Hur landskapsarkitektur kan bidra till att skapa meningsfulla rum i utemiljön kring köpcentrum
I detta examensarbete undersöks hur landskapsarkitektur kan bidra till att skapa meningsfulla rum i utemiljön kring
köpcentrum.
På 50 och 60-talet planerades Stockholms tunnelbaneförorter enligt grannskapsidealen där centrumen utgjorde stadsdelens mittpunkt eller hjärta som skulle serva och samla befolkningen som bor runtom. Centrumet var en plats för möten, byggd i demokratins anda där service och handel skulle vara lätt att nå och ligga centralt i stadsdelen. Idag, i många av Stockholms ytterstadsdelar har denna cirkelns mitt, stadsdelscentrumets hjärta, kommit att
innehålla ett köpcentrum där både butiker, restauranger, upplevelser, torgmiljöer och ofta bibliotek samt läkarmottagning finns samlande under ett och samma tak.
Köpcentrum har sen 70-talet och framåt blivit allt vanligt förekommande i Stockholms ytterstadsområden där samma problematik och kritik, nu som vid tiden då de första
inomhuscentrumen byggdes, återkommer.
Funktioner som är vända inåt, storskalighet och likriktning i köpcentrumsarkitekturen är några exempel. Köpcentrumet anpassar sitt utbud och sin arkitektur i första hand efter kundens behov, där ökade intäkter är drivkraften i utvecklingen. Vid sidan av detta utgör centrumområdena lika mycket nu som då, en livsmiljö för den lokala befolkningen
där köpcentrumet är del av en stads-eller tätortsbebyggelse. I uppsatsen ställs frågan hur den fysiska miljön i och intill köpcentrum, kan gestaltas så bra som möjligt, med hänsyn till både kundens och den lokala befolkningens behov samt efter det kontext som stadsdelen är belägen i.
För att genomföra studien beskrivs kortfattat Stockholms centrumhistoria genom en tidslinje, som illustration av ideal för svenskt stadsbyggande sedan 1940-talet.
Detta åtföljs av en litteraturstudie där forskning från några olika ämnestraditioner som tar upp fenomenet köpcentrum ur olika perspektiv, beskrivs. För att få kunskap om användningen av köpcentrum men också för
att hitta exempel på gestalter i den byggda miljön som på olika sätt är förebildliga, genomförs undersökningar av sju platser som på olika sätt berör gestaltningen av utemiljöer
intill köpcentrum. Litteraturstudien och undersökningarna omtolkas och konkretiseras för att kunna tillämpas i ett designförslag för Vårby gård centrum i Huddinge kommun,
söder om Stockholm- en stadsdel byggd på 70-talet innehållande ett mindre köpcentrum med en central placering i stadsdelen.
Genom konkreta exempel visas hur gestaltning av miljöer intill köpcentrum och hur köpcentrumens lokala inplacering i ett stadsdelscentrum kan ha betydelse för i vilken
grad utemiljön upplevs som centrumens mittpunkt och hur integrerad köpcentrumet är i sin omgivning. Arbetet kan fungera som en idésamling för hur utemiljöer intill
köpcentrum kan behandlas och för vilka möjligheter landskapsarkitekturen kan erbjuda i upprustningen miljonprogramscentrum i Sverige.