Magisteruppsats
Leo Brouwer ” tonsättare eller gitarrtonsättare”
Sammanfattning
Kubanen Leo Brouwers gitarrmusik ligger och känns väldigt bra och
tillrättalagd för gitarren. Vissa grepp och fraser ligger så väl till att
man frestas att tro att Brouwer kommit på dessa utifrån greppmässiga
orsaker. Är det så? I så fall, finns det andra ”gitarrklichéer” som följer
med när han komponerar annan musik? Kort sagt hur påverkar instrumentet
musiken, medvetet eller omedvetet? Dessa gitarristiska ”spår” har
undersökts i Brouwers musik, bl.a. genom artiklar, avhandlingar och videos
där Brouwer själv uttalar sig om sin musik. Även studier av partitur och
inspelningar där inte gitarren ingår har dissekerats för att finna svaret.
Efter en lång odyssé har många dörrar öppnats och vissa mönster tycks
skönjas. Några klart tydliga gitarrklichéer, direkt kopierade till hans
orkester/kammarmusik utan gitarr, har inte påträffats. Vad som däremot
visar sig är: spår av gitarrens väsen i form av valet av tonarter,
tonalitet osv. Brouwer utnyttjar kanske inte andra instrument, och skapar
klichéer på samma sätt som när det gäller gitarren, däremot använder han
ofta instrumentens karaktäristiska egenheter och möjligheter, speciellt
klangligt, mycket medvetet. Vad som vidare kännetecknar de studerade
kompositionerna är former, gester, intervall och kompositionsidéer som ofta
återkommer. Här skulle man möjligen kunna tala om klichéer eller?., är det
Brouwers personligt utmejslade språk som visar sig?