Examensarbete, avancerad nivå

Global stabilisering av volymbyggda trähus

Sammanfattning

År 1994 fick Sverige en ny byggnorm som tillåter obegränsad användning av

trä i bärande stommar om funktionskraven uppfylls (Östman et al., 1999).

Innan dess hade trä som bärande system tillåtits i upp till två våningar,

vilket var en följd av att bränder orsakat stora problem i flera svenska

städer.

Dagens byggande strävar mer och mer mot att bygga så effektivt som möjligt

med så kort byggtid som möjligt. Ett sätt att bygga effektivt och få kort

tid på byggarbetsplatsen är att använda sig av prefabricerade volymer som

monteras ihop till flervåningshus på byggarbetsplatsen. Idag finns en

efterfrågan på flervåningshus i trä högre än fyra våningar och branschen

anpassar sig snabbt till kundens önskemål. (Johnsson et al, 2004)

Vid volymbyggnad kan det stabiliserande systemet delas in i ett lokalt- och

ett globalt stabiliserande system. Det lokala systemet är varje volyms

stabilitet. Det globala systemet är en hel byggnads stabilitet. Det lokala

systemet måste vara stabilt för att det globala systemet ska kunna föra

krafter vidare mellan volymerna.

Syftet med arbetet är att studera stabiliseringen av volymbyggda

flervåningshus i trä. Den globala stabiliseringen studeras med syftet att

kontrollera dagens lösning på den globala stabiliteten på referensprojektet

Kv. Dobben 1 i Haparanda samt att utveckla en beräkningsmodell för LBABs

nya typhus Dou5.

Arbetet har bedrivits som en litteraturstudie, därutöver har också

studiebesök, beräkningar och muntliga frågor använts.

Beräkningar på referensprojektet Dobben 1 i Haparanda visar att den globala

stabiliteten för en hel byggnad måste kontrolleras eftersom ett volymtorn

inte klara av att stabilisera sig själv. Det är inte än utrett hur

överföringen av krafterna mellan olika volymtorn sker därför är

beräkningsmodellen för duokonceptet idag uppbyggt på att varje volymtorns

stabilitet kontrolleras, vilket leder till att programmet ger utslag, EJ OK!

Beräkningsprogrammet är uppbyggt med hjälp av ritningar från Kv. Dobben 1 i

Haparanda, men är tillämpbart på typhusen Duo4, Duo5 och Duo6.

Beräkningsmodellen är inte ännu komplett och en vidare utveckling med

införande av antalet volymer i bredd och längd behövs för att få en

slutgiltig beräkningsmodell.

Läs hela uppsatsen hos lärosätet