De kräver lite mer men ger så mycket mer tillbaka
En kvalitativ studie av fyra pedagoger i förskolan och deras erfarenheter av att arbeta med barn som har Downs syndrom
Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur fyra pedagoger i förskolan erfar möten med barn som har Downs syndrom, utifrån frågeställningar som; Vilka erfarenheter och uppfattningar om möten med barn som har Downs syndrom finns hos de fyra intervjuade pedagogerna? Vilka utmaningar finns enligt de fyra pedagogerna i arbetet med barn som har Downs syndrom? Vad finns det för positivt respektive negativt i de fyra pedagogernas beskrivningar av möten i förskolan med barn som har Downs syndrom? Hur erfar de intervjuade pedagogerna möten med barn som har Downs syndrom?Utifrån den kvalitativa metoden intervjuade vi fyra pedagoger i förskolan som arbetar med barn som har Downs syndrom. Först ger vi en bakgrund till Downs syndrom där vi bland annat beskriver syndromet ur ett medicinskt perspektiv och ger en bild av vilka lagar och styrdokument som berör barn med Downs syndrom. Den tidigare forskningen vi har med i vår uppsats beskriver hur barn med Downs syndrom bör bemötas och vad man som pedagog behöver tänka på i mötet med dessa barn.Studien visar att kommunikationen är mycket central i pedagogernas berättelser om möten med barnen med Downs syndrom. Samtliga pedagoger uttrycker en känsla av otillräcklighet när de inte förstår vad barnet vill. Svårigheter som framkommer i studien är exempelvis hur svårt det kan vara att behålla det professionella förhållningssättet utan att bli för personlig i kontakten med dessa barn. Pedagogerna menar att det blir extra viktigt att hålla distansen i sin profession eftersom relationen mellan dem och barnet på förskolan är så speciell och intensiv. Den viktigaste slutsatsen vi kommit fram till är att alla barn är olika, även barnen med Downs syndrom. Det viktigaste är att möta varje barn med inställningen att lära känna individen först och bortse från funktionshinder och utvecklingsstörning.