Denna kandidatuppsats fokuserar på mötesplatser och dess roll i samhället. Här behandlas handelsplatsens funktion som mötesplats. Handelsplatsen är inte bara till för kommers utan fyller även en viktig funktion som mötesplats. Möjligheter till möten, att integrera med eller betrakta andra människor, är betydande för att stärka samhällets sociala kapital inom demokrati- och hälsoaspekter (Ericsson, 2003). Det har därmed varit relevant utifrån rollen som planeringsarkitekt att se över den fysiska miljön i centrum, och då specifikt vilka möjligheter det finns för platser att fortsätta vara attraktiva mötesplatser.

Det här är en studie kring ämnet flexibel utformning av offentliga rum, och ett förslag på hur Båstads hamnområde skulle kunna utvecklas till en plats som på ett mer tillfredsställande sätt kan användas året runt. Idag är hamnen en plats som präglas av några månader med intensivt liv och mycket rörelse under sommaren, för att sedan bli en tom och oanvänd plats vintertid. Förslaget har föregåtts av analyser, både under vinter och sommar, av hamnens rumslighet, aktivitet, rörelse och attraktioner, en litteraturstudie kring ämnet flexibel utformning av offentliga rum, samt två studiebesök på mindre orter i Sverige som kämpar med en liknande problematik. Förslaget har också föregåtts av en inventering av området, samtal med tjänstemän på Båstads kommun och näringsidkare i hamnen samt studier av tidigare planprogram och planer för hamnen framtaget av kommunen. Med utgångspunkt i resultaten av analyserna och med inspiration från litteraturstudien och studiebesöken har jag tagit fram ett förslag på hur Båstads hamnområde skulle kunna utvecklas, göras mer flexibelt och därav mer användbart hela året.

Detta examensarbetet är skrivet på magisterprogrammet för Fysisk planering vid Blekinge Tekniska Högskola och omfattar 30 högskolepoäng. Syftet med uppsatsen är att visa ett förslag för en framtida sträckning av ett system av spårbilar och stationer i Tyresö. Arbetet utgår från konkreta mål, riktlinjer och visioner som formulerats på internationell, nationell, regional och kommunal nivå gällande hållbar utveckling och transportsystem. Dessa visioner stämmer ofta dåligt överens med den faktiska utveckling vi kan se idag vilket gör det mycket intressant att hitta alternativa och kompletterande lösningar till dagens transportsystem. På global nivå efterlyser FN miljövänligare, tystare och mer användarvänliga transport- och kommunikationssystem eftersom dagens transportsektor, där bilen står i fokus, förbrukar stora mängder icke-förnybar energi, mark- och vattenresurser samt missgynnar flera grupper i samhället. Det nationella transportpolitiska målet innebär att transportpolitiken ska säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning, ett mål som SIKA, Statens Institut för Kommunikationsanalys, i dagsläget bedömer vara mycket svårt att uppnå. På regional nivå menar utvecklingsplanen för stockholmsregionen, RUFS 2010, att regionen idag riskerar en tudelning som en följd av det hårt ansträngda vägnätet och efterlyser bättre kollektivtrafik. Statliga utredningar gjorda av SIKA och RUFS 2010 pekar ut en satsning på spårbilar som mycket intressant för att komma tillrätta med de högt ställda transportpolitiska målen och som komplement till dagens bilberoende transportsystem.

Denna kandidatuppsats fokuserar på mötesplatser och dess roll i samhället. Här behandlas handelsplatsens funktion som mötesplats. Handelsplatsen är inte bara till för kommers utan fyller även en viktig funktion som mötesplats. Möjligheter till möten, att integrera med eller betrakta andra människor, är betydande för att stärka samhällets sociala kapital inom demokrati- och hälsoaspekter (Ericsson, 2003). Det har därmed varit relevant utifrån rollen som planeringsarkitekt att se över den fysiska miljön i centrum, och då specifikt vilka möjligheter det finns för platser att fortsätta vara attraktiva mötesplatser.

I examensarbetet har vi i sju steg undersökt vad det innebär att genom gestaltning tillgängliggöra en naturupplevelse där skogen i Tyresta nationalpark och naturreservat fått agera exempel. Undersökningens första steg börjar med att vi uppmärksammar en trend; att med hjälp av arkitektur tillgängliggöra naturen med syftet att denna ska framstå som attraktiv, samt anpassas efter den urbana människans rekreativa önskemål. Arkitekturen fungerar här som en slags länk mellan människan och naturen, vi frågade oss om denna hjälpande hand bidrar till att vi interagerar med naturen i en större utsträckning eller om den snarare gör att distansen mellan oss och naturen ökar. Undersökningen inleds i steg 1 med en redogörelse för våra erfarenheter från en studieresa till det norska projektet Nasjonale Turistveger, ett projekt vi ansåg vara representativt för den trend vi ville fördjupa oss i. Under resan bildade vi oss med hjälp av analysverkyg en uppfattning om att naturupplevelsen ofta blev lidande när naturen gestaltats. De projekt vi besökte skapade i olika utsträckning en känsla av distans mellan oss och omgivande natur.

Detta examensarbete handlar om hur Åstorp, en mindre ort i nordvästra Skåne kan utveckla sin identitet och attraktivitet som Söderåsstaden. Syftet med examensarbetet är att undersöka, försöka förstå och med fokus på gestaltning ge förslag på utveckling av en mindre centralorts problematik med identitet och fortsatt utveckling i en konkurrensutsatt region. Åstorp är ett relativt ungt samhälle som byggdes upp i samband med järnvägens etablering 1875. Åstorp är en liten inlandskommun med knappt 15 000 invånare beläggen mitt i det expansiva, nordvästra hörnet av Skåne. Kommunens centralort ligger alldeles intill Söderåsens nordvästra spets och har ett unikt läge tack vare järnvägsstationen med Pågatåg och den intilliggande naturen. Dock är kopplingen till Söderåsen otydlig och kommunen har en ambition att stärka denna. Kommunens vision för 2020 är: Åstorp ? Söderåsstaden där människor och företag möts och växer.

Redan 1989 startades ett projekt i Umeå som kallades Staden mellan broarna, med syfte att utveckla kajområdet mellan kyrkbron och Broparken i centrala Umeå till en attraktiv mötesplats för umebor och besökare. Projektet lades på is men fick en nystart år 2003 då det lokala fastighetsföretaget Balticgruppen arrangerade en uppmärksammad men fruktlös arkitekttävling. Våren 2008 gjordes en ny förstudie av White arkitekter, åt Umeå kommun, där området indelats i fyra delar efter olika koncept som västerifrån kallas Ung & Aktiv, Liv & Lust, Rådhusparken samt Lugn & Ro. I området Rådhusparken, vilket är en förlängning av den nuvarande parken med samma namn ner till kajen, har de skissat ett kallbad ut i Umeälven. För att närmare undersöka de tekniska möjligheterna samt de historiska och kulturella förutsättningarna för att bygga någon typ av bad i Umeälven upprättades ett examensarbete på 15 hp för en student vid utbildningen Civilingenjör Arkitektur vid Luleå Tekniska Universitet.

Städer är i ständig förändring och övergången från industrisamhälle till kunskapssamhälle medför en omstrukturering av stadens ytor. Postindustriella landskap uppstår centralt i städerna och med den urbanisering som sker idag tas de ofta i anspråk med syftet att skapa nya attraktiva stadsdelar. En lyckad stadsutveckling handlar dock om mer än bara fysiska förändringar. Även om alla fysiska förutsättningar är på plats måste det finnas liv i området för att göra det attraktivt. I detta examensarbete studeras begreppet tillfällig landskapsarkitektur och dess betydelse inom stadsplanering. Syftet är att undersöka om tillfällig landskapsarkitektur kan vara ett sätt att uppmärksamma ett utvecklingsområde och göra det attraktivt innan byggprocessen dragit igång. Arbetet är indelat i två delar.

Människan upplever sin omgivning genom intryck från sina fem sinnen. Med hjälp av sinnesintryck från syn, hörsel, känsel,lukt och smak, tillsammans med minnen och tankar, bildar hon sig en uppfattning av den plats där hon befinner sig. Utifrån den informationen dras slutsatser som utgör grunden för både handlande och känslan för platsen. Den fysiska miljöns utformning påverkar i hög grad upplevelsen. Ett problem är att det vid fysisk planering ofta läggs störst vikt vid den visuella upplevelsen och att andra sinnesintryck inte uppmärksammas i samma utsträckning.

I Närke ligger Kumla stad, en liten stad med stor vilja att växa sig större. Som en del i den utvecklingen har man nu bestämt sig för att anlägga en stadspark, Kumla Sjöpark. Sjöparken ska vara en del i stadsutvecklingen och göra staden mer attraktiv för redan boende Kumlabor samt locka till nyinflyttningar. Parken började anläggas vintern 2009-2010 med grävningen av sjöarna. Ett förslag till parkens utformning är gjort av Rolf Pettersson, Landskapsarkitekt, WSP.

Stadens offentliga rum i form av parker och grönstråk är platser som har betydelse både för stadsbornas rekreation och sociala kontakter. Det är platser där människor kan få olika intressen tillfredsställda och miljöer där många olika former av relationer kan äga rum. Det är här människor kan träffa likasinnade för en specifik aktivitet, träffa nya människor för alltifrån tillfälliga till djupare relationer samt känna gemenskap med andra i området. Dessa miljöer är alltså viktiga mötesplatser på många olika sätt för många olika människor. För att aktiviteter och möten ska kunna ske i de gröna offentliga rummen måste dock gestaltningen av platsen stödja och ge möjligheter till det, vilket inte 1900-talets storskaliga och funktionsinriktade planering har gjort. Inflyttningen till städerna ställer idag större krav på de offentliga miljöernas mötesplatser.

Sammanfattning Arkösund är ett samhälle beläget på Vikbolandet i Östergötlands skärgård och utgör Norrköpings kommuns enda större semesterort vid havet. Ortens avstånd till Norrköping är cirka 50 kilometer. Med sin skärgårdsmiljö och marint förknippade aktiviteter är samhället en stor tillgång för kommunen. Arkösund har i dagsläget en permanent befolkning på drygt 200 personer. Arkösunds utveckling tog fart kring mitten på 1890-talet när en järnvägsförbindelse till Norrköping, den så kallade Vikbolandsbanan, iordningställdes.

Människan upplever sin omgivning genom intryck från sina fem sinnen. Med hjälp av sinnesintryck från syn, hörsel, känsel,lukt och smak, tillsammans med minnen och tankar, bildar hon sig en uppfattning av den plats där hon befinner sig. Utifrån den informationen dras slutsatser som utgör grunden för både handlande och känslan för platsen. Den fysiska miljöns utformning påverkar i hög grad upplevelsen. Ett problem är att det vid fysisk planering ofta läggs störst vikt vid den visuella upplevelsen och att andra sinnesintryck inte uppmärksammas i samma utsträckning.

Sammanfattning Arkösund är ett samhälle beläget på Vikbolandet i Östergötlands skärgård och utgör Norrköpings kommuns enda större semesterort vid havet. Ortens avstånd till Norrköping är cirka 50 kilometer. Med sin skärgårdsmiljö och marint förknippade aktiviteter är samhället en stor tillgång för kommunen. Arkösund har i dagsläget en permanent befolkning på drygt 200 personer. Arkösunds utveckling tog fart kring mitten på 1890-talet när en järnvägsförbindelse till Norrköping, den så kallade Vikbolandsbanan, iordningställdes. Tanken var att hamnen i Arkösund skulle komplettera Norrköpings hamn, som var belagd med is under den kalla delen av året. Den nyöppnade järnvägslinjen lade grunden till en positiv utveckling av samhället.

Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) visar år efter år i sina granskningar att de transportpolitiska målen inte uppfylls av de idag etablerade trafikslagen. Det är därför mycket troligt att vi kommer få se nya transportslag inom kort. Spårbilar, som är små förarlösa och kommandostyrda spårfordon, är ett möjligt alternativ. SIKA har utvärderat spårbilen som ett lokalt alternativ i Stockholm och som ett regionalt nät i Mälardalen och funnit att systemet är samhällsekonomiskt lönsamt och har goda chanser att uppnå målen på grund av sin höga tillgänglighet och låga miljö- och olyckskostnader. Flera kommuner har anmält intresse för att pröva systemet genom att bygga upp en så kallad pilotbana.