Barn som far illa är något som många inte vill se eller höra talas om och i tidigare forskning kan ses att yrkesverksamma inte alltid anmäler till socialtjänsten redan vid misstanke att ett barn far illa trots deras anmälningsskyldighet. Syftet med studien var att få en ökad förståelse för förskollärares förhållande till lagen om anmälningsskyldighet. För att uppnå studiens syfte användes den kvalitativa metoden där fyra förskollärare intervjuades. Resultatet analyserades sedan mot lagrum och tidigare forskning. Förskollärarna i studien kände till sin skyldighet att anmäla, men de fanns flera skäl till att de inte anmälde redan vid misstanke.

Syftet med denna studie är att undersöka socialsekreterares resonemang om vad barnbehöver och om anonyma anmälningar av barn som riskerar att fara illa. Frågeställningarnai studien är: 1) Vilka resonemang för socialsekreterarna kring barns behov, Barn som far illaoch anonyma anmälningar? 2) Vilka föreställningar har socialsekreterarna om vad barnbehöver, anonyma anmälningar och om de som anmäler?Insamlingen av empirin har skett genom fokusgrupper. Två fokusgrupper har intervjuats vid två tillfällen. Empirin har analyserats utifrån socialkonstruktivism och diskursbegreppet.

I denna kvantitativa studie redovisas resultat från en enkätundersökning som skickades uttill gymnasielärare verksamma vid tidpunkten i Östersunds kommun. Genom att endastanvända gymnasielärare som respondenter kunde en annan professions perspektiv påanmälningsplikten belysas än socialtjänstens perspektiv. Utifrån den låga svarsfrekvensen istudien kunde endast tendenser utläsas. Tendenser i studien visade att en majoritet avlärarna hade sett ett barn fara illa men det var få som hade anmält. En slutsats utifrånstudien var att lärare ibland inte anmäler misstänkta fall eftersom de först och främst villhjälpa barnet själva utan att anmäla.

Syftet med denna studie är att undersöka hur personal i förskolan upplever och hanterar situationer då de misstänker att ett barn far illa. Därtill vill vi utreda hur väl förankrad anmälningsplikten är hos personal i förskolan, och vilken förståelse de har för de riktlinjer de har att följa. Orsaken till att vi valde detta ämne var för att vi själva ville få större kunskap kring hur dessa situationer bör hanteras.Uppsatsen grundades på en kvalitativ metod. Insamling av data gjordes genom semistrukturerade intervjuer med personal i tre förskolor där en rektor, en förskollärare samt en barnskötare deltog.Resultatet av vår studie visade att kännedomen om de riktlinjer som påverkar personalens handlande i förskolan är relativt dåligt förankrade i verksamheten. Vi fann inga aktuella handlingsplaner i förskolorna.

Barn som far illa är ett stort problem och polisen missar ofta att uppmärksamma dem och rapportera till sociala myndigheterna om deras livssituation. Med detta arbete vill vi lyfta fram kunskap som kan vara till hjälp för polisens arbete. Med hjälp av intervjuer från sakkunniga och en mängd litteratur har vi kommit fram till en rad punkter en polisman bör tänka på när det gäller att prata med ett barn. Vi har också sammanställt inre och yttre kännetecken för hur man kan se på ett barn att han/hon far illa. Barnet använder sig av olika försvarsreaktioner för att bearbeta sina traumatiska upplevelser.

Vi har undersökt lärares känslor och tankar som väcks i samband med att de känner en oro för om ett barn far illa och de ska ta ställning för att anmäla eller inte anmäla till socialtjänst. Undersökningen har syftat till att få reda på vad som är svårast i ställningstagandet kring att anmäla eller inte och om det saknas något som skulle kunna underlätta processen. Vi har gjort kvalitativa intervjuer med 15 lärare på totalt fem olika skolor i Västsverige. Vi har själva tagit kontakt med olika skolor för att kunna genomföra våra intervjuer.Våra huvudsakliga resultat visar att det förekommer mycket tankar och känslor runt oron för ett Barn som far illa och att de allra flesta av våra respondenter nämnde något om vad som skulle kunna underlätta ett ställningstagande till att anmäla/inte anmäla. Under analysen har vi försökt att urskilja var i processen de största svårigheterna finns och varför just den delen upplevs som svårast.

Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors tankar och upplevelser kring situationer där barn misstänks fara illa och en anmälan till de sociala myndigheterna övervägs. Studien genomfördes genom personliga intervjuer av sex strategiskt utvalda distriktssköterskor, verksamma vid barnavårdscentraler (BVC) i Dalarnas och Värmlands län och som hade erfarenhet av att träffa familjer med olika sociala problem. Intervjuerna inleddes med frågan; ?Berätta om ett möte med föräldrar där Du anar att barnet far illa.? En intervjuguide med tre frågeområden användes därefter för att säkerställa att syftet täcktes in. Efter genomförandet analyserades intervjuerna utifrån fenomenologisk metod, så kallad meningskoncentrering.Resultatet visade att samarbetet med socialtjänsten präglades av stora brister.

Bakgrund: Enligt statistik i Sverige ökar antalet anmälningar av Barn som far illa, men endast en liten del av anmälningarna görs av hälso- och sjukvårdspersonal. BVC-sjuksköterskan är en viktig person inom barnhälsovården för att främja barns hälsa och trygghet samt att tidigt identifiera problem.Syfte: Syftet med studien var att beskriva BVC-sjuksköterskors upplevelser av att anmäla Barn som far illa till Socialnämnden.Metod: Studien baserades på kvalitativ metod med induktiv ansats. Intervjuer användes som datainsamlingsmetod och materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.Resultat: I resultatet framkom att BVC-sjuksköterskorna ansåg det rätt att göra anmälan då barnet for illa, men att det var känslomässigt engagerande. BVC-sjuksköterskorna satte barnets bästa i centrum vid anmälan men hade samtidigt en önskan om fortsatt förtroende från föräldrarna. Behovet av stöd och samarbete upplevdes viktigt och betydelsefullt för BVC-sjuksköterskorna.Konklusion: Resultatet i denna studie bidrar med ökad kunskap om BVC-sjuksköterskors upplevelser av att anmäla Barn som far illa, men kan också öka förståelsen för BVC-sjuksköterskors betydelsefulla och komplexa arbetssituation.

Bakgrund: Sjuksköterskor som arbetar på barnavårdcentral (BVC-sjuksköterskor) träffar 99,2 procent av alla barn. De har därför en viktig funktion när det gäller att upptäcka och rapportera Barn som far illa. Trots anmälningsplikt är anmälningsfrekvensen låg. Det råder brist på studier kring hur det blir för BVC-sjuksköterskor efter att de har gjort en anmälan.Syfte: Att ur ett etiskt perspektiv undersöka BVC-sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter efter att de har anmält till socialtjänsten att barn far illa.Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex BVC-sjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys på manifest nivå enligt Graneheim och Lundman.Resultat: BVC-sjuksköterskornas erfarenheter av samarbetet med socialtjänsten varierade.

BakgrundPersoner som arbetar inom den svenska barnomsorgen har en skyldighet att anmälamisstankar om att ett barn far illa till socialtjänsten. Barn som utsätts för någon form avmisshandel utvecklar olika former av avvikande beteenden. De verksamma pedagogerna har iuppgift att uppmärksamma dessa barn och utefter detta arbeta pedagogiskt för att stödja dessabarn i sin utveckling.SyfteSyftet med studien är att undersöka pedagogers tolkningar och erfarenheter kringanmälningsplikten samt hur de beskriver sitt arbete för att hjälpa Barn som far illa. Vidarebehandlar studien socialtjänstens arbete kring en anmälan.MetodVi har valt att använda oss av en kvalitativ metod i form av öppna intervjuer. Respondenternabestod av tre förskollärare, tre förskolechefer samt en socialsekreterare.

Titel: Lärares syn på anmälningsplikten.Valet av ämne till detta examensarbete väcktes bland annat genom samhällsdebatter där det ofta framkom vikten av att uppmärksamma Barn som far illa i ett tidigt skede i livet. Examensarbetet fokuserar på anmälningsplikten mellan skola och socialtjänst. Syftet med studien var att undersöka lärares syn på anmälningsplikten genom att visa vilka faktorer som påverkar om en anmälan görs eller ej samt undersöka om det fanns några skillnader mellan en större och mindre kommun. För att ta reda på detta användes kvalitativa intervjuer där totalt sju lärare intervjuades. Studien utgick från hermeneutiken och har sin teoretiska utgångspunkt i utvecklingsekologin och rollteorin.

Syftet med denna uppsats är att göra en kartläggning av vad som sker efter det att pedagogen gjort en anmälan om misstänkta övergrepp. Syftet är vidare att ge en bild av verksamma pedagogers syn på att göra en anmälan och vad som sker där efter. Genom kvalitativa intervjuer med pedagoger har vi tagit reda på deras uppfattningar och tankar kring en anmälan till socialtjänsten. Vi har även valt att genom kvalitativa intervjuer med socialsekreterare ta reda på hur samarbete mellan skolan och berörda myndigheter fungerar. Övergrepp mot barn är ett allvarligt samhällsproblem eftersom att många barn inte får den hjälp de behöver.

Tanken med denna uppsats var att vara till hjälp för att synliggöra och skapa diskussion bland skolans pedagoger om hur man kan upptäcka att elever far illa i hemmet och hur anmälningsplikten hanteras i dess verksamhet. Vi önskade att denna uppsats skulle kunna leda till ett bättre samarbete mellan socialtjänsten och skolans verksamhet. Detta för att elever som far illa i hemmet ska få hjälp av skolan i tid. Vårt resultat i undersökningen byggde på kvalitativa intervjuer med pedagoger, rektorer och socialsekreterare, och hade till syfte att visa på hur vårt valda arbetsområde fungerade i praktiken. Undersökningen visade att skolans personal har brister i kunskap om anmälningsplikten och vilka signaler elever kan visa som far illa i hemmet.

The purpose of this work was to research how baby nurses define the concept child maltreatment and how they conduct themselves to mandatory reporting.The central questions were; How do the baby nurses interpret the concept child maltreatment and which children do they consider comprehending the concept?What are the reasons that children are maltreated according to the baby nurses opinions?Do the baby nurses apprehend that they meet children that are maltreated in their work?How do the baby nurses interpret the mandatory reporting and what course of action do they use when they suspect child maltreatment?Nine baby nurses were interviewed. The material was analyzed with the help of a phenomenological method.The participators idea of the concept child maltreatment was focused on observing signs from the child and concrete actions from the parents. The outcome of this concept is that the participators categorization is neither or nor. The participators knew about the mandatory reporting and they did a further interpretation because they focused on the risk of the child.

Denna undersökning har haft som syfte att undersöka förskollärares erfarenheter av och åsikter om anmälningsplikten i förskolan. Undersökningens resultat har byggts på enkätsvar från 40 förskollärare i Stor-Stockholm. Resultatet visar att det största skälet till att fler anmälningar inte görs är att man inte litar tillräckligt på sig själv och sina misstankar. De flesta har negativa erfarenheter av en anmälan och önskar vara mer säkra på sina misstankar innan de anmäler nästa gång. De uttrycker en osäkerhet kring begreppet Barn som far illa.