I detta examensarbete undersöks hur landskapsarkitektur kan bidra till att skapa meningsfulla rum i utemiljön kring köpcentrum. På 50 och 60-talet planerades Stockholms tunnelbaneförorter enligt grannskapsidealen där centrumen utgjorde stadsdelens mittpunkt eller hjärta som skulle serva och samla befolkningen som bor runtom. Centrumet var en plats för möten, byggd i demokratins anda där service och handel skulle vara lätt att nå och ligga centralt i stadsdelen. Idag, i många av Stockholms ytterstadsdelar har denna cirkelns mitt, stadsdelscentrumets hjärta, kommit att innehålla ett köpcentrum där både butiker, restauranger, upplevelser, torgmiljöer och ofta bibliotek samt läkarmottagning finns samlande under ett och samma tak. Köpcentrum har sen 70-talet och framåt blivit allt vanligt förekommande i Stockholms ytterstadsområden där samma problematik och kritik, nu som vid tiden då de första inomhuscentrumen byggdes, återkommer. Funktioner som är vända inåt, storskalighet och likriktning i köpcentrumsarkitekturen är några exempel. Köpcentrumet anpassar sitt utbud och sin arkitektur i första hand efter kundens behov, där ökade intäkter är drivkraften i utvecklingen. Vid sidan av detta utgör centrumområdena lika mycket nu som då, en livsmiljö för den lokala befolkningen där köpcentrumet är del av en stads-eller tätortsbebyggelse.

Jag har, genom att intervjua lärare i So och Samhällskunskap, undersökt hur och i vilken mån feminismen och kvinnorörelsen brukar tas upp i undervisning om politiska ideologier. Då en viss frihet lämnas den enskilda läraren i aktuella kursplaner att avgöra vad som ska tas upp i Samhällskunskapen är det motiverat att undersöka hur fördelningen av olika ämnesområden ser ut i praktiken. Att utrymmet för feminismen och kvinnorörelsen är särskilt relevant att undersöka motiveras dessutom av till exempel Ann-Sofie Ohlanders granskning från 2010 av läromedel i Samhällskunskap, som visar på ett betydligt mindre utrymme för dessa än för andra politiska ideologier och folkrörelser, då aktuella läroböcker är en tänkbart betydelsefull faktor för de didaktiska val som lärare gör. Utifrån den komplexa bild av feminismen och dess förhållande till begreppet jämställdhet som framkommer vid läsning av hur ideologin tidigare har definierats, är det även rimligt att anta att lärarens egen syn på feminismen utifrån frågor som hur den kan definieras och jämföras med andra ideologier kan vara av betydelse. Detta motiverar att undersökningen görs utifrån lärarnas egna beskrivningar av tillvägagångssätt och personlig inställning till ämnet.

Föremålet för denna studie är den gränsdragning mellan individens bästa och kollektivets bästa som alla samhällen måste göra. Närmare bestämt är det den centrala roll som framväxten av individuella rättigheter har inneburit för denna gränsdragning som är utgångspunkten för granskningen. Uppsatsen visar på hur inte bara det demokratiska systemets uppbyggnad, med sin syn på maktdelning och rättigheter, utan även synen på den gällande rätten är nödvändiga komponenter för att kunna göra denna gränsdragning på ett bra sätt. Min ståndpunkt har blivit att vad gäller den här gränsdragningen är den verksamhet som bedrivs i domstolar inte stort skild ifrån den verksamhet som bedrivs i det lagstiftande organet. Detta innebär att min syn på begreppet gällande rätt blir vidare än i den gängse, mer strikt rättspositivistiska, uppfattningen.

I denna uppsats så undersöks kritiskt det deliberativa samtalets möjligheter att kunna uppfylla den deliberativa demokratins grundläggande utgångspunkt ? rätten för alla individer till politisk jämlikhet och deltagande i politisk gemenskap i den svenska skolan. Rätten att inte bara få manifestera olikhet (diversity) utan också skillnad (difference). Dessutom det deliberativa samtalets grundsats att alla jämlikt ska få pröva giltigheten hos andras argument och framföra sina egna argument till giltighetsprövning. Begrepp som tolerans, värdegrund, och dikotomin offentligt ? privat bildar en klangbotten för undersökningen tillsammans med beskrivningarna av de tre mest framträdande ontologierna i det västerländska samhället.

I denna uppsats så undersöks kritiskt det deliberativa samtalets möjligheter att kunna uppfylla den deliberativa demokratins grundläggande utgångspunkt ? rätten för alla individer till politisk jämlikhet och deltagande i politisk gemenskap i den svenska skolan. Rätten att inte bara få manifestera olikhet (diversity) utan också skillnad (difference). Dessutom det deliberativa samtalets grundsats att alla jämlikt ska få pröva giltigheten hos andras argument och framföra sina egna argument till giltighetsprövning. Begrepp som tolerans, värdegrund, och dikotomin offentligt ? privat bildar en klangbotten för undersökningen tillsammans med beskrivningarna av de tre mest framträdande ontologierna i det västerländska samhället.