Syftet med denna studie var att utifrÄn ett genusperspektiv undersöka hur tvÄ HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn arbetar med jÀmstÀlldhetsfrÄgor. Detta undersöktes genom fyra halvstrukturerade intervjuer med personal pÄ HVB-hem för ensamkommande flickor och pojkar mellan 14-17 Är. En kvinna och en man pÄ respektive boende intervjuades. Intervjuerna spelades in och det transkriberade materialet analyserades utifrÄn socialkonstruktivistisk teori samt utifrÄn ett genusperspektiv. Resultatet av undersökningen visar hur stereotypa förestÀllningar kring kön konstruerades i det sociala arbetet med ensamkommande barn.

Inströmningen av de ensamkommande asylsökande barnen har ökat radikalt de senaste Ären och har dÀrför blivit ett kontroversiellt Àmne i svensk flyktingspolitik. Det Àr varje stats ansvar att omhÀnderta dessa ensamkommande barn pÄ ett bra och vÀrdigt sÀtt. I denna studie behandlas dÀrmed dessa barns rÀttigheter enligt FN:s konvention om barns rÀttigheter, samt RÄdets direktiv 2003/9/EG om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna. RÀttigheter som behandlas Àr sÄdana som Àr relevanta i förhÄllande till de ensamkommande asylsökande barnen sÄsom icke-diskrimineringsprincipen, principen om barnets bÀsta, rÀtten att höras, rÀtten till hÀlso- och sjukvÄrd samt rÀtten till utbildning. Vidare jÀmförs dessa rÀttigheter med den svenska lagstiftningen för att faststÀlla hur Sverige förhÄller sig till sina internationella Ätaganden..

Antalet ensamkommande barn som söker asyl i Sverige har de senaste Ären ökat och statistik visar att mÄlgruppen fortsÀtter att vÀxa. Att bosÀtta sig i ett nytt land innebÀr en förÀndringsprocess bland annat för individens sociala identitet. Grupper som individen tidigare identifierat sig med byts ut och hon mÄste sÄledes aktivt rekonstruera sin sociala identitet för att hitta en plats i det nya samhÀllet. Syftet med uppsatsen Àr att undersöka hur ensamkommande ungdomar Àr delaktiga i identitetsförÀndrande processer i samband med att de har bosatt sig i Sverige. Studien baseras pÄ fem semi-strukturerade intervjuer med ensamkommande ungdomar bosatta pÄ olika orter i Sverige.

Antalet asylsökande ensamkommande barn har ökat kraftigt de senaste Ären och kommer enligt prognosen för 2015 att fortsÀtta öka. Majoriteten av dem placeras pÄ ett HVB, hem för vÄrd eller boende. Syftet med denna studie var att undersöka hur ensamkommande barn upplevt vistelsen pÄ ett HVB-hem, med fokus pÄ betydelsen av deras relationer till personal och andra boende. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tre ensamkommande barn med erfarenhet av att bo pÄ ett HVB-hem. Intervjumaterialet bearbetades med hjÀlp av en fenomenologisk analysmetod.

Antalet ensamkommande barn och ungdomar som kommer till Sverige ökar för varje Är. Det har gjort att fler kommuner nu tar emot dessa barn och ungdomar. Syftet med denna studie Àr att undersöka grannskapsrelationer med boende för ensamkommande barn och ungdomar i VÀrnamo kommun samt grannskapsrelationernas betydelse för barnens och ungdomarnas integration. I studien genomfördes 9 intervjuer med grannar i grannskapet till boendet för ensamkommande barn och ungdomar. Intervjuer genomfördes Àven med verksamhetschefen Anna Thuresson pÄ HVB- hemmet Bryggan samt med medborgarnÀmndens ordförande Maria Johansson i VÀrnamo kommun.

Syfte med denna studie var att undersöka unga vuxnas upplevelser av att ha varit ensamkommande barn i Sverige med sÀrskilt fokus pÄ deras positiva och negativa upplevelser ifrÄn den första tiden i Sverige. I vÄr studie ville vi undersöka hur dessa unga vuxna nÄgra Är senare upplevde sin första tid som ensamkommande barn i Sverige.Nio intervjuer genomfördes med sex unga vuxna varav tre mÀn och tre kvinnor. För ett bredare perspektiv valde vi att intervjua tre professionella personer som arbetar inom omrÄdet. Intervjuer genomfördes med hjÀlp av tvÄ semi- strukturerade intervjuguider, en för de unga vuxna och en för de professionella. Resultatet visade att valet av flykten hade bestÀmts av andra t.ex.

Det kommer ungefÀr 3000-4000 ensamkommande flyktingbarn till Sverige per Är. MÄnga kommer frÄn Afghanistan och Somalia. De hÀr barnen har ofta upplevt krig och/eller fattigdom. Att som barn komma ensam till ett nytt land med en annan kultur, sprÄk och levnadssÀtt Àr en utmaning och blir för mÄnga en fysisk och psykisk pÄfrestning. Det gör dessa barn till en utsatt grupp i samhÀllet och dÀrför Àr trygghet viktigt för dessa barn.

Syftet med uppsatsen Àr att ta reda pÄ hur ensamkommande ungdomars skolform och sprÄkutveckling ser ut. Detta har gjorts med hjÀlp av tre semistrukturerade intervjuer med personal i UmeÄ kommuns skola och boende som Àr insatta i ungdomarnas vardag. Studien bygger pÄ kvalitativ metod och ett narrativt skrivsÀtt, dÀr intervjupersonernas egna formuleringar fÄtt ta plats. Uppsatsens resultat visar att social delaktighet hÀnger samman med ungdomarnas möjlighet till sprÄkutveckling. Uppsatsen visar ocksÄ att god gruppdynamik och samhörighet för ensamkommande ungdomar Àr viktigt och att ensamkommande ungdomar tenderar att kÀnna sig malplacerade i mötet med ungdomar med svenska som förstasprÄk.

Den 1 juli 1994 tra?dde lagen (1994:137) om mottagandet av asylso?kande barn i kraft och i den lagen regleras Migrationsverkets huvudansvar i denna fra?ga. Men den 1 juli 2006 tra?dde en reform av lagen i kraft ga?llande mottagandet, i syfte att fo?rba?ttra processen. Laga?ndringen innebar att kommunerna ista?llet skulle tillhandaha?lla boendet fo?r de ensamkommande barn som kommer till Sverige pa? grund av att den kompetens, erfarenhet och sto?d som kra?vs fo?r att mo?ta barn i sa?dana ha?r situationer finns hos socialtja?nsten inom kommunerna.

Mottagandet av flyktingbarn som kommer till Sverige med sin familj Àr ett relativt outforskat omrÄde. I den hÀr uppsatsen redogörs barnens upplevelser av mottagandet i syfte att undersöka vilka skillnader och likheter som finns i barnets upplevelser beroende pÄ ifall det kommit ensamt eller tillsammans med anhöriga. Genom Ätta semistrukturerade intervjuer ger barnen sin bild av mottagandet i tvÄ kommuner i JÀmtlands lÀn. Den största skillnaden som framkom var att de ensamkommande barnen hade ett mycket större kontaktnÀt i kommunen, tack vare kontakter med socialtjÀnst, boendepersonal m.fl. vilket pÄverkar deras KÀnsla av Sammanhang.

Ensamkommande flyktingbarns erfarenheter Àr unika dÄ de har upplevt svÄra förhÄllanden pÄ sin flykt till ett nytt land. Syftet med studien Àr att undersöka ensamkommande flyktingbarns förestÀllningar och förvÀntningar pÄ Sverige, upplevelserna av migrationsprocessen samt vilken framtidssyn de har. Studien bygger pÄ data frÄn tvÄ kvalitativa fokusgruppsintervjuer tillsammans med ensamkommande unga. Studien visar ungdomarnas förestÀllningar och förvÀntningar pÄ Sverige innan flykten var fÄ. Ungdomarna tog sig igenom svÄrigheter under flykten för att pÄbörja ett nytt liv.

De senaste Ären har antalet ensamkommande barn och ungdomar som kommer till Sverige ökat markant. Detta stÀller krav pÄ kommunernas och HVB-verksamheternas (Hem för vÄrd eller boende) mottagande av ungdomarna. Tillsynsrapporter frÄn 2012 och 2013 visar pÄ brister vad gÀller omsorgen av mÄlgruppen. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur personal pÄ boende för ensamkommande barn och ungdomar tolkar sitt uppdrag och vad de identifierar som viktiga faktorer för att hantera det. Vidare har syftet varit att lyfta personalens tankar och Äsikter om vad som underlÀttar samt försvÄrar arbetet.

Tidigare i Är har en del av Migrationsverkets ansvar för de ensamkommande barnen förlagts till kommuner som har skrivit under ett avtal med verket. Detta för att dessa barn ska fÄ den bÀsta möjliga hanteringen av sina Àrenden och för att lyfta pÄ trycket som finns hos Migrationsverket. Vi vill i denna uppsats se hur denna fördelning har gjorts och vilka ansvarsomrÄden som tillhör de olika parterna. Vi vill se hur de sköter denna process i förhÄllande till barnens rÀttigheter, barnkonventionen och den svenska lagen. För att fÄ den bÀsta möjliga informationen har vi anvÀnt oss av den kvalitativa metoden.

Syftet med denna studie var att undersöka och analysera ensamkommande barn och ungdomars upplevelser av att ha bott pÄ grupphem, dÄ tidigare studier om grupphem inte fokuserat pÄ ungdomarnas upplevelser. Studien fokuserar pÄ grupphem i SkellefteÄ kommun, som tar emot ett förhÄllandevis stort antal ensamkommande barn och ungdomar, och ofta anses lyckas bra med sitt arbete med denna grupp. Studien Àr av kvalitativ karaktÀr och grundas pÄ semistrukturerade intervjuer. I analysarbetet anvÀndes teorierna omKASAM, Symbolisk interaktionism samt Resiliens. Dessa teorier har pÄ olika sÀtt varit till hjÀlp i arbetet med att tolka datamaterialet.

Mitt syfte med denna uppsats var att synliggöra de gode mÀnnen för ensamkommande flyktingbarn och ge en förstÄelse för vad uppdraget innebÀr. Jag ville ge en inblick i de gode mÀnnens situation och instÀllning till uppdraget. För att ta reda pÄ detta stÀllde jag frÄgan: Vad innebÀr det att vara god man för ensamkommande barn med avseende pÄ professionalitet och makt?Jag genomförde intervjuer med fem gode mÀn för ensamkommande flyktingbarn. Intervjuerna analyserade jag sedan med hjÀlp av nÄgra teorier och begrepp som jag fann relevanta.