Vår intention med uppsatsen var att synliggöra förskollärares tankar och handlingar kring anknytningar i förskolan, och hur dessa tankar begränsar eller möjliggör barns utveckling och lärande. Vi ville bredda kunskapsfältet inom området, både för vår egen del men även för andra som möter barn i sin vardag och samtidigt får en förståelse för anknytningens betydelse för barns utveckling. För att söka svar på våra frågor, använde vi oss av semistrukturerade intervjuer. De svar som framkom var att utbildningens värde inom anknytning är tvetydigt när det kommer till förskollärares konkreta handlingar. Personliga egenskaper vägs mot nyttan av utbildning.  Barngrupper i förskolan har visat sig upplevas för stora, vilket påverkar förskollärares möjligheter att skapa trygga anknytningar till barn i förskolan.

Syftet med det här arbetet var att undersöka om och i sådana fall hur tre pedagoger använde sig av högläsning i sina Barngrupper. Jag ville även titta lite närmre på om högläsning kan hjälpa barnen att få bättre språkförståelse samt om miljön spelar in på något sätt för att läsro ska uppnås.Mitt resultat visade att alla tre pedagogerna arbetar ganska mycket med högläsning i verksamheten men att de jobbar på olika sätt med det. Samtliga anser dock att högläsning är oerhört viktigt för barnens språkliga utveckling, eftersom man i samband med att man läser pratar om ord samt händelser i boken. En annan sak som framkom i undersökningen var att pedagogerna ansåg att det var viktigt att det skulle finnas en speciell plats i rummet som barnen kunde förknippa med berättande och läsning. Det här var tyvärr något som inte uppfylldes riktigt i allas dagliga verksamhet, men det visar ändå på hur betydelsefullt de ansåg att det var.

Denna undersökning har till syfte att belysa vilka hinder och möjligheter det finns för pedagoger på fritidshem att inkludera barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som läser enligt Lgr 11 (Skolverket 2011). Genom undersökningen exponeras vilka hinder och möjligheter pedagoger stöter på i sitt dagliga arbete. Har de kunskaper om anpassningar för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar( NPF)? Får de det stöd och den fortbildning från ledningen som behövs för att jobba inkluderande?Metoden som använts är en kvantitativ studie med kvalitativa inslag i form av en webbenkät med frågor av olika struktureringsgrad för att få så mycket information som möjligt. Sedan har resultatet bearbetats och analyserats med hjälp av den sociokulturella teorin och Antonoivskys KASAM teori.Arbetet ger en kort allmän översikt kring fritidshemmet och barn i behov av stöd, en beskrivning av vilka funktionsnedsättningar som  undersökningen   avser samt vilka anpassningar pedagoger kan använda sig av på fritidshemmet.Resultatet visar att det finns en avsevärd kunskap kring NPF ute på fritidshemmen men det efterfrågas mer utbildning och resurser.

Horovitz, M (2010). Drama som magiskt möte ? en undersökning med förskolebarn i fokus. C-uppsats i dramapedagogik, Akademin för utbildning och ekonomi, Högskolan i Gävle.AbstractDen här uppsatsen handlar om ?magiaspekten? i det dramapedagogiska arbetet med barn i förskoleåldern.

BakgrundI bakgrunden presenteras tidigare studier och forskning om barns lärande och om hur bland annat miljö, material och vägledning kan främja utveckling hos barn. Att förskolans verksamhet utformas utefter barns perspektiv spelar en stor roll i att skapa de bästa förutsättningarna för barns lek och lärande.SyfteSyftet med studien är att undersöka ifall ett utvecklingsarbete kan stimulera barns språkliga utveckling.MetodMetoden som har valts är en kvalitativ studie av utvecklingsarbetet med etnografiska inslag. Det har genomförts observationer innan och efter utveckling av barnens lekrumsmiljö för att se förändringar i barns språk och lek. Informella intervjuer av pedagoger på fältet har använts som underlag för resultat och reflektion. Både observationer och intervjuer har antecknats i loggbok för bearbetning och analys av data.

Studiens syfte var att öka förståelsen för verksamma pedagogers förhållningssätt till de minsta barnen med fokus på dess språkliga och kommunikativa förmåga. Syftet var även att ta reda på hur pedagoger arbetar för att stimulera och utmana de små barnens språkutveckling. Studien tar sin utgångspunkt från fem pedagogers egna uppfattningar, vilket har undersökts genom kvalitativa intervjuer som metod. Undersökningens resultat visar att arbetet med barnens språkutveckling utifrån förskolans uppdrag är en tolkningsfråga, där de centrala begreppen språk och kommunikation har en komplex innebörd. Vidare framkommer att kroppsspråket är de minsta barnens främsta kommunikationsredskap, något som bör tas i beaktning i dess utvecklande mot ett talat språk.

Studiens syfte var att få en ökad förståelse hur förskolans miljö och lärarnas arbets- och förhållningssätt kan gynna barn med autism.Studien beskriver de metoder som används vid arbetet med barn som har autism så som t.ex. allmän daglig träning och tecken som stöd.  Öppna intervjuer  användes för  att  samla  in data  till  den kvalitativa studien, som sedan  analyserades genom  att  granska  inspelat  material  samt  våra  anteckningar. Fem förskollärare och en specialpedagog med erfarenhet av autistiska barn intervjuades.Det är  respondenternas  uppfattningar, erfarenheter  och  upplevelser  som  bearbetats  och redovisats.Resultaten av  studien visar  att  respondenternas  uppfattningar  och  arbetssätt  med  barn som  har  autism  även  kan  hjälpa  och  gynna alla  barn.  Exempelvis  kan  en  överskådlig miljö, små Barngrupper och bildschema vara några av de saker som kan gynna alla barn. Respondenterna pekar på att det krävs fasta rutiner och en strukturerad miljö för att barn med  autism  ska  få  ut  så  mycket  som  möjligt  av  den  tid  de  är  i  förskolan. Föräldrasamverkan är betydelsefull för att lärare ska kunna utforma en bra verksamhet för dessa barn visar resultatet.Resultaten visar även att det finns en önskan från lärarna om  ökad  kunskap  kring  barn  med  autism.  Vi  hoppas  att  studien  ska  kunna  gynna blivande lärare..

Syftet med detta examensarbete har varit att bidra med kunskap och förståelse om hur pedagoger går till väga för att inkludera barn med Downs Syndrom i barngruppen. Vidare undersöktes pedagogernas åsikter angående betydelsen av den fysiska miljön och barngruppens sammansättning och storlek samt lekens betydelse för barn med Downs Syndrom. I denna studie använder vi oss av kvalitativa intervjuer för att få fram så konkreta och detaljerade svar av informanterna. Vidare tillämpar vi två teorier; Piagets kognitiva teori och Vygotskijs sociokulturella teori. Vi kommer också nämna två vanligt förekommande specialpedagogiska perspektiv; det relationella perspektivet samt det kategoriska perspektivet.

Syfte: Undersöka hur fritidspedagoger arbetar med utomhuspedagogik och deras förhållningssätt till ämnet. Metod: Kvalitativa intervjuer genomfördes med åtta fritidspedagoger, fyra från landsbygden och fyra från staden. Resultat: Samtliga pedagoger fann ett personligt intresse för att vistas utomhus och detta syntes i deras verksamhet. Pedagogerna definierade Utomhuspedagogik som att vara utomhus och att bedriva verksamhet där. De anser att man lär sig lättare och på ett annat sätt utomhus.

Syftet med detta arbete var att studera på vilket sätt skolans organisation samt barns närmiljö kan bidra till stress, men även hur skolans personal och vuxna i barns liv, aktivt kan arbeta för att förebygga stress. Studien bygger på fem intervjuer med vuxna som arbetar med barn i olika sammanhang och under olika förutsättningar samt 65 enkäter med barn i År2. Arbetets fokus ligger på barns stress i skolan men man kan konstatera att källan till barns agerande i skolan inte alltid behöver finnas i skolans verksamhet utan kan ha sitt ursprung i barnens övriga närmiljö. Därför bör även närmiljön uppmärksammas för att man ska få en helhetsbild av barnens situation. Resultatet i enkäterna visade att barnen hade få eller inga kunskaper om stress som begrepp men efter en begreppsförklaring visade sig att många barn själva hade upplevt eller sett stress hos personer i deras närhet.

Bilderböcker kan ibland uppfattas som skrämmande och inte lämpliga för barn enligt den vuxne högläsaren. Med kunskap hos pedagoger om berättelsers dubbla tilltal och olika tolkningsnivåer skulle dessa skildringar kunna te sig mindre skrämmande och i stället stimulera till givande samtal med Barngrupper. Uppsatsen är en narratologisk studie av tre valda bilderböcker av Pija Lindenbaum. Syftet med studien är att studera hur Lindenbaum skildrar barns inre tankar och handlingar. Vilka grepp använder Lindenbaum för att beskriva barns inre värld? Hur skildras barn och vuxna i böckerna? På vilket sätt får böckerna ett barnperspektiv? Analysen beskriver hur Lindenbaum skildrar barnets inre värld genom att huvudpersonen i berättelsen bearbetar känslor och tankar i en fantasivärld, lekvärld, och i en realistisk värld.

Syftet med detta examensarbete var att undersöka om sagor har betydelse för den matematiska begreppsförståelsen hos yngre barn. Vid tidigare forskning kring sagornas betydelse för inlärningen har fokus legat på svenska språket till exempel i ordförståelse och som introduktion till läs- och skrivprocessen. Vi anser att man kan använda en saga till så mycket mer och valde därför att undersöka om man kan skapa matematisk begreppsförståelse utifrån en saga. Genom intervjuer med verksamma sago- och dramapedagoger har vi fått en tydligare bild av sagans betydelse i förskolans verksamhet och vid inlärning. Vi genomförde observationer med två Barngrupper där vi arbetade med en känd folksaga.

Ellström Larsson, S. & Persson, S. (2011). Hjälp mig att växa ? en studie av förskollärares upplevelser och arbetssätt med inkluderande specialpedagogik i förskolan.

Syftet med denna studie var att undersöka pedagogisk dokumentation utifrån tre olika infallsvinklar - hur ansvars- och arbetsfördelningen över denna kan se ut, barns delaktighet i detta arbete samt hur detta arbete med barn som verbalt ej kan kommunicera med pedagogerna på förskolorna kan se ut. Studien är skriven utifrån ett fenomenografiskt perspektiv och datamaterialet är insamlat via intervjuer. Gemensamt för intervjupersonerna var att alla är förskollärare, arbetar på mindre orter där det statistiskt sett finns procentuellt färre barn med annat modersmål än svenska än genomsnittet i Sverige samt arbetar i Barngrupper där barn med annat modersmål än svenska ingår och/eller barn som ännu ej utvecklat ett verbalt språk. Analysen av resultatet gjordes genom en kvalitativ analysmetod med ett fenomenografiskt perspektiv. Utifrån resultatet gick det att utläsa att arbetet med den pedagogiska dokumentationen i förskolan allmänt såg olika ut trots att förskollärarna i studien delade samma syn gällande den pedagogiska dokumentationens syfte.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur pedagoger samtalar kring autism samt att belysa undervisningen av autistiska barn. Argumenten för att lyfta upp barn, lärande och autism i föreliggande examensarbete är flera. Vi uppfattar att det finns många myter kring autism och dessutom har vi upplevt att autism varit osynligt både i vår utbildning och i samhället i stort. Våra huvudsakliga frågeställningar är: Hur ser pedagoger på autism? Vilka pedagogiska hjälpmedel och metoder används i undervisningen? När det gäller teori och tidigare forskning har vi valt att koncentrera oss på Christopher Gillberg, Lorna Wing och Eva Kärfve.