Träden på begravningsplatserna är en del av det svenska, gröna kulturarvet och de är en del av begravningsplatsernas uppbyggnad, rumslighet och struktur. När begravningsplatsernas förvaltningar står inför arbetet att byta träd, i en befintlig plantering på en begravningsplats som är skyddad av kulturminneslagen, måste de ta hänsyn till många olika lagar, myndigheter och organisationer. Denna uppsats handlar om detta, hur de olika myndigheterna, organisationerna och förvaltningarna förhåller sig till varandra och till lagtexterna. Om de säger samma sak eller om det finns olikheter dem emellan. Hur de inblandade förhåller sig till aspekterna kring träd och säkerhet, kulturmiljö, sjukdomar, artdiveristet och återplantering av inhemskt eller exotiskt material.

En frisk alm lever i fyra till femhundra år. Men smittas almen av den förödande almsjukan så kan trädet dö tillföljd av sjukdomen inom några månader. Almsjukan är en vissnesjukdom som orsakas av de två sporsäcksvamparna Ophiostoma ulmi och Ophiostoma novo ? ulmi. Sjukdomen sprids av almsplintborren eller via rotkontakt.

Träd har alltid varit en del av världens historia. För människans välbefinnande och för miljöns bästa är det viktigt att träden förblir en del av denna. I takt med att urbaniseringen ökar och naturområdena krymper ombesörjs trädens fortlevnad bland annat av att många träd planteras. Långt ifrån alla träd lyckas dock etablera sig, varför det är så är en komplex fråga. Träden genomgår en lång resa från att de är unga plantor tills att de står som etablerade träd på sin slutgiltiga växtplats. Denna långa resa, kallad distributionskedja, delas i föreliggande examensarbete in i nedanstående led: - Plantskola - Transport - Leverans - Mellanlagring - Plantering - Etableringsskötsel Trädens resa börjar i plantskolan som ung planta.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur olika potentiellt skadliga faktorer påverkar nyetablerade stadsträd. För att göra detta utvecklas en metod för inventering av träd och ståndort, som sedan appliceras på ett urval på 94 stadsträd fördelade på 11 anläggningar i Uppsala och Stockholm. Faktorerna som framkom som resultatet av studien jämförs med skadliga och gynnsamma faktorer enligt uppgifter från trädexperter och litteratur. Uppsatsen inleds med en beskrivning av stadsträds situation idag och historiskt, samt nuvarande kunskapsläge. Därefter följer ett metodkapitel som beskriver metodutvecklingen. Metoden bygger på inventering och analys av ett antal punkter. Exempelvis behandlas vilken information stamomfång kan ge och hur det inventerats under rubriken Stamomfång.

Silviculture in young stands in Sweden is below the mark concerning what has to be done in the forest, and it is time to solve the problem. The problem will not be solved only by the private forest owners, professional help is needed. Skogsägarna Mellanskog is one of four forest unions in Sweden who wants to play a role and take responsibility for forestry in the middle of Sweden. This academic essay is based on a market survey sent to 350 forest owners in the Örebro district. 186 of them answered the questions, giving a response frequence of 53 percentage. The purpose of the essay is to find the determining factors which will make a forest owner to find a collaborator when planning and carrying out the silviculture measures in young stands. The result of the survey shows that the forest owners are anxious about the price and the costs. The costs have a severe effect if the silviculture measures in young stands will be carried out or not.

Snytbaggen (Hylobius abietis) är en stor skadegörare i syd- och mellansvenska skogsplanteringar. Senaste studier visar att snytbaggen ställer till stora problem även i norra delarna av Sverige, speciellt längs kusten. Det vanligaste sättet idag för att skydda plantor mot snytbaggeangrepp är att behandla plantor med insekticider i plantskolan. I FSC finns en överenskommelse att kemiska medel för behandling av plantor mot snytbaggeskador ska avvecklas. SCA behandlade 2011 cirka 8 miljoner plantor. SCA har som mål att få fram lyckade föryngringar i Norrland utan användning av insekticider.

Syftet med vårt arbete var att ta reda på hur spårbarheten för plantor såg ut i det praktiska skogsbruket, vilka effekter det har på kostnaderna i föryngringsfasen och om ökad spårbarhet skulle kunna förbättra kvalitén på de uppföljningar som görs. Vi utredde vilken information som fanns tillgänglig i de olika stegen i plantproduktionskedjan och hur informationsflödet såg ut. I dagsläget strävar de stora skogsbolagen efter att skapa skogar som ger så hög ekonomisk avkastning som möjligt. Användning av förädlade plantor är ett av stegen i att öka denna avkastning. För att kunna utvärdera och se om detta ger något resultat ansåg vi att det vore viktigt att kunna spåra vilka plantor, tillika vilka plantpartier, som hamnade var.

Studiens syfte var att jämföra Bracke Planter (BP) med harvning med avseende på andelen markberedd areal, uppkomsten av naturligt föryngrade stammar av olika trädslag per ha och huvudplantors medelhöjd tre år efter plantering. Jämförelserna mellan de två metoderna gjordes gruppvis med lika antal inventerade trakter för respektive metod, inventeringen gjordes i Småland under augusti månad 2012. För att fastställa andelen markberedd areal mättes arean på markberedningshögar och harvspår på årsfärska markberedningar (6 trakter). Förekomsten av naturlig föryngring och höjd på huvudstammar (ca 550 mätta plantor/metod) registrerades för totalt 16 trakter. Andelen markberedd areal var signifikant högre för harv än för BP, ca 33 % jämfört med 22 %.

This work broadly illuminates the conditions for increasing the commissions of forestry services within the whole, or parts of, the western regions of Stora Enso?s operating area. Through a questionnaire, a survey was made examining whether the owners of the forests themselves do the forestry on their woodlands. This foremost concerns the pre-commercial thinning, but also planting and soil scarification. The survey also shows who are buying the most part of their forestry services and who are carrying it out themselves.

Grönkål är en gröda med många fördelar både för den som odlar men framförallt för den som konsumerar grödan. Den har ett rikt innehåll av hälsobefrämjande ämnen så som fibrer, mineraler, vitaminer och glykosinolater m.m. Då den för med sig ett oerhört stort hälsomervärde borde färsk svensk grönkål finnas tillgänglig i handeln mer än bara till jul, vilket idag är den huvudsakliga tidpunkten då det odlas och säljs färsk grönkål. Genom att titta närmare på hur grönkålen fungerar, vad den innehåller och hur dessa ämnen förändras med olika planteringstidpunkter och skördetillfällen skulle detta kunna ge bra indikation på huruvida vi faktiskt kan odla grönkål under en mer utdragen period där man kan tidigarelägga både plantering och skörd. I denna studie har det gjorts ingående analyser på glykosinolater, karotenoider och vitamin C. Resultat från analysen av glykosinolater visar att mängden ökar ju äldre plantan blir.

Maskinell markberedning följt av manuell plantering är den vanligaste föryngringsrutinen efter en föryngringsavverkning i Sverige. Många av de forskningsrön som dagens markberednings- och planteringsinstruktioner bygger på är baserade på äldre fältexperiment. Uppföljningar av praktiska föryngringar i fält kan bidra med kompletterande kunskap över vilka svårigheter som finns beroende på ståndort, terrängförhållanden etc. Dessa erfarenheter kan sedan användas till att utvärdera gällande arbetsrutiner och instruktioner. Syftet med detta examensarbete var att utvärdera kvaliteten i det praktiska markberednings- och planteringsarbetet på SCA:s mark i Norrland.

Det övergripande syftet med denna studie var att jämföra volymtillväxten i skog skött enligt principen Naturkultur, genom olika starka höggallringar, med skog skött enligt traditionellt trakthyggesbruk. För att besvara frågeställningarna hur volymtillväxt och inväxning skiljer sig mellan de olika behandlingarna utfördes en fältinventering, under sommaren 2012, av ett försök anlagt 1990-91. Försökslokalen var belägen i Åliden, 64ºN 20ºE, cirka 35 kilometer norr om Umeå. Försöket var anlagt i en sydvästsluttning 155 meter över havet och var tänkt att representera Västerbottens kustland. Försöket i Åliden ingick i en serie om tolv block med fyra behandlingar per block. Behandlingarna var dels två naturkulturbehandlingar där skog lämnats (Gles och Tät), en naturkulturbehandling där 90 procent av skogen avverkats och en behandling enligt traditionellt trakthyggesbruk (Kal och Kont).

Den här studien undersöker kontinuiteten, vitaliteten, exponeringen och möjliga naturvårdsåtgärder i Solnas ekmiljöer. Enligt det 16:e miljökvalitetsmålet "ett rikt växt och djurliv" ska den biologiska mångfalden bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt för nuvarande och framtida generationer. Gamla ekar har visat sig hysa en hög biologisk mångfald, men tyvärr minskar estånden av jätteträd kontinuerligt i Sverige samtidigt som föryngringen går långsamt eller i värsta fall helt avstannat. Åsikterna om jätteekarnas minskning verkar enstämmiga och bero på kontinuitetsglapp, upphörd hävd, igenväxning, plantering av gran på gamla odlingsmarker, brist på skötsel och ny bebyggelse i urbana miljöer. Kontinuiteten studerades genom att undersöka fördelningen mellan värdefulla ekar och ekefterträdare i hela Solnaområdet samt i fyra bestämda ektrakter.

I Malmö finns en stor park som anlades på 1980-talet och som heter Bulltoftaparken. Samtidigt i Paris anlades Parc de la Villette efter att man haft en tävling om parkens utseende och chefsarkitekt. Här någonstans började mina tankar att cirkulera runt det faktum att parkerna ser olika ut, men båda är anlagda från 1982 ungefär och framåt. Finns det några andra gemensamma nämnare från början? Hur såg deras tillkomst ut? Vad bidrog till utformningen av Parc de la Villette och vad bidrog till utformningen av Bulltoftaparken? Genom att titta på historik, tillkomst, arkitekt och landskapsarkitekter, idéförslag och struktur, jämför jag parkerna och ser vad som skiljer dem åt och vad de har gemensamt.

Det här arbetet handlar om en allmän beskrivning av sommarblommor och dess användning i olika växtkompositioner. En av sommarblommornas fördelar är deras långa och rika blomning under hela sommarsäsongen samtidigt som det finns ett stort utbud av olika sorter. Med den utgångspunkter gestaltas i det här arbetet sex olika kompositionsförslag med sommarblommor för urnor till Ystad centrum. Gestaltningen utgår från ett koncept - "Sommarens söta bär", där vildhallon och björnbärsnyanser har huvudrollen. För att dessutom få ett ängslikt utseende likt Österlens vidder, blandas olika grässorter in med vitt i olika nyanser som mjukar upp helheten.