Examensarbete, avancerad nivå

Stabilisering av farligt avfall

kvicksilver i rostugnsstoft

Sammanfattning

Rostugnsstoft är ett processavfall som uppkommer vid Rönnskärsverkens

metallframställning. Stoftet innehåller stora mängder kvicksilver, arsenik,

koppar, järn och ett flertal andra ämnen. Rostugnsstoftet är mycket

komplext i sin sammansättning, uppvisar stora variationer och klassas som

farligt avfall. I nuläget planerar Rönnskärsverken för en slutlig

deponering av vissa processavfall, däribland rostugnsstoft. Ökande krav och

nya kriterier avseende lakbarhet för avfall inför deponering har skapat ett

behov av ytterligare studier gällande sammansättning, karaktärisering och

stabilisering av processavfall. Speciellt gäller detta kvicksilverhaltigt

avfall. Deponering av rostugnsstoftet utgör en problematik då det sannolikt

kommer att krävas en stabilisering av kvicksilverinnehållet, men eventuellt

också av andra ämnen i stoftet. Syftet med examensarbetet är att komma fram

till en tänkbar metod för stabilisering av företrädesvis kvicksilver i

rostugnsstoft inför deponering.

I detta examensarbete har prover från månatliga analyser på rostugnsstoftet

studerats. Några av dessa prover har använts för att undersöka variationer

i stoftets sammansättning och för att utföra en karaktärisering av stoftet

avseende kemiskt innehåll, förekomstformer etc. Karaktäriseringen

genomfördes med hjälp av IR-spektroskopi, Raman-spektroskopi och XRD-

analys. Laktester utfördes på stoftet via skaktest prEN 12457-2 för att

bedöma lakbarheten för kvicksilver, arsenik, bly, koppar järn, antimon och

vismut. Ett konstant pH-lakningstest uträttades för att påvisa lakbarheten

för dessa ämnen i stoftet vid olika pH-värden. Ett antal

stabiliseringsförsök utfördes genom att olika tillsatser blandades till två

månadsprover i avseende att studera tillsatsernas stabiliserande effekt på

framförallt kvicksilverinnehållet i stoftet. Stabiliseringsförsöken

utfördes med tillsatser av svavelkis, Merit 5000 (granulerad masugnsslagg),

cement, gips och kalkslam till rostugnsstoftet. Stabiliserade stoftprover

laktestades via skaktest prEN 12457-2. Resultaten från skaktesterna

jämfördes med Naturvårdsverkets gränsvärden för deponi av farligt avfall i

en deponi avsedd för farligt avfall.

Resultaten från utförda laktester uppvisar en låg lakbarhet för

kvicksilverinnehållet i stoftet. Som högst är halten utlakad kvicksilver

ungefär 6 vikt-%. Kvicksilvret i stoftet föreligger till övervägande del i

en relativt stabil form, troligen som kvicksilversulfid. Yngre prover

uppvisar lägre utlakning av kvicksilver än äldre prover som trots den

procentuellt låga utlakningen lakar kvicksilverhalter långt över

gränsvärdet. Det visar sig vara komplicerat att stabilisera kvicksilvret i

stoftet. Laktestet som utförts efter stabiliseringsförsöket åskådliggör

skilda resultat gällande utlakningen av kvicksilver för de olika

månadsproverna. Resultaten från det konstanta pH-lakningstestet tyder på

att pH-värdet inte påverkar utlakningen av kvicksilverinnehållet i någon

högre grad. Utlakningen för respektive ämne vid skaktest på de

stabiliserade proverna överensstämmer med utlakningen vid motsvarande pH-

värden vid den konstanta pH-lakningen. Dessa likheter tyder på att det

snarare är pH-värdet än de specifika stabiliseringstillsatserna som ger den

kraftigt sänkta utlakningen för vissa av ämnena i stoftet. En stabilisering

av rostugnsstoftet försvåras ytterligare av det faktum att även andra ämnen

som arsenik och koppar kräver en stabilisering inför en deponering.

Ingen specifik metod för stabilisering av kvicksilver i rostugnsstoftet kan

rekommenderas. Stoftet bör utsättas för vidare undersökningar för att

utreda huruvida de resultat som framkommit vid detta arbete överensstämmer

med utökade laktester på fler stoftprover och med en större provmängd.

Läs hela uppsatsen hos lärosätet