Syftet med denna studie var att studera hur förskollärare organiserar verksamheten för att ge utrymme till barns egna planer. För att forska kring detta utgick studien från ett kvalitativt perspektiv och metoden var enskilda intervjuer med 4 förskollärare. Studien hade en fenomenografisk ansats. Kopplat till vår undersökning har vi använt oss av läroplanen för förskolan och litteraturstudier. Resultatet visar att förskollärarna uppfattar att barns lär sig genom socialt samspel, genom att göra samt när lärande är lustfyllt och meningsfullt där förskollärarnas roll i lärande är att vara handledare, medforskare, tillåtande och möjliggörande.

Syftet med denna studie är att undersöka om det finns några mönster och samband i hur förskolepedagoger upplever förutsättningar för barns lärande beroende på ålderssammansättningen i gruppen. Studien är kvantitativ med webbenkät som metod för insamling av data från pedagoger. Undersökningen omfattar alla förskolor inom en kommun i Värmland, totalt 55 kommunala avdelningar och 144 pedagoger. Följande ålderssammansättningar ingår i studien: åldersindelade grupper, småbarnsavdelningar (1-3), avdelningar för äldre barn (3-5) och syskonavdelningar (1-5).Studien har sin utgångspunkt i interaktionistiska teorier, vilket innebär att förskolans verksamhet studeras utifrån olika samspelade aspekter, faktorer och nivåer. I studien ses förutsättningar för barns lärande i förhållande till förskolans kvalitet, vilken i sin tur tolkas som ett komplext fenomen som skapas i samspel mellan olika faktorer på struktur-, process- och resultatnivåer.

Läroplanen för förskolan Lpfö 98 (rev 2010) trycker på att förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och med hjälp av olika uttrycksformer främja barns utveckling och lärande. Förskolelärarens roll är att stimulera och utmana barnet i en innehållsrik och inbjudande miljö. Syftet med vår studie är att undersöka hur fyra förskolelärare resonerar gällande kommunikation med barn i yngre åldrar på förskolan. Vi har utfört en kvalitativ fallstudie som innehåller strukturerade intervjuer. Våra intervjuer genomfördes på två förskolor i två olika kommuner i Sverige där fyra förskolelärare tillfrågades.

AbstractTiteln på studien är kommunikation och socialt samspel med barn med autism. Studien handlar om kommunikation och vi har valt att lägga tonvikten vid kommunikationens möjligheter för barn med autism. Personer med funktionsnedsättning autism har stora begränsningar inom det sociala samspelet, vilket i sin tur påverkar kommunikationen. Syftet med vår studie är att belysa vilka kommunikativa metoder som utvecklar kommunikation och socialt samspel hos barn med autism i skolmiljö. I vår undersökning har vi utgått från Kvale (1997) och använt oss av kvalitativa forskningsintervjuer, för att skapa en dialog med informanterna.

Det råder statlig och politisk enighet om att barn och ungas läsfärdighet har försämrats vilketär alarmerande. Att skapa gynnsamma lärmiljöer kring böcker ses enligt forskning sombetydande för barns intresse och utveckling inom detta område. Barns förhållande till böckersamt läsning grundläggs tidigt och den uppfattning barn erhåller rörande böcker följer barnenupp i åldrarna. Det är därför av vikt att barn har tillgång till böcker, får möta böcker imeningsfulla sammanhang samt möjlighet till samspel i användandet av dem. Både densociala och fysiska miljön har betydelse för barns möten med böcker.

Samspel mellan barn med språkstörningar och barn utan några uppkomna språkstörningar. En studie på två integrerade språkavdelningar i förskolan. Syftet med examensarbetet är att ge en beskrivning av hur samspelet kan se ut mellan barn med språkstörningar och barn utan några uppkomna språkstörningar på två integrerade språkavdelningar i förskolan. Ett visst fokus ligger på att synliggöra hur den talade kommunikationen kan se ut. Litteratur och tidigare forskning kring; barns samspel, lek, kommunikation, barns språkutveckling, språkstörning och integrering presenteras.

Syftet med vår studie är att beskriva barns syn på hälsa och vad de själva anser att de mår bra av. Vi vill också studera om elevers uppfattningar skiljer sig åt på en skola med hälsoinriktning och på en skola utan någon speciell hälsoinriktning.Vi har använt oss av en kvalitativ intervjumetod för att på bästa sätt få fram elevernas uppfattningar. Vi har sammanlagt intervjuat 16 elever från skolår fyra.Av elevernas svar framkom det att sociala relationer har stor betydelse för deras välmående. Eleverna ansåg också att fysisk aktivitet och kost är viktigt för hälsan. Vi såg ingen tydlig skillnad mellan skolorna.Slutligen kan vi konstatera att barn är relativt medvetna om vad de mår bra av och har funderingar kring hälsa.

Syftet med detta arbete har varit att lyfta fram de yngsta barnen i förskolan. Vi har velat undersöka samspelet mellan barnen och förutsättningarna att göra det i förskolan. Tyngdpunkten har legat på att försöka ta reda på hur detta samspel kan se ut, vad som kan gynna respektive missgynna det samt pedagogernas syn på och förhållningssätt till detta. Studien bygger på forskning som haft betydelse för den förändrade synen på små barns samspel. Denna syn har ändrats från att ha betraktat små barn som egocentriska till att idag se på dem som kompetenta till samspel.

Synen på barns sociala nätverk och socialt nätverksarbete har förändrats över tid mot att de resurser som finns i barnets omgivande nätverk alltmer tillvaratas. Ofta har det funnits brister i det omgivande sociala nätverket hos barn som socialarbetare inom olika fält mött. Syftet med föreliggande studie var att få fördjupad kunskap om socialarbetares yrkeserfarenheter och reflektioner avseende professionellt socialt arbete med barn och deras omgivande sociala nätverk. Syftet var också att spegla socialarbetares yrkeserfarenheter av det sociala nätverkets betydelse för barns livssituation. Studien är kvalitativ och halvstrukturerade intervjuer genomfördes med fyra socialarbetare med lång yrkeserfarenhet inom området.

Det övergripande syftet med denna uppsats är att undersöka lärandet uttryckt i vardagliga samspelshandlingar mellan pedagog och barn i en förskola. Mer specifikt har vi intresserat oss för vilka förutsättningar pedagogerna skapar för barnens lärande och vilka mönster som framträder i dessa samspelshandlingar. De frågeställningar som ställs är: Vilka förutsättningar för lärandet skapas i samspel mellan pedagog och barn? Vilka samspelsmönster framkommer mellan pedagog och barn? Vilka intentioner synliggörs i pedagogers handlingar i samspel med barn? Studiens teoretiska referensram utgår från sociokulturell teori med särskild förankring kring barns lärande. Studien genomfördes på en förskola med barn i åldrarna 3-5 år samt med tre medverkande pedagoger.

Läroplanen för förskolan Lpfö 98 (rev 2010) trycker på att förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och med hjälp av olika uttrycksformer främja barns utveckling och lärande. Förskolelärarens roll är att stimulera och utmana barnet i en innehållsrik och inbjudande miljö. Syftet med vår studie är att undersöka hur fyra förskolelärare resonerar gällande kommunikation med barn i yngre åldrar på förskolan. Vi har utfört en kvalitativ fallstudie som innehåller strukturerade intervjuer. Våra intervjuer genomfördes på två förskolor i två olika kommuner i Sverige där fyra förskolelärare tillfrågades.

Syfte: Det övergripande syftet med arbetet var att undersöka hur kvinnliga förskollärare resonerar kring småbarns förmåga att uttrycka empati i förskolan. Mina frågeställningar var: Hur resonerar förskollärarna kring små barns förmåga att uttrycka empati? Hur beskriver förskollärarna skillnader och likheter i flickor och pojkars förmåga att uttrycka empati?Teori: Empati är en medfödd förmåga som utvecklas i samspel med andra i den omgivande miljön. Barn som växer upp i en miljö som präglas av en god empatisk förmåga utvecklar en bättre empatisk förmåga än barn som växer upp i en miljö som präglas av en dålig empatisk förmåga. Genus handlar om hur människor agerar i grupper och sociala relationer.

BakgrundI bakgrunden beskrivs fritidshemmens framväxt samt hur fritidshemmen ser ut i dag. Även den pedagogiska miljön samt lekens betydelse belyses. Gällande styrdokument och gransk-ning från skolinspektionen samt barnkonventionen beskrivs under bakgrund. Utgångspunkten i studien framställs i den teoretiska ramen.SyfteStudiens syfte är att undersöka barns syn på lärandet som sker inom fritidsverksamheten.MetodStudien grundar sig på en kvalitativ metod som bygger på intervjuer med barn i fritidsverksamheten. Intervjuerna har genomförts på tre olika fritidverksamheter.

Enligt skolverkets statistik har gruppstorleken i förskolan ökat samtidigt som personaltätheten minskat.  Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares syn på hur gruppstorlek och personaltäthet påverkar barns lärande och utveckling. I undersökningen intervjuades fyra förskollärare med olika lång erfarenhet av yrket. I Lpfö 98 står det att personalens uppdrag är att tillgodose alla barns behov och lägga grunden för ett livslångt lärande, där samspel, samtal och lek ska uppmuntras. Enligt den sociokulturella lärandeteorin lär barn i samspel, kommunikation och lek med varandra.

Följande studie fokuserar på barns språk-, läs-, och skrivutveckling i förskolan. Syftet med föreliggande studie är att med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv undersöka hur personal i förskolan beskriver att de skapar möjligheter för barn att samspela i förhållande till olika aspekter som kan skapa förutsättningar för barns språk-, läs-, och skrivutveckling. Studiens frågeställning är: Hur beskriver personal i förskolan att de arbetar med samspel för att skapa förutsättningar för barns språk-, läs-, och skrivutveckling i förskolan? För att besvara studiens frågeställningar har vi analyserat insamlad empiri med utgångspunkt ur ett sociokulturellt perspektiv. Tidigare forskning tyder bland annat på att pedagogerna är dem som skapar förutsättningar för att utveckla barns läs och skrivförmåga.