Hur ser det ut med jämställdheten i föräldrars vardagliga liv hemma? Detta är en fråga som är ständigt aktuell och en större förståelse för hur par resonerar kring faktorer som dessa är viktig. Frågor som tas upp i uppsatsen är hur föräldrar diskuterar och fördelar vardagens bestyr mellan sig när det gäller föräldraledigheten, det övergripande ansvaret och den dagliga omvårdnaden av barnet och hushållssysslorna. Utifrån teori kring att ?göra kön? samt tidigare forskning kring konstruktion av faderskap- respektive moderskap diskuteras i uppsatsen också förväntningar och krav som informanterna upplever att de både har på sig själva och hur de uppfattar omgivningens förväntan på dem som mammor och hur de tror att deras partner upplever förväntningar och krav på sig som pappor.

Syftet med uppsatsen är att reda på hur självbiografiska böcker avbildar hur det är att växa upp med missbrukande föräldrar. Fokus ligger på hur det vuxna barnet i sina berättelser beskriver barnets psykiska, fysiska mående och dess beteende. Fokus ligger även på hur barnet framställs skildra sina relationer till andra, respektive hur anknytningen mellan barn och förälder beskrivs eller kan tolkas relaterat till att växa upp med missbrukande föräldrar. Frågeställningarna är följande: Hur avbildar författare till självbiografiska böcker hur det är att växa upp med missbrukande föräldrar inom områdena; Barnets välbefinnande och känslor, Barnets beteende, respektive hur författaren eventuellt avbildar anknytningen mellan förälder och barn, och barnets relationer till andra Metoden som används i studien är kvalitativ innehållsanalys av självbiografiska böcker skrivna av nu vuxna barn till missbrukare. Det perspektiv som användes vid förståelsen av materialet är anknytningsteorin.  Studiens resultat visar att gemensamma teman i de självbiografiska böckerna av barnen som vuxit upp med en eller två föräldrar som missbrukar är skildringar av hur deras mående kan tänkas påverkas av förälderns missbruk. Både det psykiska måendet som det fysiska.

On July 22nd 2011, there was a terrorist attack in Norway. First a bomb exploded in the Parliament House, in Oslo; and shortly after that a man shot 69 politically active young people at a camp on the island Utöya. Throughout the weeks to follow, we could read about the victims' stories. They told of tears, fear and heroism. But who got to tell what? The purpose of this study was to see how the Swedish tabloids described the victims from a gender perspective.

Bakgrund Särskolan har en speciell position i samhället. Barnen som undervisas där växer upp till ett liv som skiljer sig från livet en icke-funktionshindrad person lever. Pedagogerna i grundsärskolan måste beakta detta när den planerar sin undervisning och ibland avvika från kursplaner och betygskriterier för att göra undervisningen meningsfull för barnet.Syfte Mitt syfte med arbetet är att få reda på hur pedagogerna på en grundsärskola skapar mening i en verksamhet där det handlar om att undervisa barn som senare, i vuxen ålder, i många fall inte kommer att vara produktiva, sett ur en samhällsekonomisk aspekt. Samtidigt som undervisningen är styrd av kunskapsmål och betygskriterier fastlagda i kursplaner.Metod Intervjuer med pedagoger från en grundsärskola. Öppna intervjufrågor.Resultat Pedagogerna visar en stor kunskap kring dels barnens olika funktionshinder och vilka speciella krav dessa ställer på lärandesituationer, och dels på kursplanerna samt betygskriterierna som reglerar skolans undervisning.

I Förskolans läroplan, Lpfö 98 (Skolverket, 2010) står att pedagoger i förskolan är skyldiga att skapa en dialog med föräldrar avseende verksamhet och barnets utveckling. Utvecklingssamtalet är ett bra tillfälle att skapa goda relationer med föräldrarna. Detta uppnås genom ett kvalitativt utvecklingssamtal. Reggio Emilia är en speciell pedagogik som bygger på frågor och gensvar utifrån ett demokratiskt perspektiv. Genom att kombinera ämnet på ett nytt sätt, undersöks utvecklingssamtal ur ett Reggio Emilia perspektiv.Syftet med denna undersökning är att undersöka hur ett utvecklingssamtal utförs i en Reggio Emilia-pedagogiskt inriktad förskola.

Syfte. Undersöka användningen av kängurumetoden hos extremt för tidigt födda barn.Bakgrund. Kängurumetoden (KM) är en evidensbaserad metod som innebär att barnet bärs hud mot hud på förälderns bröst i upprätt ställning. Metoden har många fördelar för det för tidigt födda barnet och har visat sig vara effektiv för att skapa starka band föräldrar och barn emellan. Forskning visar att det är en säker vårdmetod även för extremt för tidigt födda barn.

I Sverige drabbas ungefär 250 barn om året av cancer och så många som tre av fyra barn överlever. Den vanligaste cancerformen hos barn är leukemi följt av hjärntumör och övriga cancerformer. En cancerdiagnos innebär långa behandlingar och mycket vistelse på sjukhus. Till följd av behandlingen får barnen svåra och smärtsamma biverkningar. Det är brist på forskning med fokus på små barns upplevelser av att leva med cancer.

Bakgrund: Varje år insjuknar många svenska barn i cancer. När ett barn blir sjukt förändras livsvärlden för mamman. Allt som tidigare varit tryggt och säkert förändras till osäkerhet och kaos då mammans livsvärld faller samman. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa livsvärlden för mödrar som lever med ett cancersjukt barn. Metod: Studien är en kvalitativ litteraturstudie av tre självbiografiska böcker.

SammandragI denna studie söker jag finna en huruvida FMT-metoden kan hjälpa barn med olikasvårigheter inom förskola ? barn i gråzonen.Vi pedagoger möter inom förskolan barn med olika funktionsnedsättningar varierande mellan motoriska besvär till psykologiska. De barnen kan ha, eller inte ha, diagnos - men erhåller kanske ingen hjälp i form av barnpsykolog eller annan form av professionellt individuellt stöd för stunden. Jag benämner dessa barn, barn i gråzonen, i min undersökning och ämnar utreda om FMT-metoden kan vara en bra metod att använda för att hjälpa de barnen. Metoden jag har använt är dels att hämta kunskap runt FMTmetodenfrån böcker och uppsatser.

BakgrundSmärta är en subjektiv och personlig upplevelse som varken kan bevisas eller motbevisas. Barn har inte samma kognitiva och språkliga förmåga som en vuxen person vilket gör dem till en riskgrupp för att bli underbehandlade eller ignorerade i sin smärta. I ljuset av detta är sjuksköterskans roll av yttersta vikt för en optimal smärtskattning och behandling för att på så sätt undvika de konsekvenser en obehandlad smärta kan föra med sig.SyfteSyftet var att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskans bedömning och behandling av smärta hos barn.MetodDen valda metoden är litteraturöversikt då författarna ansåg att det på bästa sätt skulle beskriva kunskapsläget inom det valda området samt belysa eventuella kunskapsluckor som kan ligga till grund för vidare forskning. I resultatet inluderades 16 vetenskapliga artiklar som hittades via sökning med hjälp av vedertagna söktermer i databaserna PubMed och CINAHL samt via manuell sökning.ResultatDe faktorer som inverkar på sjuksköterskans smärtskattning och smärtbehandling av barn delades upp i tre kategorier. Dessa är: barnet, sjuksköterskans egenskaper samt organisation.

Syfte: Vi lever i en tid då det har blivit allt vanligare att barns utveckling och lärande bedöms och dokumenteras på olika sätt. Nuförtiden har många kommuner fastställda riktlinjer som ålägger pedagogerna att utarbeta individuella utvecklingsplaner för varje enskilt barn. Att skriva dessa texter är en grannlaga uppgift vilken medför också att pedagogen har en definitionsmakt i förhållande till den som blir dokumenterad. Syftet med studien är att belysa och problematisera hur olika diskurser om barn och barns lärande framträder i individuella utvecklingsplaner som pedagogerna producerar i sin praktik. Följande frågeställningar är centrala: Vilket syfte och funktion har den individuella utvecklingsplanen i förskolan? Vilka föreställningar om barn, lärande och kunskap uttrycks i de individuella utvecklingsplanerna? På vilket sätt representeras barnen i individuella utvecklingsplaner? Teori: Utifrån Foucaults makt- och governmentality perspektiv granskas de diskurser som kommer till uttryck genom texterna som pedagogerna producerar i sin praktik.

Detta arbete handlar om upprepad utsatthet för brott, vilket enkelt förklarat att vissa objekt eller personer utsätts för brott upprepade gånger under en viss tid. Det här arbetet är inriktat på skolor som utsätts för inbrott. Kan man förebygga upprepade inbrott mot skolor skulle uppemot 90 % av alla anmälda inbrott på skolor som minst anmält 2 st inbrott tidigare kunna förhindras. Ur brottsförebyggande syfte har man mycket att vinna på genom att arbeta mot så kallad viktimisering eftersom en stor del av alla anmälda brott är upprepade brott samt att insatserna kan sättas in mot en mindre grupp. Viktigt att tänka på är att åtgärderna bör sättas in så fort som möjligt efter brottet, då risken är störst för upprepad utsatthet.

Under polisutbildningens ungdomsmoment stötte vi på Polislagens tolfte paragraf, vilken vi spontant såg som ett utmärkt redskap för polisen att använda för att hjälpa ungdomar i olämpliga miljöer genom att slå larm till föräldrar och socialtjänst. Dock fick vi genom våra lärare reda på att denna lag ska användas mycket restriktivt, vilket vi inte förstod syftet med. Vi upplevde det som att det skulle krävas extrema förhållanden för att den skulle vara tillämplig, och undrade hur ofta dessa situationer uppstod i verkligheten. Vår önskan var att med denna rapport undersöka hur det egentligen stod till med användandet av PL § 12. Vi hade en hypotes om att den var för restriktivt formulerad, och därmed alltför sällan använd.

Ett av de största arbetsfälten för socionomer är utredningsarbetet med barn ochunga som misstänks fara illa, inom socialtjänsten. Socialsekreterare som arbetarinom detta område ska utreda om barn får sina behov tillgodosedda på flera olikaområden, ett av dessa områden är de känslomässiga behoven. Syftet med vårstudie var att lyfta fram socialsekreterarnas upplevelser kring att utredakänslomässig tillgänglighet och om barn får sina känslomässiga behovtillgodosedda i barnavårdsärenden, samt att se vilka möjligheter och svårighetersom finns på detta område. Vår studie bygger på empiriskt material i form avintervjuer med socialsekreterare samt autentiska utredningar. Studiens teoretiskaperspektiv är utvecklingsekologi samt det teoretiska begreppet kunskap.

I rapporten behandlas frågor rörande bostäder och vad som kan göras för att minska risken för att bli utsatt för inbrott. Vad kan privatpersoner göra för att förhindra att bli drabbade, och hur kan de kan agera i sitt bostadsområde. Ett exempel är grannsamverkan, som kan startas på initiativ av privatpersoner tillsammans med polisen. Polisen som hjälper till att strukturera upp riktlinjer. Kontaktnät skapas och ansvar delegeras ut och undergrupper är ett bra sätt att göra det på.