Syftet med arbetet är att undersöka hur fritidspedagoger förhåller sig till barns fysiska aktivitet på fritidshemmet. I forskningsbakgrunden belyses fritidshemmets framväxt, fritidspedagogens roll samt hur fysisk aktivitet påverkar barns utveckling. Forskningsfrågan som ligger till grund för arbetet är vilken roll fritidspedagoger upplever sig ha i arbetet med fysisk aktivitet på fritidshemmet. En kvalitativ intervjuundersökning har genomförts på ett urval av sex fritidspedagoger som arbetar på olika fritidshem i Skåne. Resultatet av intervjuerna visar att fritidspedagogerna har ett positivt förhållningsätt till fysisk aktivitet på fritidshemmet och att de anser att en av deras roller på fritidshemmet är att aktivera barnen.

Syftet med studien är att undersöka fritidspedagogers och lärares uppfattningar om lekens betydelse för barns sociala kompetens samt hur de ser på sin roll i elevers leksituationer. Metoden som användes var en kvalitativ intervju där intervjuer gjordes med tre lärare och tre fritidspedagoger från fyra olika grundskolor. Ljudinspelning användes vid alla intervjutillfällen för att underlätta vid bearbetningen av resultatet. Resultaten av intervjuerna visar att leken anses vara betydelsefull för barns sociala utveckling oavsett yrkeskategori. Pedagogerna anser att barn tränar socialt samspel i den fria leken.

Syftet med detta examensarbete var att undersöka, och beskriva, barns och ungdomars uppfattning och upplevelse av utsatthet. Via ett enkätformulär söktes svar på frågeställningarna: Vad är utsatthet enligt barn och ungdomar? Vad har barn och ungdomar för upplevelse av utsatthet? Vad kan göras för att förebygga utsatthet? Arbetet var initierat av Röda Korset, som ville erhålla information om vad begreppet utsatthet utgör för barn och ungdomar i årskurs sex till nio i skolorna Luleå, för att kunna lägga insamlade pengar där de behövs mest. Tidigare forskning har visat på många och allvarliga konsekvenser till följd av utsatthet och betonar skolans och familjens roll i att skydda barn och ungdomar mot utsatthet. Arbetets teoretiska bakgrund utgörs bland annat av teorier om barns behov och definitioner av utsatthet.

Trots att anknytning är en viktig faktor i utvecklandet av psykisk ohälsa undersöks sällan anknytningsmönster under kliniska bedömningar. Separationsångesttestet (SÅT) är en semistrukturerad intervju som avser mäta barns inre anknytningsrepresentationer. I denna genomförbarhetsstudie undersöks den kliniska användbarheten av SÅT i arbetet med barn mellan 5 och 8 år. Studien baseras på 16 testningar samt intervjuer med de 8 kliniker som utförde dem. Resultaten visar att SÅT kan användas i kliniskt arbete med barn och bidra med information om barns anknytningsmönster och anknytningsrelaterade svårigheter.

Vårt syfte med denna studie är att undersöka och analysera blivande förskollärares föreställningar av och intentioner inför att möta och arbeta utifrån alla barns förutsättningar i verksamheten utifrån det relationella och det kategoriska perspektivet. Vi har använt oss av kvalitativa halvstrukturerade gruppintervjuer som metod. Vår analys har skett utifrån en analysmodell vilken utgår ifrån det relationella och kategoriska perspektivet relaterat till läroplanen för förskolan samt den tidigare forskning vi använt oss av i vår studie. Resultatet utifrån våra gruppintervjuer visar på att de blivande förskollärarna har en väl förankrad idé som utgår ifrån ett relationellt perspektiv om hur lärare i förskolan skall möta alla barn utifrån dess förutsättningar. Däremot sker inte alltid detta i förskolans verksamhet vilket visar sig i de blivande förskollärarnas föreställningar om vad som sker i praktiken utifrån sina verksamhetsförlagda utbildningsperioder.Vi har utifrån våra intervjuer med de blivande förskollärarna samt vår analysmodell skapat oss en uppfattning om vilka perspektiv som kan förekomma i förskolans verksamhet. Studien har gett oss en djupare förståelse för och kunskap om hur vi ska agera och verka utifrån alla barns förutsättningar i vårt kommande yrke..

Abstract Julia Necevska (2013). Talet om barn och barns lärande i samspel. Malmö: Lärarutbildningen Malmö Högskola Syftet med denna studie har varit att undersöka diskurser kring barns lärande som framträder i samband med pedagogisk dokumentation. I anslutning till syftet har jag formulerat följande frågeställning: Hur ser ?talet om? barn och barns lärande ut? Vilka barn framträder i arbetet med pedagogisk dokumentation? Studien är inspirerad av diskursanalytisk teori och metod, vilket innebär att jag har försökt hitta mönster i informanternas sätt att tala i arbetet med pedagogisk dokumentation. Undersökningen bygger på intervjuer, observationer, pedagogiska diskussioner och texter gjorda lärare i samband med den pedagogiska dokumentationen från tre olika förskolor. Resultatet visar att lärarna, både genom tal och genom handling, talar om barnen utifrån tre olika diskurser i samband med pedagogisk dokumentation.

Bakgrund: Den forskning som presenteras visar hur lärare kan stimulera barns språkutveckling genom olika verktyg, såsom sagor, högläsning, rim och ramsor, lek och språklekar. Även kommunikation och begreppet språklig medvetenhet beskrivs.Syfte: Syftet med denna undersökning är att studera lärarnas syn på språklig stimulansi förskola och förskoleklass. Syftet är att undersöka hur lärarna menar att de arbetar medspråklig stimulans, för att barns språkutveckling ska gynnas.Metod: Vi har använt oss av kvalitativ metod. Tillvägagångssättet har varit self report.14 stycken pedagoger har intervjuats via self report i två olika kommuner både ifrån förskola/förskoleklass. Syftet har inte varit att jämföra de båda verksamheterna utan bara se vilken bredd av syn det finns på språkstimulering, samt vilka metoder de arbetar med för att språkutvecklingen ska gynnas.Resultat: I self reporterna skriver lärarna att allt de gör hela dagarna stimulerar barnsspråkutveckling.

Syftet med studien är att ur ett Vygotskijperspektiv skildra förskollärares syn på barns samspel och samlärande samt vilken syn de har på sin egen roll i detta sammanhang. Studien utgår från följande frågeställningar: Vilka uppfattningar har förskollärare om samspel och samlärande hos förskolebarn? Hur ser förskollärare på den pedagogiska miljöns betydelse för att främja samlärande och samspel? Hur beskriver de sin egen roll i barns samarbete och samlärande? I studien intervjuas fem verksamma förskollärare på tre olika förskolor. Det visar sig att nästan alla känner till Vygotskij och delar av hans teorier och en förskollärare har även honom som förebild. Resultatet visar att de på många sätt arbetar efter hans teorier men att ibland saknas en medvetenheten om det.

Bakgrund: Akupunktur är en gammal kinesisk behandlingsmetod som i grunden baserades på individen och balans i kroppen. Behandlingsmetoden gjorde sitt intåg till västvärlden under 1970-talet sedan dess har olika förklaringsmodeller tagits fram. När akupunkturen togs in i svensk sjukvård kontrollerades användningsområdet av Socialstyrelsen som dikterade vad sjukgymnaster hade tillstånd att behandla för åkommor. Akupunkturen ansågs vara en ofarlig behandlingsform, trots detta fanns en del biverkningar. Syfte: Syftet med studien var att beskriva yrkesverksamma sjukgymnasters resonemang och erfarenhet kring akupunktur.

Syftet med vårt examensarbete var att med hjälp av intervjuer få mer kunskap om barns och lärares tankar och uppfattningar kring matematik och jämföra om dessa stämmer överens med varandra. Vi ville också ta reda på hur lärarna upplever att de synliggör matematiken i förskolan. I vår bakgrund har vi ur ett historiskt och teoretiskt perspektiv, förklarat vilken roll matematiken har i förskolan och beskrivit olika faktorer som kan påverka barns matematiska förståelse. Sammanfattningsvis visar resultaten i vår undersökning att barn och lärare har liknade uppfattningar om att matematik mestadels handlar om räkning och siffror. Generellt tycker inte lärarna att de synliggör matematiken tillräckligt mycket i förskolan men ändå visar deras svar på att den synliggörs i vardagliga situationer då lärarna utan att reflektera över det lägger ord på sina handlingar.

Denna studie syftar till att undersöka hur barn talar om naturvetenskapliga fenomen och vad som framstår som centralt i barnens tal om naturvetenskapliga fenomen. Studiens syfte är också att undersöka vilken syn på kunskap och lärande som kommer till uttryck när barnen talar om sitt lärande. Vår studie är kvalitativ vilket innebär att vi har använt kvalitativa intervjuer när vi samlat in studiens empiri. Eftersom vi valt att framförallt analysera vårt material ur ett sociokulturellt perspektiv presenterar vi det i vår litteraturgenomgång. I vår litteraturgenomgång lyfter vi även fram barns perspektiv vilket också utgör en grund i studien. Begreppen metaforer, antropomorfism, animism och artificialism lyfts också fram i litteraturgenomgången för att sedan utgöra en grund i analysdelen. I vår studie kan vi dra flera slutsatser.

Vi hade arbetat på förskola i 20 respektive 2 år innan vi började studera till förskollärare. Under våra studier på Linnéuniversitet i Växjö har vi läst mycket om barns utveckling och lärande. Vi blev nyfikna på vilka kvalitéer förskollärare tycker är betydelsefulla för barns utveckling och lärande. Vad tror pedagogerna att barnen får med sig från sin tid på förskolan och vad har bar-nen fått med sig från förskolan? Denna studie grundar sig på fem intervjuer med pedagoger som alla har en utbildning som förskollärare och fyra barnintervjuer med barn födda 2004 och 2005.

Detta examensarbetehandlar om barns uppfattningar om sin egen rörelse. Anledningen till denna undersökning är att barn i dagens samhälle är mer stillasittande och övervikten bland barn har ökat. Enligt läroplanen för förskolan ska förskolan sträva mot att barn görs medvetna om vikten av god hälsa. Syftet med arbetet var att undersöka dels vad barn har för definition på begreppet rörelse, dels undersöka hur barn upplever rörelsen på förskolan och om de anser att det är viktigt med rörelse. Fjorton femåriga barn intervjuades enskilt där intervjun försöktes göras som ett samtal.

Sedan 2004 har en stor o?kning skett av ensamkommande barn i Sverige och a?r 2014 kom o?ver 7000 barn hit. Ett ensamkommande barn a?r ett barn som kommer utan sina fo?ra?ldrar eller na?gon som fo?retra?der fo?ra?ldrarna. Det vanligaste ha?lsoproblemet hos ensamkommande barn a?r psykisk oha?lsa, pa? grund av bland annat traumatiska upplevelser i deras liv.

Detta examensarbete handlar om miljö för samspel. Studien riktar sig mot hur pedagogen formar den fysiska och den sociala miljön i förskolan. Syftet är att studera om hur miljön i förskolan kan skapas för att underlätta samspelet mellan barn. Fokus kommer att läggas på pedagogernas syn på miljöer i förskolan och vad som kan bidra till bra kvalitet i barns samspel. Undersökningen tar även upp hur pedagogerna ser på föräldrarnas roll och inflytande i förskolemiljön.