Mellan två brofästen

Sammanfattning

Syftet med arbetet var att som blivande historielärare lyfta fram kunskaper

om Lejonströmsbron för att väcka intresse kring den som en lämplig

utgångspunkt i skolarbete och i undervisande form. En viktig händelse inom

kommunikationsområdet var att det år 1686 kom en kyrkolag i Sverige som

sade att alla måste vara medlemmar av statskyrkan, besöka gudstjänsterna

regelbundet och närvara med de husförhör som prästerna höll för att

kontrollera kristendomskunskaperna hos sina församlingsbor. Kristendomens

spridning bidrog på det sättet till bättre vägar eftersom människor var

tvungna att ta sig till kyrkan och att röja väg och bygga broar ansågs vara

en religiös handling. En annan sida på satsningen att utveckla

kommunikationerna under 1600-talet var att främja integrationen av landets

olika delar men också för att underlätta transporter. Manskap, material och

inte minst information till och från slagfälten kan utgöra exempel på

sådana transporter. De stora vägarna rätades ut, breddades och fick nya

broar, på så sätt bidrog staten till utvecklingen. Broar av trä byggdes

till slutet av 1700-talet. Över Skellefteåälv var det särskilt höst och vår

riskabelt att färdas över älven i de strida strömmarna och de ökade

transporterna gjorde att behovet av en bro med tiden blev allt starkare.

Lejonströmsbron mäter idag 207 meter totalt, med en spännvidd på 173 meter,

är fem meter bred och står kvar på samma plats där den ursprungligen

byggdes. Lejonströmsbron var det enda sättet för människor utan båt, att

färdas över älven mellan år 1737-1913. Möten mellan människor,

handelsutbyte och möjligheten till kyrkobesök underlättades i hög grad

efter brons tillkomst. Lejonströmsbron är Sveriges äldsta och näst längsta

träbro i bruk och sedan 1994 är, tack vare sitt tekniska och estetiska

utförande, Lejonströmsbron klassad som byggnadsminne.