Nitrifikation av humanurin

Sammanfattning

Den traditionella synen på avloppssystemen gällande god hälsa och minimerad

påverkan på omgivande miljö, tenderar att mer och mer inriktas mot låg

resursförbrukning samt återförsel av näringsämnen.

Urin utgör cirka 1% av hushållens avloppsvattenflöde, men innehåller ca 80%

av kvävet, 60% av kaliumet och cirka 50% av fosforn som finns i hushållens

avloppsvatten. Innehållet av kväve, kalium och fosfor utgör ca 15-20% av

Sveriges konstgödselanvändning. Tungmetallinnnehållet i urin är jämförelsevis

lågt. Sammantaget gör detta källsorterad urin intressant att studera ur

näringsåterförselsynpunkt.

För att minimera kostnader och exergiåtgång vid transporter för återförsel av

källsorterad urin är det nödvändigt att volymreducera urinlösningen. Ett sätt

till volymreduktion kan vara att torka urinlösningen. För att minimera

kväveförlusterna vid torkning har nitrifikation av urinlösningen föreslagits

som förbehandling. I detta examensarbete studerades detta nitrifikationssteg.

Bakgrundsfakta från litteraturgenomgångar beskriver vilka faktorer som

påverkar nitrifikationsprocessen, hur dessa samverkar och komplicerar

processoptimum.

Praktiska nitrifikationsförsök i två biobäddar

på vardera 14 liter visade på

möjligheten att nitrifiera en urinlösning med

högt ammoniumkväveinnehåll. Den

lagradde humanurinen innehöll ca 3,5 g N/l,

och därav mellan 52-92% ammonium.

Olika halter av natriumvätekarbonat tillsattes

urinlösningen. Försöksserien

som beskrivs gav inte tillräckligt med

information för att tolka vilket pH

som är mest gynnsamt för processen, ej heller

storleken på optimal

natriumvätekarbonattillsts.

De praktiska försöken visade dock högst

nitrifikationshastighet vid pH

6,5-7,0.

Kväveoxidationen uppgick då till 1,0 g NOx/d,

av denna oxidation stod

ammoniumoxiderare för merparten. Alla

delförsök visade på en kvarvarande rest

nitrit i sytemet, något som kan orsaka

kväveförluster vid en efterföljande

tokning.

I rapporten beskrivs nitrifierarnas förmåga

till återhämtning efter

överbelastning. Den återvunna

nitrifikationskapaciteten var dock lägre än

tidigare.

Det finns behov att utveckla metoden, tex. genom

en studie av effekterna av

mikronäringsämnestillsatser, eller

detaljstudier av ntritoxiderarnas villkor.

Detta låg dock utom detta examensarbetes

ramar.