Examensarbete, avancerad nivå

Föroxidering av ytor vid sätthärdning

Sammanfattning

Vid sätthärdning är så kallade mjuka fläckar ett problem som förekommer vid många härdverkstäder. En vanligt förekommande artikel som sätthärdas är kugghjul och om en sådan artikel med mjuka fläckar monteras finns risken att den inte håller och den kan i värsta fall även förstöra andra komponenter

och förorsaka stora kostnader. Mjuka fläckar är områden i ytskiktet där hårdheten är lokalt nedsatt och man har kunnat konstatera att de beror på att uppkolningen har försvårats i dessa områden. Tidigare studier har visat att om det bildas svårreducerade oxider på ytan så försvåras uppkolningen av artiklar under sätthärdningen och detta kan vara en orsak till dessa mjuka fläckar. En metod att förhindra uppkomsten av mjuka fläckar är att på ett kontrollerat sätt bilda en lättreducerad oxid (järnoxid) på ytan som senare kan upplösas under själva uppkolningsprocessen.

Detta arbete har inriktats mot området föroxidering av ytor i samband med

sätthärdning och har utförts vid Volvo Powertrain Sweden, i Köping. Syftet

har varit att finna ett optimalt oxidskikt för föroxideringsprocessen i den

nyinstallerade föroxideringsugnen till härdugn 5, och hur detta kan, med

hjälp av avläsning av parametrar som temperatur, CO/CO2-halt och syrehalt,

uppnås i produktionen samt hur processen kan kontrolleras vid kontinuerlig

drift. Med ett optimalt oxidskikt avses här ett skikt med en tjocklek och

täckningsgrad så att bildandet av andra oxider hindras eller åtminstone

begränsas. Skiktet ska vara lätt att reducera i sätthärdningsugnen så att

det inte påverkar sätthärdningsdjupet.

I denna studie utfördes vissa försök vid Luleå tekniska universitet för att

få en bild av oxidskiktets temperaturberoende. Några försök utfördes i

härdugn 4 på Powertrain i Köping för att utvärdera, testa analysmetoder och

referensprov för sätthärdningsprocessen i den s.k.

föroxiderings-/förvärmningsugnen. En alternativ metod på experimentnivå

testades i det nya laboratoriet på Powertrain i Köping och därtill gjordes

ett första försök i den nya föroxideringsugnen till härdugn 5 i samband med

en temperaturjämnhetsmätning. Prover från härdugn 4 jämfördes med de som

utfördes i laboratorieugnen i Luleå, den alternativa experimentprocessen

respektive de från den nya ugnen. Prover från den nya föroxideringsugnen

härdades i härdugn 4 då härdugn 5 ännu inte var i produktion. Proverna

analyserades med hjälp av GDO-ES, hårdhetsmätning och mikroskopi.

Resultaten visar vilken temperatur som krävs för att ett tillfredställande

oxidskikt ska kunna bildas. Försöken visar också att tiden som är satt för

den nya föroxideringsugnen 5, är tillräcklig för att en artikel ska hinna

komma upp i temperatur och oxidera. Atmosfären i ugnen verkar, efter

försöket, vara av oxiderande slag och bör när mätutrustningen är igång,

undersökas mer ingående. Avgaserna från brännarna går in i ugnskroppen

vilket

eventuellt kan ge en möjlighet att förse brännarna med ett överskott av syre

och på så sätt öka syrehalten i ugnen. På grund av Gibbs fria energi kommer

drivkraften att bilda Si-, Cr- och Mn-oxider i stället för järnoxid alltid

att vara högre. Halterna av dessa ämnen är dock mycket små och diffusionen i

bulkmaterialet av dem verkar vara marginell. De små halterna bör därför inte

orsaka problem vid uppkolningsprocessen då kolet har möjlighet att ta sig

runt dessa små ansamlingar. Denna alternativa process skapar ett

tillfredställande oxidskikt men är av andra anledningar idag inte anpassad

till sätthärdningsprocessen. Försöken visar vidare på att den så kallade

föroxiderings-/förvärmningsugnen till härdugn 4 troligtvis är för kort samt

har en för låg kapacitet i sina brännare för att kunna skapa en

tillfredställande atmosfär för oxidering av gods.