Att utveckla IT-system som löser de problem det är ämnat att lösa är en förutsättning för systemutvecklingen. Trots att detta kan ses som en självklarhet samt att forskning sker inom området klarar inte verksamheterna, som utvecklingen ser ut idag, alltid av att lösa detta problem (Standish Group 1994; Standish Group 2003). Andra exempel på problem som kan finnas i ett systemutvecklingsprojekt är dålig kommunikation i projektgruppen, otydliga mål inom den, dålig grund att stå på och att en helhetsbild av verksamheten saknas (Goldkuhl & Röstlinger 1988). Vi har tagit fram en alternativ lösning för att tillgodose dessa behov, vilket erbjuder ett alternativt arbetssätt med avsikt att minska risken för att dessa problem uppstår. Vi presenterar ett arbetssätt som utgår från metoden Dialogseminarium, en metod för kunskaps- och erfarenhetsutveckling, vilken har som huvudsyfte att:? Etablera ett gemensamt språk? Skapa en yrkespraxis? Utveckla ett reflektivt och analogiskt tänkande? Bygga kunskap? Utveckla erfarenhetsbaserade kunskaperI det presenterade arbetssättet används Dialogseminariet i början och slutet av systemutvecklingsprojekt samt som ett moment inför och mellan dess olika systemutvecklingsfaser där de bäst lämpar sig att användas.

Uppsatsen belyser och beskriver en del av yrkeslärarens många kompetenser och dagliga verksamhet, men den handlar också hur en utveckling av dessa kompetenser skulle kunna ske. Min egen bildningsresa inom frisöryrket skildras med några trevande försök att klippa hår till att numera jobba som frisörlärare. I vårt arbetslag på den gymnasieskola där jag jobbar, som lärare och programansvarig för Hantverksprogrammet, avsattes arbetsplatsträffar under läsåret 2013-2014 för att bland annat få tid till diskussion om begreppet formativ bedömningen, men även för att skapa en plattform för ett kollegialt lärande. Uppsatsen är en del i magisterutbildningen ?yrkeskunnande och professionsutveckling?. .

Den här uppsatsen handlar om hur vi på Yrkeslärarprogrammet vid Linnéuniversitetetarbetar med att utveckla lärarens yrkeskunskap hos blivande yrkeslärare genom dialogseminariemetoden och om det är möjligt att tradera yrkeskunnande hos yrkeslärare med nämnda metod. Dialogseminariemetoden går ut på att tillvarata erfarna yrkesmänniskors kunskap. Erfarenheten väcks genom läsning av olika texter och gestaltas sedan i exempel/berättelser som delges en grupp i ett Dialogseminarium. Metoden används i yrkeslärarutbildningen för att utveckla yrkeskunnande bland annat inom den verksamhetsförlagda utbildningen. Den här uppsatsens utgångspunkt är de deltagande studenternas erfarenhet gestaltade i ett antal exempel.

Essän belyser de problem som kan uppstå i utvecklingen av ett yrkesutövande på en skola eller en arbetsplats. Problem som är svåra att sätta ord på och som framstår som dilemman då de är abstrakta i sin utformning.Att lära sig ett yrke kan vara svårt, framför allt de yrken som kräver en speciell yrkeskunskap som kan vara svår att sätta ord på. Den tysta kunskapen. Att lära ut denna kunskap kräver speciella metoder. I denna essä har dialogseminariemetoden använts som är ett sätt att reflektera över kunskap och lärande.

Denna uppsats tar sin utgångspunkt i frågeställningar som berör handledarens yrkeskunnande. Benämningen handledare syftar i detta fall på lärare som är VFU-handledare för lärarstudenter eller mentorer för nyutexaminerade lärare. VFU och introduktionsår för nya lärare befinner sig i gränsområdet mellan utbildning och yrkespraktik. Vilka är de kritiska punkterna i handledarrollen? Är det möjligt att följa en modell och vad fungerar i verkligheten? Vilka områden och frågeställningar är relevanta för blivande handledare? Hur kan man utbilda för att kunna hantera dessa områden?Det empiriska material som ingår i denna uppsats har bland annat arbetats fram med hjälp av dialogseminariemetoden.

Skolan har gått ifrån katederundervisning, till att få eleverna mer aktiva i sitt lärande. Alla elever är mer eller mindre tvungna att gå på gymnasiet idag. Jag undervisar i teknik på ett praktiskt program och jag ser elever som är omotiverade och oengagerade. I min undervisning vill jag att eleverna ska ta ansvar för sitt lärande och att vi samarbetar för att eleverna ska nå målen. Det ska vara som en dans, både roligt och inspirerande.Tango är ett kroppsspråk.

Materialet för uppsatsen är berättelser i essäform, som grundar sig på erfarenheter ochiakttagelser från författarens yrkes-och livserfarenheter. Uppsatsens röda tråd ärutforskandet av vårdens praktiska kunskap dess underordnade roll inomkunskapsvetenskap och dess förhållande till teoretisk kunskap. Det är fyra berättelsersom är bärande i uppsatsen. Samtliga berättelser är bearbetade i Dialogseminarium inomyrkeskunnande och teknik för fördjupad och utvecklad frågeställning.Hur kan berättelser och analogier förmedla och synliggöra vårdens praktiska kunnandeoch dess betydelese för vårdens kvalitet? Kanske kan berättelsen som metod även stärkaden praktiska kunskapens särart och ge den den uppmärksamhet och position som denförtjänar?Den praktiska kunskapen tillhör görandet och det är där som det oåterkalleliga händer,men teoretisk kunskap är högre värderat inom vetenskap.