Bakgrund: Demenssjukdomar kan drabba vem som helst. Antalet insjuknade förväntas öka världen över inom 50 år. Då medicinska behandlingsmöjligheter är få anses god omvårdnad och förbättrat välbefinnande vara bästa behandlingen. Vårdhunden har blivit ett begrepp inom vården av människor med demens då tidigare forskning visat att vårdhunden på ett positivt sätt bidragit med fysiska och psykiska förbättringar samt ökat välbefinnande hos människor med demens.Syfte: Syftet med studien var att belysa hur vårdpersonalen upplever att en vårdhund påverkar välbefinnandet hos de boende på ett demensboende.Metod: Studien är en sammanställning av intervjuer med informanter utvalda med snöbollsmetoden. Genom att jämföra likheter och skillnader mellan intervjuerna utvecklades fem olika kategorier.Resultat: Resultatet visade att en vårdhund upplevdes frambringa mycket glädje och en förbättrad social samvaro för de boende på demensboendet.

Befolkningen blir allt äldre och gruppen av de äldsta ökar i antal vilket erbjuder utmaningar för samhället när de får hälsoproblem som Demenssjukdomar. Ett sätt att möta dessa utmaningar har varit att utveckla de möjligheter som digitala hjälpmedel [DH] kan erbjuda stöd i dagligt liv och i omvårdnaden av personer med demens. Syftet är inte att ersätta mänskligt vårdande utan att använda DH som ett komplement som kan förbättra livet för den äldre och underlätta för deras vårdare. Studier av hur personer med demens själva tänker om stöd i sitt dagliga liv och vilka behov de har är främst gjorda med personer som fortfarande bor hemma och kan kommunicera. Syftet med denna studie var att beskriva personalens uppfattningar om förutsättningar och konsekvenser av att använda vidareutvecklade digitala hjälpmedel i omvårdnaden av personer med demenssjukdom boende på särskilt boende.

SAMMANFATTNINGBakgrundEpilepsi är en sjukdom som orsakas av elektroniska urladdningar i hjärnan. I Sverige finns cirka 50 000 personer med epilepsi vilket gör den till en av de vanligaste neurologiska sjukdomarna. Epilepsianfall varierar i antal från person till person. De vanligaste orsakerna till epilepsi hos vuxna är stroke, hjärntumör, Demenssjukdomar och skalltrauma. Att få epilepsi innebär en stor påfrestning för de flesta drabbade individer och kan påverka det psykosociala livet på flera olika sätt.SyfteSyftet med arbetet var att beskriva hur det är att leva med epilepsi utifrån ett psykosocialt perspektiv.MetodMetoden var en litteraturöversikt.

Bakgrund: Vi har idag en stor del inläggningar av patienter på sjukhus som lider av någon form av demenssjukdom. Omvårdnaden av kroppsligt sjuka patienter som har en demensdiagnos är komplex eftersom dessa har speciella behov relaterat till sina kognitiva, funktionella och beteendemässiga förändringar. Denna komplexa vård kan bli svårhanterlig för omvårdnadspersonalen i sjukhusmiljö vilket kan leda till att omvårdnaden blir lidande Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva omvårdnadspersonalens syn på och upplevelser av att vårda patienter med Demenssjukdomar som är inlagda på sjukhus. Metod: En allmän litteraturstudie gjordes på ett systematiskt sätt, resultatet baserades på åtta kvalitativa originalartiklar Resultat: Resultatet utgår från tre olika huvudkategorier: Omvårdnadspersonalens upplevelse av och syn på sin egen roll i vården av patienter med demenssjukdom, omvårdnadspersonalens upplevelse av och syn på patienter med demenssjukdom och deras behov samt omvårdnadspersonalens upplevelse av och syn på ledningen, organisationen och miljön i relation till patienter med demenssjukdom. Slutsats: Värdigheten och integriteten av personer med demenssjukdom försvinner på sjukhusavdelningarna på grund av att den personcentrerade vården minskar då omvårdnadspersonalen har en stereotyp bild av personer med demenssjukdom, eftersom det finns tidsbrist på avdelningarna, att miljön på avdelningarna inte är optimal för denna patientkategori samt att sjukhusledningarna tar fel beslut och inte har tillräcklig förståelse för situationen på avdelningarna..

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av hot och våld inom demensvård och somatisk vård på särskilt boende. Ett annat syfte var att undersöka vilka förebyggande åtgärder vårdpersonal kan använda sig av vid dessa situationer. Föreliggande studie är en litteraturstudie med deskriptiv design.  Artiklar söktes i databasen Cinahl vilket resulterade i tolv inkluderande artiklar av kvalitativ och kvantitativ ansats. Författarna har valt att granska artiklarnas undersökningsgrupp och bortfall. Resultatet visade att hot- och våldsituationer är vanligt på särskilt boende och ofta uppkommer i samband med hjälp vid personlig hygien, påklädning och toalettbesök.

Demenssjukdomar är den fjärde största sjukdomsformen i Sverige och 180 000 individer sammanlagt har sjukdomen. Ett grundläggande förhållningssätt till vårdandet av personer med demenssjukdom är den personcentrade omvårdnaden, enligt de nationella riktlinjerna för Vård- och Omsorg (2010). Demenssjukvården i Marks kommun har fått statliga medel för att utveckla verksamheten. Under hösten 2009 och våren 2010 genomfördes en utbildning i demensvård för vård- och omsorgspersonal på två demensboenden i kommunen. Syftet med utbildningen var att personalen skulle få grundläggande kunskaper i vårdandet av personer med demenssjukdom och kunskaper om anhörigas behov.

Bakgrund: Det har visat sig att bandet mellan människa och djur kan vara lika starkt som mellan två människor och förlusten av ett djur kan inverka negativt på en människas hälsa och välbefinnande. Djur i terapeutiska sammanhang har använts för att assistera människan i flera hundra år och på 1970-talet utvecklades djurterapi då de första pilotstudierna på kvantitativa data gjordes. Tidigare studier har presenterat ett ökat socialt samspel mellan personer med Demenssjukdomar då djur använts i vårdandet. Djurs nära förhållande till människan väckte intresse av att närmare studera deras inverkan på hälsa och välbefinnande. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sällskapsdjurs inverkan på hälsa och välbefinnande hos äldre människor på särskilt boende.

Andelen demenssjuka ökar i takt med den åldrande befolkningen. Detta medför att andelen demenssjuka även ökar i den somatiska vården. Tidigare forskning har visat på svårigheter med att behandla patienter med demenssjukdom i sjukhusmiljö. Studiens syfte var att undersöka sjuksköterskans upplevelse av att på somatisk avdelning vårda somatiskt sjuka patienter med demenssjukdom. Datainsamlingen skedde i form av intervjuer och materialet analyserades med en fenomenografisk ansats.

Bakgrund: Det har visat sig att bandet mellan människa och djur kan vara lika starkt som mellan två människor och förlusten av ett djur kan inverka negativt på en människas hälsa och välbefinnande. Djur i terapeutiska sammanhang har använts för att assistera människan i flera hundra år och på 1970-talet utvecklades djurterapi då de första pilotstudierna på kvantitativa data gjordes. Tidigare studier har presenterat ett ökat socialt samspel mellan personer med Demenssjukdomar då djur använts i vårdandet. Djurs nära förhållande till människan väckte intresse av att närmare studera deras inverkan på hälsa och välbefinnande. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sällskapsdjurs inverkan på hälsa och välbefinnande hos äldre människor på särskilt boende.

Bakgrund: Eftersom risken för att drabbasav demenssjukdom ökar med stigande ålder och antalet äldre i Sverige ökar kanman även förvänta sig att antalet anhörigvårdare ökar. Sjukdomen framtvingarrollförändringar som ger stora påfrestningar på familjen. Anhörigvårdaren ärett stort och viktigt stöd inte bara för den demenssjuke utan också församhället. De utför ett betydande arbete som kommunen annars hade behövtutföra.Syfte: Syftet är att beskriva anhörigasupplevelser av att vårda en person med demenssjukdom.Metod: Studien är en litteraturstudiebaserad på vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ metod.Elva artiklar har analyserats enligt Fribergs analysmodell. Analysenresulterade i fyra huvudkategorier: En annorlunda arbetsfördelning i hemmet,Ett ansvar som sträcker sig över dygnets alla timmar, En sorg att förlora enanhörig samt Anhörigvårdarens sätt att finna tid till återhämtning. Resultat: Resultatet visar attanhörigvårdare genomgått en rollförändring från att vara en jämlik partner tillatt få ge upp det mesta av det egna livet och istället vara en omhändertagandevårdare.

En demenssjukdom är en hjärnskada som påverkar hjärnans olika funktioner främst kognitiva, beroende på vilken del av hjärnan som är drabbad. Demenssjukdomar påverkar aktivitetsutförandet och därmed även hälsa och välbefinnande. Risken för att få en demensdiagnos ökar med stigande ålder. Befolkningen ökar och blir allt äldre. Detta leder till att trycket på vårdapparaten ökar eftersom allt fler behöver vård.

Befolkningen i västvärlden blir äldre och förekomsten av demens-sjukdomar ökar med stigande ålder. Demenssjukdomar är ett sam-lingsnamn för en grupp symtom där olika hjärnfunktioner har för-sämrats. Relationen mellan anhöriga till personer med demens-sjukdom som vårdas på särskilt boende och vårdpersonal är sällan fri från konflikter. Syftet med denna litteraturstudie var att beskri-va upplevelsen av interaktionen mellan anhöriga till personer med demenssjukdom och sjuksköterskan/vårdpersonal. Litteraturstudi-en är baserad på 24 artiklar.

Bakgrund: Befolkningen av ?ldre ?kar globalt och studier visar att antalet ?ldre p? akutmottagning ?r h?g till f?ljd av multisjuklighet, polyfarmaci och ?ldersrelaterade fysiologiska f?r?ndringar och funktionsneds?ttningar. Dessutom ?kar prevalensen av Demenssjukdomar som en f?ljd av ovan. Studier visar att ?ven personer med demensproblematik ofta bes?ker akutmottagningen vilket ?r problematiskt d? milj?n d?r inte ?r anpassad f?r denna patientgrupp vilket uts?tter dem f?r en rad utmaningar med negativa konsekvenser, s?som f?rs?mring av beteende och funktion.

Alzheimers sjukdom är den vanligaste av Demenssjukdomar och omfattas av cirka 80 000 diagnosticerade fall i Sverige. Alzheimers sjukdom kallas ofta för ?de anhörigas sjukdom?, vilket syftar på att den drabbade i takt med insjuknandet förlorar insikten om sjukdomstillståndet samtidigt som det blir mer och mer uppenbart och även krävande för de anhöriga. Vårdbehovet för demenspatienter är stort och ökar i takt med sjukdomsgrad. En stor del av vården av dessa patienter utgörs av så kallad informell vård då patientens anhöriga, utan ersättning, fungerar som vårdproducenter.

Denna uppsats tar upp vikten av utevistelse för äldre med Demenssjukdomar och trycker på trädgården som en hjälp i arbetet att stärka livskvaliteten. Arbetet är en litteratursökning där material tagits fram enligt snöbollseffekten och resultatet mynnat ut i riktlinjer för design av en demensanpassad trädgård. Här berörs behovet av trygghet och självständighet hos den sjuka. En person med demens behöver en lugn, men samtidigt stimulerande miljö i sin vardag. Forskning har visat att utevistelse i trädgård har en positiv effekt. Genom att använda olika igenkännbara element i trädgården går det att skapa en miljö som den boende känner sig trygg och kan orientera sig i.