Vi har undersökt hur barn med hörselnedsättning har det i skolan när det gäller miljö och undervisning. I undersökning tas också upp vilka som har ansvar för att skolgången ska bli anpassad för dessa barn. Vi har gjort en undersökning som utgår från intervjuer med personer som har stor kunskap kring anpassning av miljön kring barn med hörselnedsättningar.Resultatet visade att belysning, ljudakustik, teknik samt inredningen spelar stor roll i den totala miljön kring hörselnedsatta barn. För att dessa barn ska få en likvärdig skolgång som andra barn behöver miljön anpassas efter just det barnets förutsättningar. Kunskap har visat sig vara det bästa verktyget för att ge hörselnedsatta barn ett bra bemötande.

Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur fyra pedagoger i förskolan erfar möten med barn som har Downs syndrom, utifrån frågeställningar som; Vilka erfarenheter och uppfattningar om möten med barn som har Downs syndrom finns hos de fyra intervjuade pedagogerna? Vilka utmaningar finns enligt de fyra pedagogerna i arbetet med barn som har Downs syndrom? Vad finns det för positivt respektive negativt i de fyra pedagogernas beskrivningar av möten i förskolan med barn som har Downs syndrom? Hur erfar de intervjuade pedagogerna möten med barn som har Downs syndrom?Utifrån den kvalitativa metoden intervjuade vi fyra pedagoger i förskolan som arbetar med barn som har Downs syndrom. Först ger vi en bakgrund till Downs syndrom där vi bland annat beskriver syndromet ur ett medicinskt perspektiv och ger en bild av vilka lagar och styrdokument som berör barn med Downs syndrom. Den tidigare forskningen vi har med i vår uppsats beskriver hur barn med Downs syndrom bör bemötas och vad man som pedagog behöver tänka på i mötet med dessa barn.Studien visar att kommunikationen är mycket central i pedagogernas berättelser om möten med barnen med Downs syndrom. Samtliga pedagoger uttrycker en känsla av otillräcklighet när de inte förstår vad barnet vill.

Det är ingen självklarhet att specialpedagogiskt stöd förekommer inom förskolan, eftersom denna skolform inte omfattas av samma krav på specialpedagogisk kompetens som skolan. Styrdokumenten som berör förskolan beskriver att barn som är i behov av särskilt stöd ska få det, men det beskrivs inte någonstans hur hjälpen ska vara utformad. Syftet med studien var att undersöka vilka erfarenheter pedagoger har av specialpedagogiskt stöd i förskolan och hur pedagogers förväntningar på specialpedagogiskt stöd inom denna skolform ser ut. Som teoretisk ram använde jag mig av systemteoretiska perspektiv och specialpedagogiska perspektiv. Jag genomförde en kvalitativ undersökning, i vilken jag intervjuade sex pedagoger som arbetar i förskolan. Resultatet visade på att erfarenheten av specialpedagogiskt stöd i förskolan varierade mellan intervjupersonerna, vilket skulle kunna bero på styrdokumentens otydliga formuleringar.

Syftet med detta examensarbete är att studera tvåspråkiga barns fysiska reaktioner på förskollärarens försök till kommunikation. Det vill säga hur lärarens ord och kroppsuttryck mottas och bemöts av det tvåspråkiga barnet. Arbetets frågeställning lyder: Hur reagerar tvåspråkiga, nyligen inskolade barn till synes på förskollärarnas försök till kommunikation?  Genom videodokumentation av en mångkulturell barngrupp har jag samlat ett material som sedan skrivits ner och sammanställts i form av kortare sekvenser. Dessa sekvenser visar olika varianter på hur en förskollärare tilltalar ett tvåspråkigt barn och hur detta barn  responderar respektive inte responderar på detta försök till kommunikation.

BakgrundI förskolans uppdrag ingår att behandla alla barn lika samt forma dem till samhällsfungerande, självständiga individer som är kritiska mot rådande normer. I denna studie fokuseras på jämställdhet mellan könen. Historik, regler, etik och forskning kring detta presenteras i bakgrunden. Som teoretisk ram används Hirdmans genusteori och ett normkritiskt perspektiv.SyfteStudiens syfte är att tydliggöra och synliggöra pedagogers resonemang kring jämställdhet och likabehandling i det pedagogiska arbetet.MetodSom metod används fokuserad gruppintervju.ResultatResultatet visar att barns konstruktion av genus formas utifrån rådande genusnormer, trots att pedagogernas intentioner är de motsatta. Svårigheten med att arbeta med jämställdhet på förskolor anses ligga i att normer kring genus är så starkt förankrade hos samtliga i samhället att de därmed ständigt reproduceras.

Denna studie syftar till att, med barns perspektiv, synliggöra barns egna uppfattningar av sin förskolas inomhusmiljö. Vidare är syftet att undersöka hur barnens tal om olika platser kan förstås med utgångspunkt i ett posthumanistiskt perspektiv och teorin om agentisk realism. Studien är kvalitativ och empirin har samlats in genom intervjuer med barn. Jag har använt mig av intervjumetoden ?walk and talk? , vilket innebär att jag genomfört gåturer tillsammans med barnen i inomhusmiljön.

Den aktuella studien har som syfte att visa på hur barn synliggörs samt i vilken grad de ges möjlighet till delaktighet i LVU-förhandlingar i Förvaltningsrätten i Stockholm. Detta genom en kvalitativ textanalys baserad på samtliga ansökningar från socialnämnd som tagits upp till muntlig förhandling, gällande barn mellan 0-18 år under januari månad 2014. Jag har även använt mig av juridisk metod då jag studerat de olika lagrum som berörs och hur dessa tolkas och även hur dessa påverkar det enskilda barnet.Resultatet visar att barnets inställning utifrån eget eller ombudets perspektiv synliggörs i samtliga utom två av de studerade domarna, dvs. drygt 90% har dokumenterat ett barnperspektiv och eller barnets perspektiv. Dock saknar ca 30% av det studerade materialet formuleringar direkt ur barnets perspektiv.

Följande studie avser att problematisera barns matvanor och sockerkonsumtion. Syftet har varit att genom kvantitativa enkätundersökningar och kvalitativa gruppintervjuer undersöka hur hög sockerkonsumtionen är hos barn i tio- till tolvårsåldern under en vecka. Arbetets centrala del ligger i att undersöka hur barnen ser på och tänker kring sina egna kostvanor. Undersökningsresultatet visar att majoriteten av studiens deltagare besitter en medvetenhet kring vad som är bra och nyttig mat samt medvetenhet kring frukostens betydelse för människan..

Syftet är att undersöka vad förskollärare har för syfte med samlingen i den pedagogiska verksamheten. Vi har i undersökningen använt oss av en kvalitativ metod med enkätundersökning med tio förskollärare från fyra olika förskolor. Som teoretisk utgångspunkt i arbetet har vi ett sociokulturellt perspektiv där fokus är samspelet mellan individer. Samlingen kan ses som ett forum med tillfälle att lära av varandra.Undersökningen visar att samlingen har flera olika syften och ses som ett viktigt moment i verksamheten. I resultatet framkom att förskollärarna anser att samlingens främsta syfte är att uppmärksamma varje barn men även att det viktigt att skapa en god gruppgemenskap och en vi-känsla. Vår förhoppning är att detta arbete skall inspirera pedagoger i förskolan till att reflektera över samlingens syfte och dess innehåll samt ställa sig frågan: För vem har vi samling?               .

Syftet med uppsatsen är att lyfta upp olika problem som barn som växer upp i en miljö med missbruk står inför i livet. Barnen får ofta problem med självkänsla och tillit till andra människor och detta tar individerna med sig upp i vuxen ålder. Förnekelsen och tystnaden är stark på grund av att individerna skäms för att föräldern är missbrukare. Uppsatsen är också kopplad till skolan och vad personalen där kan göra för att upptäcka om ett barn far illa i ett hem med missbruk. För att få en bild av problematiken har fyra individer som växt upp med en eller två missbrukande intervjuats, och i frågan om skolans roll har två kuratorer intervjuats.

Denna kvalitativa intervjustudie har som syfte att fånga innebörder i vad Reggio Emilia kan vara genom att intervjua fyra stycken verksamhetsansvariga inom Reggio Emilia inspirerade förskolor. Jag har använt mig av ett postmodernt och socialkonstruktionistiskt perspektiv samt ett poststrukturellt perspektiv för att belysa hur man ser på barn, lärande och verksamheten inom Reggio Emilia. I resultatet går det att konstatera att det finns stora variationer i hur de arbetar, men också vissa likheter. Anledningen till detta tycks vara att Reggio Emilia inte är en pedagogik med en metodbeskrivning utan en filosofi att inspireras av..

Syftet med min studie var att lyfta fram Barn perspektiv kring fritidshemsmiljön och framförallt barn med funktionsnedsättningars upplevelser. Barnen har haft varierande former av funktionsnedsättningar men fokus har inte varit på de medicinska delarna utan på barnens tankar om fritidshemmet. Jag ville få kunskap om vad barnen anser är betydelsefullt för en meningsfull fritidstid, både gäller verksamhet, lärande och bemötande.Jag har intervjuat barn i årskurs 3-6 från tre olika kommuner som är eller har varit inskrivna på fritidshemmet. Då jag ville lyfta fram informanternas egna tankar, upplevelser och erfarenheter har jag valt en kvalitativ metod. Jag har använt mig av en intervjuguide med både öppningsfrågor och kompletteringsfrågor eftersom jag ville ha mer samtalsbetonade intervjuer.

Syftet med det här arbetet är att få reda på hur barn, femåringar respektive sjuåringar, märker av genusperspektivet i reklam riktad till dem. Jag har använt mig av gruppintervjuer där jag tillsammans med barn undersökt hur barn reflekterar över genusperspektivet i reklamen riktad till barn. Frågeställningarna har undersökts genom fem olika reklamavsnitt som vänder sig till barn. Uppsatsens teoretiska perspektiv vilar på en grund från genusvetenskapen och socialiseringsprocessen. Resultatet av min analys där jag använt mig av gruppintervjuer, visar att barn ser genusperspektivet och enligt femåringarna så är det färgen som mest visar vem reklamen är riktad till.

Habiliteringen syftar till att främja barn med funktionshinders funktionsförmåga för att öka förutsättningarna för delaktighet i samhället. Habiliteringsplanering är ett sätt för barnet att delta i utformandet av habiliteringen. Syftet med studien var att undersöka barns upplevelse och förståelse av mötet med habiliteringen, sett ur barnets perspektiv. Undersökningen var kvalitativ och datainsamlingen skedde med semistrukturerade intervjuer. Sex barn i åldern 10-13 år intervjuades.

I sjuksköterskans dagliga arbete möter han eller hon många olika individer i olika åldrar. Ett gott bemötande från vården kan resultera i att individen upplever en trygghet och vågar uppsöka vården vid lidande. I Sverige finns det ett flertal barn som har en förälder med en somatisk sjukdom med minst en veckas sjukhusvård. Då barn inte får utrymme till att hantera den ovana situationen kan barnet skapa vanföreställningar om att det är barnets fel att föräldern vårdas på sjukhus. Sjuksköterskan bör möta varje individ utifrån dennes förutsättningar och anpassa kunskapsnivån efter detta.