Sällskapsdjurs inverkan på hälsa och välbefinnande hos äldre människor i särskilt boende
En litteraturstudie
Bakgrund: Det har visat sig att bandet mellan människa och djur kan vara lika starkt som mellan två människor och förlusten av ett djur kan inverka negativt på en människas hälsa och välbefinnande. Djur i terapeutiska sammanhang har använts för att assistera människan i flera hundra år och på 1970-talet utvecklades djurterapi då de första pilotstudierna på kvantitativa data gjordes. Tidigare studier har presenterat ett ökat socialt samspel mellan personer med demenssjukdomar då djur använts i vårdandet. Djurs nära förhållande till människan väckte intresse av att närmare studera deras inverkan på hälsa och välbefinnande. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sällskapsdjurs inverkan på hälsa och välbefinnande hos äldre människor på särskilt boende. Metod: Litteraturstudie valdes som metod där fem vetenskapliga studier med kvantitativ ansats analyserades. Datainsamlingen gjordes genom artikelsökning via referensdatabaserna CINAHL, ELIN och MedLine. Analys gjordes genom att likheter och skillnader i och mellan de valda studierna kartlades. Därefter gjordes en sammanställning av resultaten i undersökningarna vilka resulterade i tre teman; fysiskt-, psykiskt- och socialt välbefinnande. Resultat: Generellt kunde en förbättring ses i flera områden hos de deltagare som hade djurkontakt. Bland annat kunde positiva förändringar ses angående depressionssymtom, sinnestämning, socialt samspel, agiterade beteenden och välbefinnande. Sällskapsdjur kan ha en positiv inverkan på hälsa och välbefinnande hos äldre människor i särskilt boende. Diskussion: Djurterapi kan leda till ett mer meningsfullt liv för äldre människor i särskilt boende och skulle kunna användas som ett komplement till den medicinska behandlingen.