Sällskapsdjurs inverkan på hälsa och välbefinnande hos äldre människor i särskilt boende - En litteraturstudie
Bakgrund: Det har visat sig att bandet mellan människa och djur kan vara lika
starkt som mellan två människor och förlusten av ett djur kan inverka negativt
på en människas hälsa och välbefinnande. Djur i terapeutiska sammanhang har
använts för att assistera människan i flera hundra år och på 1970-talet
utvecklades djurterapi då de första pilotstudierna på kvantitativa data
gjordes. Tidigare studier har presenterat ett ökat socialt samspel mellan
personer med demenssjukdomar då djur använts i vårdandet. Djurs nära
förhållande till människan väckte intresse av att närmare studera deras
inverkan på hälsa och välbefinnande. Syfte: Syftet med studien var att
beskriva sällskapsdjurs inverkan på hälsa och välbefinnande hos äldre människor
på särskilt boende. Metod: Litteraturstudie valdes som metod där fem
vetenskapliga studier med kvantitativ ansats analyserades. Datainsamlingen
gjordes genom artikelsökning via referensdatabaserna CINAHL, ELIN och MedLine.
Analys gjordes genom att likheter och skillnader i och mellan de valda
studierna kartlades. Därefter gjordes en sammanställning av resultaten i
undersökningarna vilka resulterade i tre teman; fysiskt-, psykiskt- och socialt
välbefinnande. Resultat: Generellt kunde en förbättring ses i flera områden
hos de deltagare som hade djurkontakt. Bland annat kunde positiva förändringar
ses angående depressionssymtom, sinnestämning, socialt samspel, agiterade
beteenden och välbefinnande. Sällskapsdjur kan ha en positiv inverkan på hälsa
och välbefinnande hos äldre människor i särskilt boende. Diskussion: Djurterapi
kan leda till ett mer meningsfullt liv för äldre människor i särskilt boende
och skulle kunna användas som ett komplement till den medicinska behandlingen.