Magisteruppsats

Leo Brouwer ” tonsättare eller gitarrtonsättare”

Sammanfattning

Kubanen Leo Brouwers gitarrmusik ligger och känns väldigt bra och

tillrättalagd för gitarren. Vissa grepp och fraser ligger så väl till att

man frestas att tro att Brouwer kommit på dessa utifrån greppmässiga

orsaker. Är det så? I så fall, finns det andra ”gitarrklichéer” som följer

med när han komponerar annan musik? Kort sagt hur påverkar instrumentet

musiken, medvetet eller omedvetet? Dessa gitarristiska ”spår” har

undersökts i Brouwers musik, bl.a. genom artiklar, avhandlingar och videos

där Brouwer själv uttalar sig om sin musik. Även studier av partitur och

inspelningar där inte gitarren ingår har dissekerats för att finna svaret.

Efter en lång odyssé har många dörrar öppnats och vissa mönster tycks

skönjas. Några klart tydliga gitarrklichéer, direkt kopierade till hans

orkester/kammarmusik utan gitarr, har inte påträffats. Vad som däremot

visar sig är: spår av gitarrens väsen i form av valet av tonarter,

tonalitet osv. Brouwer utnyttjar kanske inte andra instrument, och skapar

klichéer på samma sätt som när det gäller gitarren, däremot använder han

ofta instrumentens karaktäristiska egenheter och möjligheter, speciellt

klangligt, mycket medvetet. Vad som vidare kännetecknar de studerade

kompositionerna är former, gester, intervall och kompositionsidéer som ofta

återkommer. Här skulle man möjligen kunna tala om klichéer eller?., är det

Brouwers personligt utmejslade språk som visar sig?

Läs hela uppsatsen hos lärosätet