Studiens huvudsyfte Àr att utforska HVB-personalens kÀnslomÀssiga pÄfrestningar i samband med bemötandet av ensamkommande flyktingbarn samt att utforska personalens upplevelser av sin psykosociala arbetsmiljö i relation till interaktion med ungdomarna. Studien Àr baserad pÄ fenomenologisk ansats, med hjÀlp av semistrukturerade intervjuer med 10 medarbetare. Resultatet redogör för medarbetarnas upplevelser i samband med bemötandet av ensamkommande flyktingbarn samt medarbetarnas upplevelser av sin psykosociala arbetsmiljö i relation till interaktion med ungdomarna. Enligt resultatet upplevs arbetet med ensamkommande barn som bÄde givande och krÀvande. Social kompetens upplevs vara den viktigaste kunskapen men Àven sprÄk- och kulturkompetens betonas.

Artikeln bygger pÄ resultatet av narrativa intervjuer med livsberÀttelser frÄn tre unga mÀn med erfarenhet av att komma som ensamkommande barn till Sverige. Studien har en postkolonial ansats och ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, vilket i denna studie inneburit ett ifrÄgasÀttande av den dominerande familjedefinitionen. Fokus för intervjuerna har varit att se hur definitionen av familj och upplevelsen av vilka som tillhör denna formas utifrÄn livsberÀttelserna samt hur erfarenheter kring familjeÄterförening kan se ut. Resultatet visar pÄ mÄngfalden av innebörder av familj samt att denna inte alltid Äterspeglas i svensk lag. Analysen belyser berÀttelserna i förhÄllande till sociologiska definitioner av familjebegreppet.

Denna uppsats Àr en kritisk diskursanalys vars syfte Àr att studera hur begreppet ?barnets bÀsta? anvÀnds och tolkas i asylprocessen för ensamkommande barn. Jag har undersökt hur de tjÀnstemÀn som fattar beslut om asyl i fall med ensamkommande barn formulerar förestÀllningar om ?barnets bÀsta? och hur begreppet förhÄller sig till andra begrepp i den diskursiva praktiken. Detta har jag gjort genom att dels analysera de styrdokument som ska ligga till grund för besluten och dels beslut ifrÄn migrationsverket och domar ifrÄn  migrationsdomstolarna.

Antalen ensamkommande barn/ungdomar som kommer till Sverige för att söka asyl har markant ökat. Migrationsverkets prognoser pekar inte heller pÄ att ökningen kommer att avstanna. DÄ barnen kommer till Sverige har de ofta olika traumatiska hÀndelser med sig i bagaget men tidigare studier frÄn barn i konfliktlÀnder visar att det Àr förhÄllanden i ankomstlandet som kommer att pÄverka dem pÄ sikt. DÀrför Àr en etablering i samhÀllet av stor betydelse för de ensamkommande barnens/ungdomarnas framtid. Syftet med denna studie var att undersöka vilka faktorer som kan vara bidragande för en gynnsam etablering i samhÀllet.

SAMMANFATTNING Den hÀr studien handlar om barn/ungdomar som mÄste lÀmna sitt land pÄ grund av förföljelse, krig och vÄld, dessa barn tvingas mÄnga gÄnger att fly ensamma utan vÄrdnadshavare. Studien syftar till att beskriva och analysera deras identitetsutveckling efter ankomsten till Sverige utifrÄn ett socialpsykologiskt perspektiv. För detta ÀndamÄl har vi valt att anvÀnda oss av en hermeneutisk forskningsmetod dÀr vi anvÀnder oss av tolkning som redskap. Vi har utgÄtt frÄn bÄde en symbolisk interaktionistisk teoretisk ram, som innebÀr att identitetsskapandet Àr resultatet av den mellanmÀnskliga interaktionen och KASAM som Àr ett salutagen perspektiv detta innebÀr att fokus ligger pÄ tre hÀlsobringande komponenter; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Vad vi har kunnat konstatera Àr att sprÄket och det nya sociala nÀtverk som de ensamkommande barnen blir en del av vid ankomsten till Sverige utgör en viktig del i bekrÀftande av deras sjÀlvbild.

SammanfattningTitel:En kvalitativ studie av ensamkommande flyktingbarns samt personalens upplevelser av mottagandet i Nybro och VÀxjö kommun.Författare:Gjelbrim Zymeri och Karolina KielekVarje Är kommer ett stort antal av ensamkommande barn till Sverige. Migrationsverkets statistik visar att majoriteten av ungdomarna under 2010 som kom till Sverige var frÄn Afghanistan, Somalia eller Irak och att majoriteten av dessa ungdomar var pojkar.Syftet med denna undersökning var att analysera mottagandet av ensamkommande barn med utgÄngspunkt frÄn personalen samt de ensamkommande barnens upplevelser av och kring mottagandet i tvÄ kommuner samt barnens livsvillkor. Kommunerna som vi inkluderade i vÄr undersökning var VÀxjö och Nybro. Metoden som vi valde att anvÀnda var kvalitativa intervjuer. För att analysera resultatet anvÀnde vi oss av kommunikationsteori och identitetsteorin.

Syftet med denna uppsats Ă€r att undersöka hur Östersunds kommun ombesörjer omsorgen för de ensamkommande asylsökande barnen med utgĂ„ngspunkt frĂ„n (3) utvalda artiklar ur Barnkonventionen. Studien bygger pĂ„ sex halvstrukturerade intervjuer med olika nyckelpersoner kring de ensamkommande barnen; sĂ„som socialsekreterare, gode mĂ€n, personal samt team-ledare pĂ„ asylboendet. Resultatet av studien visar att kommunen vidtar olika Ă„tgĂ€rder för barnens rehabilitering och möjlighet till inflytande och delaktighet. Emellertid Ă€r begreppet rehabilitering problematiskt, dĂ„ denna mĂ„lgrupp inte alltid Ă€r mottaglig för behandling. Vidare framkom att rehabilitering inte alltid Ă€r den bĂ€sta mĂ„lsĂ€ttningen.

Denna studie Àr en del av en flerfallstudie i Jönköpings lÀn och undersöker ett HVB-hem för ensamkommande barn och ungdomar i Jönköpings kommun. Syftet Àr att med hjÀlp av en kvalitativ fallstudie undersöka grannskapets potentiella roll för de ensamkommande barnen och ungdomarnas integration. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med grannar (n=11) och med representanter för HVB-hemmet (n=3). Studien undersöker Àven vilka kontakter som finns mellan HVB-hemmet och grannskapet, samt vilka informationsstrategier som anvÀnts i etableringsprocessen av HVB-hemmet och den betydelse dessa kan ha haft för hemmets mottagande. Studien visar att grannskapet uppfattar det undersökta HVB-hemmet som anonymt och att det finns en tydlig brist pÄ information och kunskap om hemmet.

Arbetet med ensamkommande barn Àr relativt nytt och outforskat i Sverige. Den hÀr artikeln tittar nÀrmare pÄ uppfattningar och erfarenheter om mobbning och diskriminering hos vÀgledare som jobbar pÄ ett boende för ensamkommande barn. Genom fyra semistrukturerade intervjuer samlades ett kvalitativt datamaterial in. De centrala fynden i studien visar att vÀgledarna tenderar att förklara diskriminering utifrÄn individers handlingar och undgÄr att se strukturella orsaker. Ungdomarna tros vara mindre utsatta för mobbning och diskriminering Àn svenska ungdomar.

Syfte med undersökningen var att undersöka vilka socialisationsverktyg anvÀnder personalen vid kommunala HVB (Hem för vÄrd eller boende) för ensamkommande barn, samt ta reda pÄ om personalen anvÀnder makt genom att stÀmpla ensamkommande barn som avvikare. Vi genomförde Ätta semistrukturerade intervjuer med personal inom fem olika kommunala HVB för ensamkommande barn. Resultatet analyserades med utgÄngspunkt i symbolisk interaktionistiskt perspektiv, socialisationsteorin, maktteori samt stÀmplingsteorin. Resultat visade att socialisationsarbetet kan i hög grad bli bÀttre pÄ att socialisera barnen pÄ ett positivt sÀtt. Fyra socialisationsverktyg identifierades: 1) riktlinjer och handlingsplaner 2) sprÄket 3) bemötandet i vardagen och personalens attityd 4) att överföra normer och vÀrderingar.

BakgrundVarje Är kommer det barn under 18 Är, utan sina förÀldrar, frÄn andra lÀnder till Sverige för att söka asyl. Antalet ökar, 2004 kom det 388 barn, 2009 kom sÄ mÄnga som 2250 ensamma barn.Enligt mÄnga rapporter underlÀt kommunerna att utreda barnens behov av insatser och de tilltÀnkta boendenas lÀmplighet. Den 1 juli 2006 trÀdde en ny lag i kraft som skulle ge ensamkommande flyktingbarn samma trygghet som övriga barn i landet. Lagen skulle ge tydligare riktlinjer för Migrationsverket, svenska kommuner och Landsting betrÀffande fördelning av ansvar, vem som ansvarar för vad.SyfteSyftet Àr att undersöka barnens situation, hur de blir bemötta pÄ boendena under deras asylprocess. SÀrskilt fokus har vi lagt pÄ att undersöka om man pÄ boendena tar hÀnsyn till att de ensamkommande barnen kommer frÄn en annan social miljö, med en helt annan kultur.FrÄgestÀllningar Hur arbetar man med barnen sen den nya lagen kom 2006? Hur bemöter man barnen utifrÄn kultur, identitet m.m.?MetodVi har valt en kvalitativ forskningsmetod som bygger pÄ djupintervjuer med en flyktingsamordnare, tvÄ chefer för olika boenden och tvÄ asylsökande barn som bor pÄ ett transitboende.ResultatVi har kommit fram till att Sverige har blivit bÀttre pÄ ta hand om de ensamkommande barnen, sedan den nya lagen, personalen har högre utbildning, man har anstÀllt mer personal med kulturkompetens.

Detta examensarbete syftar till att kartlÀgga hur utvalda socialarbetare i Malmö stad konstruerar skydd samt riskfaktorer som existerar i ensamkommande barns liv och deras integrationsprocess. Vidare avser vi att undersöka vilka resurser och brister som finns i arbetet med de ensamkommande barnen, med en geografisk avgrÀnsning till Malmö stad. VÄr problemformulering belyser barnens komplexitet och dubbla utsatthet vilket leder till en lÄngvarig integrationsprocess. VÄra valda informanter Àr dels boendestödjare som har en vardaglig kontakt med barnen men Àven socialsekreterare som har det huvudsakliga ansvaret för barnen. Arbetets teoretiska utgÄngspunkt Àr en konstruktivistisk ontologi dÀr vi har valt att koppla det resultat vi framstÀllt av vÄra kvalitativa intervjuer till hur socialarbetarnas reflektioner, tolkningar och konstruktioner av hur skydds- samt riskfaktorer kan se ut.

Syftet med denna studie var att undersöka hur ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn i GÀvleborgs lÀn arbetar för att frÀmja ensamkommande flyktingbarns integration. Fokus i studien lÄg pÄ metoder och strategier samt svÄrigheter som verksamhetens företrÀdare upplever i sitt arbete. Metoden som anvÀndes var kvalitativ intervju och under arbetet hade författarna en hermeneutisk infallsvinkel och materialet analyserades utifrÄn systemteori. Resultatet visar metoder och strategier som berör trygghetsskapande, samhÀllsorientering och nÀtverksskapande. SvÄrigheterna berör till stor del balansen som de ensamkommande flyktingbarnen mÄste hitta mellan de erfarenheter de bÀr med sig och den situation de befinner sig i idag.

Det krÀvs mycket av en mÀnniska som mÄste fly sitt hemland. NÀr dessutom ett barn flyr utan sina förÀldrar eller andra anhöriga Àr det möjligt att barnet har tvingats av sin familj att ge sig av och familjen lÀgger allt sitt hopp till att barnet ska lyckas i vÀstvÀrlden. Kraven och förvÀntningarna pÄ dessa flyktingbarn Àr svÄra att förstÄ. För att fÄ en djupare förstÄelse för de ensamkommande flyktingbarnens situation utformades studiens syfte till att undersöka hur personal pÄ boenden för ensamkommande flyktingbarn upplever barnens kÀnsla av sammanhang, vilket föranledde frÄgestÀllningarna: 1) Hur upplever personalen att de ensamkommande flyktingbarnens kÀnsla av sammanhang ser ut? 2) Vilka faktorer anser personalen som inflytelserika för barnens kÀnsla av sammanhang? I denna studie har en kvalitativ metod tillÀmpats, innefattande semistrukturerade intervjuer med Ätta respondenter som Àr personal pÄ boenden för ensamkommande flyktingbarn.

The paper aims to examine how well a small group unaccompanied children have established themselves in Swedish society. In order to determine how well they have established the empirical material which is primarily based on quantitative data has been measured with a theoretical model developed by the theorists Nancy Fraser and Alistair Ager and Alison Strang. Based on the theoretical framework the unaccompanied children establishments have been measured in example income, education, debts with Kronofogdemyndigheten and social network. It was found that the unaccompanied children had not achieved the establishment in the society that was expected from the theoretical framework. Their results were also generally below the national average for young adults in Sweden who are the same age.