example income, education, debts with Kronofogdemyndigheten and social network. It was found that the unaccompanied children had not achieved the establishment in the society that was expected from the theoretical framework. Their results were also generally below the national average for young adults in Sweden who are the same age.

I denna uppsats studeras betydelsen av regler och relationer på boendet Olympen,ett HVB för ensamkommande barn. Studien har en kvalitativ ansats och vårtmaterial har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Vi har intervjuat trepersoner ur personalgruppen och tre av ungdomarna som bor på Olympen.Ungdomarna är 15-17 år och har permanent uppehållstillstånd. Under vår studieav reglernas och relationernas betydelse har vi sett att de båda rymmer flera olikabetydelser. Vad gäller relationer har vi kunnat se positiva betydelser somstödjande, tillitsskapande och omhändertagande, men också negativa betydelsersom bekräftande av ensamhet och att bli illa behandlad.